lördag 27 november 2010

Snarklåten i sitt sammanhang

"Alien lanes" med Guided by Voices är en av de allra bästa skivor jag vet. Egentligen är det bara en sak som jag tycker fattas och det är "14 cheerleader coldfront". Den borde varit med på skivan, den hade passat så bra in.

Du kan hoppa in varsomhelst i albumet, varför inte på semi-metallåten "Striped white jets". Eftersom GBV kom från flygplansstaden Dayton använde de ofta temat, i texter och bilder.


Låten är ganska dålig och därmed nödvändig. Riktigt grymma skivor behöver dåliga och halvdana låtar. De gör de bra låtarna bättre och skapar dynamik. Hos GBV stör de dåliga låtarna än mindre eftersom inget spår är över tre minuter. De hinner de ta slut innan du tröttnar.

Någon liknade, om jag minns rätt, att lyssna på "Alien lanes" med att ratta mellan radiostationer. Det brusiga ljudet, låtarnas abrupta start och slut, deras spridda stil.

Sedan kommer "Ex-supermodel", bandets snarklåt. Över själva låten, dunderhögt i mixen, hör vi en person snarka. "I write music for soundtracks now, that's what I want to do, anyhow", sjunger Robert Pollard, om ett berättarjag som försöker övertyga sig själv. En textrad kan säga så mycket.

Den följs av underbara "Blimps go 90" med sitt sura fiolintro. Det är så coolt hur GBV kan slösa med fina melodier. Många andra, även jag, tynar alltid sönder dem med en extra vers, en extra refräng. Det är så svårt att låta bli att upprepa något du själv gillar. GBV kan hålla sig och det är imponerande. De gör nya låtar i stället för de vet att melodierna inte tar slut. Det är kaxigt på ett sätt, på ett annat bara sant.

"Strawdogs" är en Tobin Sprout-låt och det hörs inte bara på sångrösten. Han tar alltid vägen rakt på, krånglar inte till det, lägger ackordföljderna som väntat. Bra komplement till Pollards låtskrivande. Synd att Sprout slutade.


Med undervattensröst sjunger Pollard "I'm not here to drink all the beer in the fridge" i "Chicken blows" vilket nog inte var sant. Bandet drack fantastiska mängder öl. Det skriver James Greer om i sin bok om bandet. Han berättar också att "Alien lanes" var en kassako för skivbolaget Matador.

The advance for "Alien lanes" was close to a hundred thousand dollars. The cost for recording "Alien lanes", if you leave out the beer, was less than ten dollars.


Skivan spelades in av bandet själva på en fyrakanalers portabandspelare. De blandar lofi-ljudet med, ibland, väldigt ambitiösa arrangemang. I "Chicken blows" lyxar de till den så ljudmässigt skruttiga låten med en trestämmig Beatlesk sång. Senare kommer "Always crush me", för mig den amerikanska versionen av Evert Taubes "Kinesiska muren".

Texterna är ju helt hopplösa. Det är som med Pavement, jag fattar oftast inte så mycket, men det gör inte så mycket. Det jag tar med mig är enradingar som "I want to start a new life with my valuable hunting knife". Humor!

* * * * *

I går visade S. det här mäktiga klippet för mig.

fredag 26 november 2010

Di beste skiverna undar årdi

Som vanligt när ännu ett jävla år börjar gå mot sitt slut så frågar folk mig vilka nya skiver som jag tyckte var bäst. Som vanligt har jag ingen aning. Jag är sämst på nya skiver! Vet ju till att börja med knappt när de kom, om det var i år eller i fjol. Som vanligt har jag mest köpt, och lyssnat ordentligt på, säkra kort. Artister som jag lyssnat på förut och/eller känner till på något sätt och/eller vill stödja.

Visst går det att lyssna ordenklit på skiver på Spotify, men jag kan det då inte. Blir för rastlös, börjar trycka på nåt annat, göra nåt annat. De enda jag kan grotta ner mig riktigt i (så pass att jag känner jag har på fötterna för ett uttalande) måste jag lyssna på i stereon eller cd-freestylen. Och DET har jag inte gjort med särskilt många album som släpptes i år: Bear Quartet, Säkert, Bedroom Eyes, Johan Borgert, Håkan Hellström, Masshysteri. Extremt fåtaligt, ospännande, bara svenskt dessutom.
Kanske har jag köpt några fler skivor än de jag räknade upp, men det kommer jag inte ens ihåg liksom, så illa är det.

Grejen är, alltså, att de skivor jag verkligen lyssnat in mig på inte nödvändigtvis är de som jag tyckt varit årets bästa, knowhatimsayin? Om jag tagit mitt intresse på allvar hade jag kollat upp en massa nytt, annat, känt den Nicolai Dungerska hungern (Dungerhunger, fast för musik, inte för liggning) men jag har blivit dålig på den saken. Ny musik får jag oftast nys om såhär:

* Kompisar.
* P3:s specialpogram ("P3 rock", "P3 pop" och "P3 soul"), där hör jag ibland grymma grejer som jag sen oftast glömmer bort och/eller inte orkar kolla upp.
* Vanliga P3, ibland får man höra nåt nytt, bra.

Några musiktidningar läser jag inte, förutom Close-Up ibland. Rockmusiktidningen Sonic:s skribenter listar sina faboriter från året här, om man vill ha lite ispirazione.

torsdag 25 november 2010

"XXX på en sommaräng med massa åskådare"

Ibland kollar jag tv-tablån på Kanal 5:s text-tv. På onsdagskvällen ser jag en annons där, "Noveller, s. 770", med tillhörande bild som antyder snusk. Självklart blir jag tvungen att knappa in sidan 770. Där står "Noveller. OBS! 18-års gräns [sic] på tjänsterna. XXX - farliga fantasier 771". Självklart knappar jag in sidan 771, tänk om femman har sexnoveller på sin text-tv! Så är det inte. Stor bessevikelse. På sidan finns i stället betalnummer man kan ringa. 4 nummer, 4 berättelser. De heter:

"Erotisk dansös har XXX med en 50-åring efter sin show"

"Med stav framför spegeln, skönt med båda..."
"Gittan får besök av två killar i bastun"
"XXX på en sommaräng med massa åskådare"

Alla kostar 3,90 kronor/minuten (billigt!) förutom historien om sommarängen som ligger på 4,55 kronor. Den måste alltså ha något litet extra, tänker jag. Företaget som ligger bakom härligheterna heter Balder AB. Undrar om de tjänar några pengar på det här?

* * * * *

Jaha, nu är statistik-funktionen paj igen. Förmodligen för att jag har så många besökare att sidan blir helt överlastad.

Ost och vin

I går uppmärksammade "Efterlyst" i TV3 inbrottet hos Jan Guillou där tjuvar stal vin. Det känns som att jag borde tycka något om det, men vet inte riktigt vad. Kanske att programmet borde tagit upp något annat i stället?

* * * * *

Apropå saker som inte bör visas i tv: En gång satt jag och smaskade ost i TV4:s "Nyhetsmorgon". Jag glömmer ofta bort det! Kanske för att det känns nästan overkligt att det hänt. "Tyvärr" finns inte klippet på Youtube annars hade jag länkat till det.

Breve "Snoken" på vagnen

För två månader sedan såg jag skådespelaren Sven-Åke Gustavsson på stan. Det bloggade jag om här. I dag var det dags igen. Han satt till och med bredvid mig på spårvagnen! Klev på vid Stigbärstorget, med skägg och brillor på. Vid Järntorget skulle jag av. "Ursäkta", sa jag och Sven-Åke reste sig. När jag gick förbi honom möttes våra blickar. "Tack", sa jag. Han nickade till svar, med pondus.

onsdag 24 november 2010

Blogger hörde mig kanske

Nu fungerar statistik-funktionen på bloggen igen! Det förutsätter jag att alla antecknar i sina små intresseblock. Jag antar även att många blev träffade av intressepilen och började hissa intresseflaggan.

* * * * *

I dag tycker jag vi ska lyssna på "Nya vågen" i P1: "Makten över medierna - är Bonniers vår Berlusconi?".

* * * * *

Annars då? Jovars, hyggligt less, på det mesta. Till exempel på folk som klagar på "snökaos" och folk som klagar på folk som klagar på "snökaos". Sug på den, ni.

måndag 22 november 2010

Blogger hallå hallå hallå

Statistik-funktionen på bloggen funkar inte, är det någon annan med blogspot som upplever samma? För mig har funktionen legat nere ganska länge nu, typ en vecka. Ingen biggie, men man blir ju smått less ändå när det bara pågår. Försökte nyss hitta en mejladress till Blogger, så jag kan be dem fixa felet. Det var lättare sagt än gjort!

Jag klickade först på "hjälp", sedan på "kontakta oss". Där tänker man ju, dum som man är, att man faktiskt borde kunna kontakta dem. Icke! Under rubriken "behöver du kontakta vårt supportteam?" får man välja mellan åtta språk att kontakta dem på. Jag tar engelska. Vidare ser jag en länk, "write us", men där kan jag inte skriva ett mejl direkt till företaget. Allt leder bara vidare till ett jävla forum! Var finns företagets kontaktuppgifter?! Det borde finnas adress, mejl och telefonnummer direkt på blogger.com.

Det var samma sak när jag skulle kontakta Myspace, att tråckla sig fram genom sidorna till en jävla supportmejl krävde ju ett nätnavigerande av abnorma mått. Vissa internetföretag verkar inte tycka att man ska kunna nå dem, jävla idioter. Och sluta skriv "kontakta oss" och "skriv till oss" när det inte är så! Ett forum är inte samma sak som en direktkontakt.

fredag 19 november 2010

Britta!

Men asså guuu va bra Britta Perssons nya singel är! Så MÄKTIG! Det är Coldplay-musik. Inte så att det låter som Coldplay riktigt, mer att de har storslagenheten gemensamt. Stå på ett berg med armjävlarna i vädret, vinden i håret och känna sig som en miljon kroner-musik. Att man blir helt omringad av den i all dess episkhet, speciellt när hon bara matar refränger på slutet. Det går inte att värja sig.

Jag och J pratade om Britta Persson för ett tag sen och han sa något bra, att hon gör "störd musik", på ett positivt sätt. Det är ju pop, men ofta med en skev twist, i melodierna, ackorden, takterna. Fast just den här är kanske lite rakare än det tidigare. Gillade också "Cliffhanger" från förra väldigt mycket.

torsdag 18 november 2010

Something I learned today

Jag läste precis en doktorsavhandling som jag verkligen kan rekommendera. Den kom förra året och heter "Könsmakt eller häxjakt?" och är skriven av etnologen Gabriella Nilsson, på Lunds universitet. En slags samtidshistoria, skulle jag vilja kalla det, där hon undersöker hur man har debatterat, talat och skrivit om våldtäkt, incest och kvinnomisshandel i Sverige mellan 1975-2000 och vad som har hänt inom politiken och lagstiftandet inom de områdena.

Det hon menar är väl att det har varit svårt att föra fram ett könsmaktsperspektiv i frågorna och ändå bli tagen på allvar. Det har skett en hel del grejer inom lagstiftningen, men då har analysen av problemet ofta kommit från andra håll. Det handlar om vilken tolkning som får äga frågan.

Jag lärde mig en massa saker, en del är säkert sånt jag borde känt till sen innan men ändå, bland annat:


# Att det var amerikanskan Kate Millett som lanserade begreppet "patriarkatet" 1970 i sin bok "Sexual politics", som kom på svenska året efter ("Sexualpolitiken").

# Hur viktig Maria-Pia Boëthius artikelserie i Expressen 1976 var för att få igång våldtäktsdebatten från ett könsperspektiv.

# Skillnaden mellan rättsskydd och rättssäkerhet, där det första handlar om offrets trygghet och det andra om den misstänkta brottslingens.

# Hur psykiatern Bo Bergmans doktorsavhandling från 1988, "Battered wives, why are they beaten and why do they stay", blev en nyckeltext i diskussionen om kvinnomisshandel. Nilsson beskriver i boken hur Bergmans disputation gick till och protesterna han fick ta emot, av bland andra Eva Lundgren. Hon (Nilsson) gör det spännande, nästan som en thriller, ovanligt att avhandlingar har en så sugande intrig.

# Sociologiprofessorn Eva Lundgrens stora inflytande, framför allt genom sin teori om våldets normaliseringsprocess, över Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, vilket jag inte riktigt har förstått förrän nu. Tydligen handlar en del av dokumentären "Könskriget", som jag tyvärr inte sett, om det.

# Att den andra doktorsavhandlingen (efter Bergman) i Sverige om kvinnomisshandel, socialarbetaren/psykoterapeuten Margareta Hydéns "Woman battering as martial act, the construction of a violent marriage" från 1992, bidrog till sprickor inom Roks. Hydén hade ett socialpsykologiskt perspektiv och var kritisk mot synen på misshandlade kvinnor som passiva offer och hamnade i en konflikt med Lundgren som Nilsson liknar vid "en personlig vendetta".

# 1996 lämnade några av kvinnojourerna Roks och startade SKR, Sveriges Kvinno- och tjejjourers Riksförbund.

Den krympta debatten (uppdaterad)

I går kollade jag på Lennart Ekdals program i TV4. Man pratade om sossarna och vem de ska ha som partiledare. Är det meningen att man ska tycka det är intressant, eller? Det verkar som att många journalister verkligen inte kan få nog av ämnet. Själv har jag kvävt både en och två gäspningar de senaste veckorna.

Som K påpekade för någon dag sedan, journalistik i dag verkar handla så mycket om spekulation om framtiden i stället för att berätta om saker som verkligen har hänt. Vad fan är det för mening att rapportera om det här nu, det är väl först i mars de ska välja ny ordförande?! Innan dess har man ju ingen aning. Ändå ska massa "experter" sitta och sia och man försöker mjölka sossar på info trots att man vet de kommer säga nada.


En annan sak som slog mig i går, och har gjort det tidigare, är hur debattutrymmet i medierna, när det gäller svensk politik, har krympt. I går ställde Ekdal en fråga där han helt oreflekterat använde ordet "arbetslinje", ett ord som är tydligt ideologiskt märkt av Moderaterna. "Har ni ni misslyckats med er arbetslinje?", eller något liknande, frågade han en rödgrön. Det verkar också som att ordet "utanförskap" fått fäste, även det ett ord som Per Schlingmann slöjdat till i sin lilla verkstad och lanserat med succé.

Samtidigt sitter sossen Carin Jämtin och säger att Socialdemokraterna varken är höger eller vänster, "socialdemokrati är socialdemokrati". Tråkmåns. Att från vänsterhåll syssla med systemkritik går inte i debatten om man samtidigt hoppas framställas som trovärdig. Minns bara under valrörelsen när flera högerpolitiker kallade Vänsterpartiet för "ett extremistparti" (något som inte varit görbart annars de senaste valen) utan att få kritiska motfrågor av journalister.

Det går knappt att yppa något längre, känns det som, om det inte kommer från mitten eller från högerhåll. Debatten blir ju skittråkig. Jag har lust att stoppa huvet i röven och låta det stanna där. Eller flytta till söderhavet och starta en tiki-bar. Sverige, fy fan vad trist det är.

"Folk kan ni inte riva mig i tuuu, that sound som kan rinna, and the tone never round yeea" *

Är det någon som vet vad Håkan Hellström sjunger i början av "River en vacker dröm"?

* citatet är taget från en tråd på Flashback

tisdag 16 november 2010

Jag brinner, baby

Electrelane, minns ni dem? Engelskt och krautigt. Men de blev lite väl upphaussade där ett tag, va? Inte deras fel såklart, men det är så jag minns det i alla fall. Att de framställdes som bättre än vad de kanske var. Jag tyckte inte att de var biets knän, men helt klart ett bra band.

Min faborit med dem är deras coward på "I'm on fire". De gör den så tuff, hård, cool, häftig och alla liknande ord. Och sången stegras så bra, från uttråkad och slöpilsk till galenkåt. Effekten av att Susman sjunger Springsteens, hmm, ska vi kalla det "speciella", text blir ju också suverän.

Electrelane - I'm on fire

Föräldrahatet i "Seinfeld"

Jag läste nyligen Liv Strömquists "Prins Charles känsla". Det gick inte att sluta, jag var tvungen att ta hela i ett nafs. Efteråt kändes det bra: Jag hade blivit road och fått veta smarta grejer.

Som "Seinfeld"-fan kunde jag inte låta bli att störa mig på en grej. Första serien i boken handlar om fyra sitcom-karlar i USA, varav Jerry Seinfeld är en. Strömquist gör ett väldigt ambitiöst bygge när hon visar upp hur dessa fyra män tjänar miljoner genom att göra serier som "vi kan känna igen oss i". Det mesta är snyggt gjort, men när hon talar om modershatet i "Seinfeld" tar hon en genväg. Hon argumenterar ohederligt, just där. Eller så har hon helt enkelt inte riktigt "full koll på sina populärkulturella referenser".

För att kunna driva sin tes utelämnar hon informationen att "Seinfeld" har ett generellt föräldrahat, inte ett specifikt modershat. Jag är den första att medge att en av seriens grundpelare är sexism (både mot män och kvinnor), men jag kan inte blunda för sånt här. Hugger som en kobra! Tar inte den skiten!

Både George och Jerry hatar (ok, starkt ord, ogillar kan vara bättre) båda sina föräldrar. Kramer har svårt för sin morsa, Babs, men å andra sidan finns det ingen far med i bilden alls. Om han fanns med skulle han säkert vara asjobbig, han med. Och Babs kan man, om man vill, se som en atypisk karaktär: en femtiplussarkvinna som är alkad och gillar att ligga. Plus på pk-kontot.

Elaines pappa är bara med i ett avsnitt, "The jacket", så deras relation får vi inte veta så mycket om. Men det verkar inte finnas någon stor faderskärlek direkt och både George och Jerry ogillar honom rejält, eftersom han är en riktig machotölp som får folk att känna sig illa till mods. Hans karaktär bygger på författaren Richard Yates som jag inte läst något av, men jag såg filmatiseringen av "Revolutionary road". Bra film! Deppig, men bra.

lördag 13 november 2010

När George Michael blir gammal blir han radikal

När fan blir gammal blir han religiös. Är man inte vänster som ung har man inget hjärta, är man inte höger som gammal har man ingen hjärna. Gammal = konservativ och tråkig, men inga regler utan undantag. Ett av dem: George Michael. Visst har man känslan av att han blommar ut mer och mer, ikke sant? För någon dag sedan lyssnade jag på "Freedom" med Wham.

I don't want your freedom, I don't want to play around
I don't want nobody, baby, part time love just brings me down
I don't need your freedom, girl, all I want right now is you

Där fick han sjunga den heterosexuella monogamins lov. Kanske inte för att han gillade det, kanske mer för att det förväntades av honom. Just därför blev han tvungen att uppdatera titeln och göra "Freedom '90" som soloartist.

All we have to do now
Is take these lies and make them true somehow
All we have to see
Is that I don't belong to you
And you don't belong to me

Och sedan det som hänt i hans liv, på riktigt. Som när han 1998 försökte ragga på, eller flörta med, en civilpolis på en toalett i Los Angeles och blev dömd. Sedan gjorde han en video om det till "Outside", fullt med toaletter och polisuniformer, så jävla roligt! 2006 skrev News of the world om hur Michael varit och cruisat i Hampstead Heath i London. Enligt reportern ska Michael ha sagt: "Fuck off, this is my culture". Så chef.

Övrigt: Syrrans band har en ny bit ute, här. Meget bra, såklart. Mitt favoritparti: Ah:et och efterföljande perc, 1 minut in i låten.

onsdag 10 november 2010

Hospitalet i fjärran på internet!

Prisa gud! Här kommer skatteåterbäringen! Eller: Här kommer tre Hospitalet-låtar som tidigare inte funnits på internet på internet! Webmaster Jay har lagt upp "Så tänkte du", "Åldern" och "Kom till mig", det vill säga samtliga tre låtar från Hospitalets senaste demo "Hospitalet i fjärran", på hemsidan.

Vad kan man då säga om musiken? Att det är tre relativt ångestbefriade låtar. Så nu när snön faller, vinden viner och tjuter och drar, varför inte krypa upp i vardagsrumsfåtöljen med en yllepläd i knät, läppja på en kopp rooibos med en klick ekologisk honung i, sjunka in i en god bok och bara vara. Ro. Mys. Mysro. Romys. Allt till ett soundtrack av Hospitalets pop. Rock. Poprock. Rockpop.

Vår vän Skräddarn har gjort en tuff logga till oss. Den kan man se här!

tisdag 9 november 2010

Show me the way to the next tiki bar

Jag har varit i Oslo i helgen. Bussen dit blev kollad i tullen. Man undrar om de är så noga med alla bussar eller om det görs stickprov. Två hundar sökte igenom, både där vi satt och bagageutrymmena. En tjej fick gå ur och visa sin packning. De kollade leg på alla, även arierna.

* * * * *

P. visade några snuttar ur dokumentären "Bigger, faster, stronger". Man tror först att den ska döma ut hela anabola steroid-världen, men sen svänger den och blir nyanserad. Mycket intressant, finns på tuben.

* * * * *

H. berättade att skatten i Norge och Danmark är minst lika hög, om inte högre, som i Sverige. Märkligt att man inte talar mer om det. Peder Lamm och andra gnällspikar verkar vilja få det till att Sverige har unikt högt "skattetryck". Vad är det för ord egentligen? Jag har till och med hört journalister använda det. Känns inte ok. Alldeles för värderande.

* * * * *

Jag fick besöka Oslos finaste hemmabar, "Toki i tiki". Tog tyvärr ingen bild, men tänk det här, fast finare och tuffare, mer dödskallar och totempålar och sån cool skit. Klart Norge förpliktigar när det gäller tiki, i och med Thor Heyerdahl och hans expedition.

* * * * *

Oslo har ett av de finaste offentliga konstverk jag sett. Vid Olafiagangen kan man se grodmän i vajrar, kolla vad häftigt! Det är gjort av konstnären Ola Enstad.

* * * * *

P. kunde visa vägen till huset där Helvete låg, skivaffären som Euronymous i Mayhem drev ett tag. Tänk att världens ondaste skivaffär låg i ett så gulligt pitto-hus, där det nu är kafé/bageri. När det är Inferno-festival i Oslo kan man gå på guidade turer genom Oslos black metal-historia och då är det här ett givet stopp.

* * * * *

Man måste ge nån skabb
Man måste ge nån dryparn
Man måste dö den lilla döden några gånger innan man kan leva

torsdag 4 november 2010

"Främlingen"

Georg Simmel (18581918) var en smart tysk, filosof och sociolog. Under en kurs i sociologi fick vi läsa texter av honom. Jag förstod knappt hälften, men något som fastnade var en del ur essän ”Främlingen”. Simmel skriver om kärlek och svartsjuka och jag tycker det är på pricken, fast det är 100 år gammalt. Så jag lägger upp det här och ni kan väl, om ni orkar, kommentera vad ni tycker om det och om ni håller med eller inte. När vi kommer in i handlingen har Simmel precis skrivit om hur intima relationer lätt kan få ”ett drag av främlingskap”.

”Under den första passionens stadium i erotiska förbindelser avvisar man bestämt generaliserande tankar: det har överhuvudtaget aldrig funnits en sådan kärlek förut, och det har aldrig funnits någon som kan jämföras med den älskade, eller något som kan jämföras med vår känsla för denna. Ett främlingskap brukar uppstå – fast det är svårt att avgöra om det är som orsak eller verkan – i det ögonblick, då känslan av att relationen är unik försvinner. En skepsis gentemot dess värde i sig och för oss förknippas just med tanken, att man med denna relation bara fullgör en allmänmänsklig bestämmelse, att man upplever något som skett tusen gånger tidigare, och att om man inte av en slump mött denna person, så skulle någon annan fått samma betydelse för en.

Ett sådant inslag måste finnas också i de mest intima förhållanden, eftersom det som två har gemensamt kanske aldrig är gemensamt bara för dem, utan sorterar under ett allmänt begrepp, som innefattar också mycket annat, många möjligheter till en upprepning. Även om dessa möjligheter bara förverkligas i liten utsträckning, och även om vi ofta glömmer dem, så tränger de ändå här och där in som skuggor mellan människorna, som en dimma som utplånar varje begripligt ord, och som först måste liksom förtätas till fast kroppslighet, innan den kan kallas svartsjuka. Kanske är detta i många fall ett mer generellt främlingskap, och åtminstone ett som det är svårare att komma över, än det som uppstår på grund av olikheter och missförstånd. Ty det innebär, att det visserligen råder likhet, harmoni och närhet, men åtföljt av känslan, att dessa egenskaper egentligen inte är just detta förhållandes exklusiva egendom, utan någonting mera generellt, som potentiellt finns också mellan oss och ett obestämt antal andra; därför ger inte dessa egenskaper detta enda förverkligade förhållande någon inre och exklusiv nödvändighet.”

Översättning av Erik af Edholm.

tisdag 2 november 2010

Mästermästraren i stövlar

Kan inte någon berätta för mig varför vi så gärna vill bli, eller se på folk som blir, mästrade nuförtiden? Eller åtminstone hänvisa mig till någon bra artikel som handlar om det?

Jag försöker liksom formulera det för mig själv, men jag kan liksom inte. Så många program på tv som går ut på att folk ska bli tillrättavisade av "experter" inom olika områden. De här experterna tillåts vara elaka, ibland nästan förväntas de vara det, eftersom folket så väl vet att de har gjort fel och bara ber om att få bli mästrade, så de kan bli bättre. Man kan alltid bli bättre!

Program jag tänker på är till exempel "Lyxfällan", "Hell's kitchen", "Arga snickaren", "Arga kocken" (tror jag det heter, med den där svenska kocken, eller är det "Kniven mot strupen"?), "Idol", "Biggest loser", "Top model" och då känns det som att jag glömt några också.

Att experter mästrar folk verkar vara tidens melodi. Men varför???