tisdag 28 juni 2011

Jag tittar på papperet

Vissa Rocky-serier minns man mer än andra. En som fastnat hos mig är den när Rocky och hans kompisar berättar personliga bajshistorier för varandra. Ena kompisen avslöjar att han gärna äter glass när han skiter, ett helt Big pack brukar han sula i sig. En annan kompis svarar ungefär: "Det där är en sån där typisk grej som alla gör, men nästan ingen vågar erkänna. Ungefär som att bajsa i duschen". Alla kollar på honom som om han är dum i huvve. "Alltså, inte för att jag gör det..." säger han då.

Jag var en gång med om en liknande situation. Jag råkade berätta att jag tittar på papperet när jag torkar mig. Är det brunt fortsätter jag torka, är det vitt slutar jag. Det skulle jag inte ha sagt. Oj, vad folk hånskrattade samtidigt som de nästan kräktes. Det var ju helt töntigt, äckligt och stört att göra så fick jag veta.

Min fråga till dem var då, och är nu: Hur ska man annars veta att man är ren i skitan? Bara genom någon slags "feeling" eller? Visst känner jag om en hel jävla korv hänger och dinglar, men inte lite bajsfnös. Jag vill inte gå omkring med skit i röven, hur lite det än är.

Fram till denna dag har jag fortsatt leva på samma sätt. Mobbarna kan ta sig i sina (bajsskitiga) rövar.

Tetra II

Ni minns kanske mitt koleriska inlägg i tetrapak-"debatten" för en stund sedan? Det enda, verkligen ENDA, argumentet som motståndarsidan kunde komma på var att mjölken/filen tar smak av det andra i kylen. Själv hade jag ju ett FLERTAL goda argument.

M. påpekade också att det faktiskt finns skyddslock till den gamla, underbara, tetravarianten. Och H. förevigade nyligen dessa lock och skickade till mig. De finns alltså tillgängliga fortfarande. Det betyder att motståndarsidan inte har ett endaste argument kvar.

Tack M. och H. för att ni finns!


fredag 24 juni 2011

Bertman

I går såg jag "The dark knight". Jag trodde den skulle vara lika bra som "Batman begins" (som jag gillade) eftersom det var samma regissör, samma Batman, samma "tänk". Men "The dark knight" var helt klart snäppet under, tyckte jag. Framför allt kändes den som tio timmar lång, så fort känslan av en final infann sig så fortsatte det pågå. Gång på gång.

Tycker den här trenden med LÅNGfilmer börjar balla ur. Är dagens manusförfattare sämre på hantverket, att berätta en historia effektivt? Jag saknar 1:30-idealet...

onsdag 22 juni 2011

Nöje och kultur

Jag började tänka mer på det här med fint, fult, nöje, kultur och så vidare på grund av diskussionen i tråden om "Lilla stjärna". Men nu när det gäller musik.

Att nöje och kultur har börjat blandas upp mer i vår samtid, det är (väl?) rätt tydligt. Och det är kanske ok, om det inte var så ensidigt. Det är ju kulturen som tar in nöjet och sällan tvärtom. P3 får krypa till korset och spela Beyoncé och Keffbajstro, men Energy rockar ju inte Moderat Likvidation, Huggy Bear och MF Doom direkt. Svenska Dagbladet analyserar Lady Gaga, men Klick! skriver inte om Field Mice.

Det tycks finnas människor för vilka det här är väldigt VIKTIGT, att populärkulturen ska få komma in i finrummet. Det ska finnas långa texter, analyser och recensioner av Lady Gaga, R. Kelly och Beyoncé på kultursidorna i dagstidningarna, i seriösa tidskrifter och P1 ska diskutera dem. De ska bli del av kanon, de ska ses som konstnärer och kulturutövare. Inte "bara" artister. Varför är det så viktigt att göra dem till det? Räcker det inte med att lyssna på deras musik?

Jag tycker Lady Gaga och Beyoncé är väldigt bra, det handlar inte om det. Jag orkar bara inte läsa om dem i DN Kultur när jag sett dem på tv, hört dem i mataffären och på radion hela dagen. Det blir samma artister både inom "nöjet" och "kulturen", samma artister tar över det totala utbudet. Bredden och mångfalden blir lidande.

Opedagogiska filmaffischer

En annan sak som irriterat mig så länge jag kan minnas: filmaffischer. Eller snarare, hur namnen på skådisarna placeras på affischen. Till exempel, om vi säger att Lindsay Lohan har gjort en film med Kate Hudson, nog kan man ge sig fan på att Lohans namn står ovanför Hudsons feja och tvärtom. Hur svårt kan det kan det vara att sätta rätt namn i närheten av rätt feja?!

Invändning 1:

# Fotot och namnen ska ses som helt separata. Men hallå, hjärnan funkar inte så! Man vill koppla ihop grejer. Allt sitter faktiskt på samma affisch. Gör två stycken i så fall då, en med fotot och en med credits. Idioter. Det här är som att ha en bild på ett rockband och bara sprida ut medlemsnamnen slumpmässigt.

Invändning 2:

# I Lohans kontrakt (eller vem det nu är) står det hennes namn ska stå "först" på affischen. Men då är det ju hur lätt som helst att ta ett foto där hon står till vänster och Hudson till höger. När nu något är så LÄTT att ändra - varför gör man det inte?!

Och det här har liksom pågått så länge film har funnits! Dumma slentriangrejer är bland det värsta jag vet.

torsdag 16 juni 2011

MTV

Jag tittade lite på MTV i morse, de kör ju fortfarande en hel del musikvideos (-or?) på nätterna och morgnarna. Annars verkar det mest vara dokusåpor trots kanalens namn.

Musikvideos, jag gillar det verkligen. De har fortfarande en lockelse för mig. När jag var liten hade jag inte MTV, hade faktiskt skogs-tv (ettan, tvåan och senare fyran) hela uppväxten. Möjligen har det med saken att göra. Jag fick inte någon mättnad då.

Så, i dag fick jag bland annat se Veronica Maggios video till "Jag kommer". Den var väl ok, färgerna var grå och vardagliga på ett bra sätt. Hon försöker lämna sin lägenhet, men golvet rör sig och gör så hon hela tiden åker tillbaka eller ramlar. Snyggt gjort med, förmodligen, enkla medel.

Såg också Lady Gagas "Judas". Väldigt påkostad video såklart. Men jag tänkte mest på låten. Den har smugit sig på mig och nu gillar jag den stenhårt! Tidiru, tänker ni, den låten är ju skitagammal. Jag vet, hon har till och med kommit med en singel efter det. "Born this way". Den gillar jag inte alls. Den försöker vara "Express yourself", men gör det inte ens hälften så bra.

Tillbaka till "Judas" och låtens störiga parti, ju-daaa-ju-da-a-ah. Störiga partier - något som Gaga ofta jobbar med. Som po-po-po-po-pokerface och ya-ya-oh-la-la-la-la-oh-ga-ga (eller hur det nu gick). Sedan blandas det upp med klubbmusik och pop. Fast ibland blandar sig inte elementen riktigt och det är väl den enda kritiken jag har mot en låt som "Judas". Versen är stenhård och hon närmast rappar och sedan kommer refrängen som är EXTREMT melodiös, nästan smörig. De olika delarna sitter inte riktigt ihop.

En annan video som visades var "Rise up" med Yves LaRock. Ni kanske minns den, hopprepsvideon. Yves LaRock var vad jag minns polare med Bob Sinclar (ja, det ska stavas så) och deras typ av musik var väldigt poppis runt 05-07 någonting. Musik som var svår att definiera både genre- och nationalitetsmässigt ("Love generation", "World, hold on"). Bob Sinclar är fransman, men hans artistnamn är inte "typiskt" franskt. Sedan tog han in sångare som sjöng på engelska med obestämbar brytning. Möjligen var det lite jamaicansk känsla? Eller så är jag bara ignorant. Ibland fick jag nästan för mig, när jag var på mitt mesta foliehattshumör, att sångarna FÖRSTÄRKTE brytning för att få den "rätta känslan". Ungefär som när svenskar toastar och försöker låta som att de kommer från Jamaica.

Hursom, det som var intressant med Sinclar och hans vänner var just att musiken var så gränslös. Det var verkligen en slags världsmusik. Alla, åtminstone alla backpackers, kunde enas kring beats, visslingar och åtminstone ett uns av folkmusik.

Världsmusik förresten, jag gillar inte alls den termen. Folkmusik känns så otroligt mycket bättre. Och etno, vad är det? Någon sa till mig att etno kännetecknas av blandningen mellan folkmusik och västerländsk kommersiell pop. Att när ett spelmanslag river av en snoa eller en same rockar en jojk, då är det folkmusik. Men att till exempel Sarek - som lägger technobeats och kryddar med folkmusikharmonier - gör etno. Jag vet inte. Någon som vet?

onsdag 8 juni 2011

Åskvägen

Ingen åska i Östersund i kväll. Men i går, jo jo. Jag tog nyss en cykeltur genom halva stan. Tog det väldigt lugnt, men blev ändå svettig. Klockan tio på kvällen! Så här varmt är det sällan i Jämtland under tidig juni. Solen stod lågt och lös mig i ögonen, alldeles guldgul. Och i lurarna hade jag den här låten. Det var så vackert jag måste gråta.

Länksjukan

Jag gillar att få bra och roliga länkar, men ibland tycker jag att det kan bli för mycket av den här länkgrejen. Speciellt när folk ska vara smarta by association. Du postar en länk och skriver "Briljant analys av Röven Rövsson i The Guardian". Och sedan sitter du och pöser över det. För vad? Du har surfat lite på internet och hittat nåt! Nä du, den gubben går inte.

söndag 5 juni 2011

Tack

Jag var i Västerbotten i helgen, bland annat Umeå. När jag var där pratade jag vitt och brett om att det var första gången jag var i Umeå på sommaren. Meh, vilket skitsnack! Jag var ju där (åtminstone) i juni 2009 vilket jag kom på efter ett tag. Sådär gör jag ofta, glömmer bort saker jag gjort och sagt och när det hände. Sedan kan det komma över mig i efterhand antingen genom mig själv eller andras påminnelser. "Inte i Umeå? Du var ju där tillsammans med mig!" Skämmigt och pinsamt.

* * * * *

I Umeå bor man inte i stadsdelar, man bor på dem. Ersboda, Ålidhem, Öst stan, Väst stan. I andra städer i Sverige är det där med undantagen. På Norrmalm, på Körfältet. Då har det alltid, verkar det som, att göra med själva ordet eller delar av ordet. Det går ju inte att bo i en malm eller i ett fält. Logiskt att använda "på" då. Men Umeå verkar vara unikt genom att använda "på" som standard-ord. Mycket märkligt och jag vet inte varför det har blivit så. Gör någon?

* * * * *

När jag handlade på Systembolaget frågade han i kassan om jag ville ha kvittot. "Ja", sa jag och när jag fick det sa jag "tack". Efteråt tänkte jag, som så många gånger förr, varför jag egentligen säger tack till kassapersonal. Det är ju DE som borde tacka MIG för att jag handlar i deras butik! Samma om tacket bara gäller själva kvittot - det är ju min rättighet som konsument att få ett kvitto och inget jag skulle behöva vara extra tacksam för. A. föreslog att mitt "tack" kanske egentligen mest betyder "tack för betjäningen" och inte har med varken köpandet och kvittot att göra. Eller att det kanske snarare är en mänsklig grej, att tacket är mitt sätt att bekräfta att jag och kassören gör den här sociala grejen tillsammans och att jag ser honom. Men isåfall känns "tack" som fel ord. Då vore det bättre att säga "ok" eller "jag uppfattar" när han räcker över kvittot.

* * * * *

Jag funderade också på tacket mellan vänner. Själv försöker jag säga "tack" till mina vänner till exempel om någon av dem bjudit mig på middag. Annars kan jag känna mig oartig och dum. Men när jag är i motsatt situation, den som bjuder, känner jag sällan att jag kräver tacket från gästen. Ibland kan jag nästan bli FÖRNÄRMAD av det eftersom det skänker en slags formalitet över en nära vänskap. Som om vi utför tjänster åt varandra. När en middag egentligen inte borde vara en grej vänner emellan.

onsdag 1 juni 2011

Sämsta jävla tetran

Nu ska jag ge mig in i lyxproblemens och vardagsirritationernas underbara värld:

Fyfan vad jag HATAR den här tetrapaksmodellen som blivit helt förhärskande på marknaden! Först kom den till 1,5-litersmjölken, men nu har den även tagit över 1-litersmjölk och 1-litersfil (i alla fall när det gäller Milko).


Ni vet vilken modell jag pratar om: Den höga, smala som är kvadratisk sett uppifrån och som har en utvikbar pip. Den är så otroligt mycket sämre än den förra modellen, den som var lägre, bredare och med en öppning som man drog av och slängde.

Nya modellen är sämre för att:

# Den är högre och går därför in på färre hyllor i kylen.
# När man stänger pipen kläms alltid lite fil ut, som stelnar och gör pipen skitäcklig. Om man då inte, VARJE GÅNG, torkar av den. Otroligt användarovänligt. Ibland kletar filen fast i taket eller väggen på kylen också.
# Det är svårare, i princip omöjligt, att få ut den sista droppen fil eftersom nya modellen inte har ett veck i botten (vilket gamla modellen hade!). Det här är nog nackdelen som stör mig mest.
# Svårare att diska, till återvinningen, eftersom den är djupare och svårare att nå ner i med diskborsten.

OCH, ni troll som nu tänkte, "diska ur förpackningar, då går det ju vatten och hur miljövänligt är det ejengklien?!". Håll käft! Självklart diskar man ur förpackningarna i det upptappade diskvattnet efter att man gjort den vanliga disken. Inget extra vatten behövs.

Jag kan verkligen inte komma på EN ENDA fördel med det nya tetrapaketet jämfört med det gamla.