"Urkällan" av Ayn Rand

Just precis nyss läste jag den boken. Och jag gillade den, den var bra. Möjligen var den lite för lång. Min far brukar kategoriskt avfärda långa böcker med "om författaren inte kan få det sagt kortare så är det ingen bra författare" och ibland håller jag med om det. Men inte jämt kanske.

Romanen handlar om arkitekten Howard Roark som är verksam i New York under 1920- och 1930-talen och framåt. Han är helt unik, ingen ritar hus som han, förutom en äldre arkitekt som tar honom under sina vingar. De andra tycker att Roark gör fula grejer eller så är de osäkra och håller med dem som tycker att han gör fula grejer. De irriterar sig på att han så fullständigt struntar i vad andra tycker och gör sin egen grej. Inte för att jävlas, han är aldrig elak mot någon, utan bara för att han vet så väl vad han tycker och vad han vill göra. Fängslande berättelse och Rand har ett varierat och bra språk.

Ayn Rand ville gärna föra fram sina idéer om samhället i sina böcker, hon förespråkade liberalism och kapitalism, och jag har i princip inga problem med när författare ser sina verk som bärare av deras egna åsikter. Så gör väl alla, mer eller mindre. Problemet är när det går ut över trovärdigheten hos karaktärerna.

Romanen är lång, över 800 sidor, och efter mer än 500 sidor (jag minns inte exakt var) låter Rand huvudpersonen Roark säga en lång replik om vad han tycker om bostadspolitiken i USA. Inte svepande, utan väldigt konkret. Som läsare som lärt känna Roark under de flera hundra sidorna innan reagerar jag direkt. Aldrig har han tidigare nedlåtit sig till att prata om något så "futtigt" som realpolitik, bostadsfrågor och subventionerade hyresrätter. Han är en visionär som inte bryr sig om sådant! Det är här någonstans boken får ännu större drag av idéroman och de sista hundra sidorna blir nästan ett enda långt inlägg för Rands politiska ståndpunkter och hennes perversa dragning till självständiga män. Lite synd. Jag hade fattat poängen ändå utan att hon bankat in den i mig.

Sedan irriterade jag mig också på alla korrekturfel i utgåvan jag läste (som var från Wikens förlag). Bland annat otroligt många särskrivningar varav många kändes så väldigt ologiska, typ "jag kom mer till dig i kväll".