Disko! Handklapp! Stråkar! Om "The album" var en likgiltig slörunk är "Voulez-vous" en glad handtralla. Björn och Benny har lämnat proggdrömmarna och fokuserar mot pophits igen.
Precis som på skivan innan försöker Abba göra ett genomtänkt album och musikaliskt sett är det här gruppens mest sammanhållna skiva hittills. Disko är ledordet, men beatet har inte tagit överhanden från melodierna. Abba är inställda på att ta över dansgolven och singeln "Voulez-vouz" släpps som extended 12":a, speciellt riktad till dj:s. Även om Abba varit diskoinfluerade förut, som i "Dancing queen", är det här deras enda egentliga diskoplatta.
Tyvärr bryts tempot av halvvägs in på varje lp-sida med två ballader, "I have a dream" och "Chiquitita", som båda släpptes som singlar. Två låtar som representerar det värsta med Abba: det sega och det käcka. Roligt nog finns det flera guldkorn på skivan som gemene man inte hört och som inte släpptes som singlar.
Sist ligger skivans bästa låt, "Kisses of fire". Det tog ett tag för mig att fatta storheten, men sedan... Satan vilken bit, en av Abbas allra starkaste, tycker jag. Och som komposition är den så smart uttänkt: först kommer en vers som är vag i sin melodi och struktur, sedan en brygga där melodin och ackorden tajtas till och sist refrängen som sitter som en keps. Att versen är lite sämre gör att refrängen kontrasterar, delarna i låten behöver varandra.
Även om "Voulez-vous" har en sammanhållning både musikaliskt och soundmässigt har den lite för många dåliga eller medelmåttiga låtar för att det ska bli ett helgjutet album.
BETYG: 7/10
BÄSTA LÅTAR: "Kisses of fire", "As good as new", "Angeleyes", "If it wasn't for the nights"
KURIOSA: Första skivan som spelades in i Abbas egna studio, Polar. Stikkan Anderson är inte med och skriver texter längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar