Krev / Crew

I går lyssnade jag litegrann på en skiva jag har med bandet Crew. Eller Krev, som de väljer att stava det ibland. Vad jag vet gjorde de bara ett album, "Kyl och frys i Stockholm". Roligast med bandet är väl egentligen att både Jakob Nyström och Daniel Berglund, från Isolation Years, var två av medlemmarna. De höll på under mitten av 90-talet i Umeå och gav ut skivan på en underetikett till Desperate fight, som var ett skivbolag som drevs av straight edge-killarna José Saxlund (i Abhinanda) och Dennis Lyxzén (i Refused), om jag minns rätt.

Att de dödligt allvarsamma unga männen i Umeås hardcorescen var med och gav ut en så pass flippad skiva som Krevs gör att jag ändrar min syn på scenen litegrann. Det hade jag väl gjort lite förut också genom Final Exit som ändå lyckades visa på någon slags självdistans. FE och Krev gör liksom att det blir lite mer luft, ett andningshål, annars verkade Umeå under mitten av nittiotalet så humorlöst, våldsamt, allvarligt. Eller så har jag gått på någon slags mediabild. Skit samma.

Krev är liksom väldigt annorlunda mot Isolation Years. IY upplever jag vara på blodigt allvar, både musikaliskt och textmässigt (lägger ingen värdering i det). Många referenser till kristendom. Krevs musik låter verkligen som inget annat, på en sajt jämförde någon med Bob hund, men jag vet inte. Det skulle i så fall vara likheten att båda banden är svåra att jämföra med något annat. Det är någon slags poprock i alla fall, möjligen rockpop. Melodiöst och lekfullt. De fiser i mikrofonen ibland och sjunger texter som blandar skev intern Sävarhumor, domedagsprofetior och vanligt trams. För att ni ska få ett exempel avslutar jag med en av låttexterna, "Orren".

Pappa har en fågelbio i våran stuga
Befria orren från sitt fångenskap
Låt den vara

Men så lätt ska orren inte få komma undan
Janne stod och visade en korv för en orre
Stod och visade en korv