torsdag 30 december 2010

onsdag 29 december 2010

Jag minns mina kvinns och att de brukade ta på andra

Märkligt hur snabbt man kommer nära vissa människor. På juldagen var jag som vanligt ute och sölade på den lokala puben. Vid pissoaren började en man prata med mig, kanske var han cirka 40 år. Hur det nu var kom vi in på barn, att han hade och jag inte.

- Men det är lugnt, sa jag. Jag är fortfarande ung, bara tretti.
- Tretti?! sa han. Då är det ju hög tid. Plus, om du väntar länge har tjejen du träffar troligen barn sen innan.
- Jaha?
- Och det funkar säkert bra, med henne och barnet. Men hon kommer ha ett ex också. Som kanske är svartsjuk och ringer på nätterna.
- Ja, jag vet inte. Du, nu måste jag nog gå tillbaka till de mina.

2011 är Bäbisens år enligt den kinesiska astrologin. Typ alla jag känner är på tjocken. Men jag har ingen stress över det. Kanske borde jag? Måste isåfall först bli ihop med nån. Det har inte gått så bra de senaste två försöken. Mina erfarenheter:

1. Bedragen
2. Brädad av latino lover

Så nu har jag anammat en inställning till saken som är lika delar dumglad som krass. Gör: försöka vara snäll och ärlig, ha roligt. Gör inte: gå ner sig i tjänsler, ta något för givet, se tillbaks. Hittills har det fungerat utmärkt.

* * * * *

L. tipsade om en blogg där psykologen Frida skriver om hur hon, och säkert andra psykologer med henne, inte riktigt bjuckar på sig själv. Kanske var det bara igenkänning för mig eftersom jag är halvpsyk. Tyckte ändå hon satte fingret på nåt.

* * * * *

Selfish Cunt, vilket fantastiskt bandnamn! (Nu tror ni säkert det här är en mygga mellan raderna till dem jag skrev om längre upp, men glöm det. Jag är inte arg, jag ser vad som händer. Det här är något annat.) För att inte tala om deras låttitlar: "Britain is shit" och "Fuck the poor".


Jag hittade SC på en topplista som The Guardian gjorde för ett tag sen, om bästa nutida band i Storbritannien. Etta? Det var Libertines. Men tillbaka till Selfish Cunt. Är det någon som har koll på dem? Vad är det? Är det bra?

* * * * *

Igår visade pappa ett bra klipp för mig. George Michael sjunger "Somebody to love" på hyllningskonserten till Freddie Mercury -93. Säkert gammart för många av er, men nytt för mig. Visst har jag förut fattat att GM kan sjunga, men ändå inte greppat förrän nu vilken pipa han faktiskt har. Nästan i Freddie-klass.

tisdag 28 december 2010

Men ännu...

Cryptosporidium håller, trots att riksmedia börjat tappa intresset, fortfarande Öset i sitt (pyttelilla) järngrepp. Fast för några dagar sedan var faktiskt Rapport på besök.

Vattnet blev dåligt i slutet av november (kommunen la ut det här fredag 26/11) och kommer vara bra någon gång i februari om man ska tro kommundirektör'n själv. Och det ska man väl? Fast i Galway på Irland tog det fem månader tills det blev normalt när de fick samma grej 2007.

Samtidigt vet entreprenörskapet inga gränser - gynnaren har kommit som smycke.

I går åkte jag och min far till en kallkälla och hämtade dricksvatten. Självklart kändes det som en tidsresa. Tyvärr fanns det ingen fruga där. Men jag tänker vara den som fortsätter gå till källan tills jag mig en maka får. För övrigt luktade vattnet lätt utav mök (svavel), men smakade bra om det fick stå och luftas ett tag.

Snart är året slut. Några fina människor minns delar av 2010 här. Och glöm inte bort att fira de värnlösa barnen i dag! En av mina personliga faborithögtidsdagar.

torsdag 23 december 2010

Inlandsrock

Inget dricksvatten, 30 minus och uppfuckad tågtrafik. Det är ingen lek att bo i Östersund dessa dagar.

Apropå Östersund kom jag igår att tänka på inlandsrock. Från kustlandskapen (nu är det norr om Dalälven jag tänker på) kommer det ju tjockt många band och artister. Inget konstigt med det, det är där de stora städerna ligger, där mest folk bor.

Jämtland kan jag ganska bra, skippar det. Men hur är det med Lappland och Härjedalen? De enda jag spontant kommer på är Glesbygd'n (Arvidsjaur), Shanes (Kiruna) och Ewert Ljusberg (Hede). Hjälp mig att komma på fler! Och det ska vara band/artister som fler än deras morsor och farsor vet om.

måndag 20 december 2010

Ta det inte så personligt

Du är ute och går på kvällen. En tjej är framför dig på gångbanan. Hon börjar snabba på, tittar sig oroligt över axeln, kanske ringer hon ett låtsassamtal på mobilen. Det är här du borde börja tänka på saker i samhället. I stället känner du. Du känner dig personligen misstänkliggjord och kränkt.

Jag känner igen denna situationen på pricken och känner mig så jäkla förödmjukad just i situationen då jag märker att en okänd människa ser mig som ett mycket otäckt hot trots att jag bara går min vanliga promenad hem från bussen från jobbet. *

Men hallå ditt ego! Du måste förstå att det inte handlar om just precis dig. Hur skulle det? För tjejen är du en total främling. Passa dig så du inte börjar ta allt personligt. Då blir som du som den här liraren. Egentligen handlar hela problemet om just det: sluta ta åt dig så förbannat.

* saxade citatet från en bloggkommentar här

söndag 19 december 2010

Alla (?) pratar om det

Satan vad saker kan gå fort med internet. Det här "Prata om det", jag har inte hängt med. Någon som känner igen sig? Det började tydligen med att Johanna Koljonen skrev om det på Twitter i tisdags. Sedan har det spridit sig som en löpeld (vad det nu är*) och det finns en tråd, om det nu är rätt term, på Twitter, en Fejja, en hemsida och en text på DN. Med mera.

Twitter förresten, visst är det ett företag? Tycker alltid det är lite obehagligt när företaget och själva företeelsen heter samma sak. Så oreflekterat reklamigt. Det var en parentes.

Hursom, jag tycker diskussionen verkar väldigt nyttig och bra. Sedan kan man alltid undra över hur stor den är bland "vanligt folk" och inte bara journalister, annat mediefolk och Twitter-medlemmar i största allmänhet. Hur populärt är Twitter egentligen? Jag har ingen aning. Grejer inom sociala medier har en tendens att beskrivas som folkrörelser, som att alla gör det. Är det verkligen så?

* Snott från senaste Klitty-boken.

lördag 18 december 2010

Årets sämsta låt?

Jaha, nu har man gjort sin insats som demokratisk medborgare: konsumerat. Alla julklappar är köpta, så jävulskt skönt. När jag var ute i butikerna såg jag den här boken, ofta hårt skyltad. Man verkar tro att den kommer "gå hem". Själv kände jag en mycket stark ilska bubbla upp. Pisset kokade, pannvenen bultade, handen knöts.

Om det är något jag hatar är det saker som ska spela på nostalgi och kult-nerven hos folk. Det är bara så... spekulativt och äckligt. Jag dricker hellre okokt cryptosporidium-vatten än tar i sådana produkter med tång. (Apropå vatten har Östersund fått en vänstad i Småland. Men där handlar det om problem på några dygn, inte veckor och månader.)

Men det var väl bara en tidsfråga innan någon skulle göra en uppföljare på Filip och Fredriks bok om 80-talet. Förresten kommenterar Fredrik Wikingsson "90-talet.se" såhär: "Gillar boken som fan!" (Och då kommer man in på en annan grej: folk som kallar Sverige för DDR. Skärp er, allvarligt! *pisset börjar koka torrt nu*)

Under handlandet i "julruschen" lyssnade jag på "Musikhjälpen". Det blir barocka blandningar av musik när det bara är önskningar. System of a Down, Kenta, Hyvönen, Sonja Aldén och Snap! om vartannat. Jag gillar't. Och: årets kanske sämsta låt! Det var första gången jag hörde Fergies samarbete med Slash. Så dåligt. Det går inte att förklara eller förstå den. Som med ren ondska.

Fergie är ju en återfallsförbrytare när det gäller estetiska brott mot mänskligheten. Det var inte länge sedan hon, och hennes kriminella nätverk, terroriserade oss med den här. Också den, precis som böckerna som frossar i kult, ett försök att kapitalisera på människors minnen.

Diagnosen

Tror jag börjar närma mig. Märkligt hur vissa böcker hittar en i precis rätt ögonblick. För en själv och tiden (det är ju samma sak!). Eller så är det inget konstigt. Handlar kanske om en, mer eller mindre medveten, uppsökande verksamhet.

Moderna människor, som dagligen uppmuntras och pressas att se till sina egna intressen och sin egen tillfredsställelse och bekymra sig om andras intressen och tillfredsställelse bara i den mån de påverkar deras egna, tror att alla andra i deras närhet styrs av liknande egoistiska motiv - och följaktligen kan de inte förvänta sig mer osjälviskt medlidande och solidaritet av dem än de själva är tillrådda, tränade och villiga att erbjuda. I ett sådant samhälle tenderar synen på mänskligt sällskap såsom en källa till existentiell otrygghet och ett territorium fyllt av fällor och bakhåll att bli endemisk. I en slags ond cirkel ökar detta i sin tur den kroniska skörheten i mänskliga band och ger ytterligare bränsle åt de farhågor som den skörheten lätt föranleder.

fredag 17 december 2010

Årets låt?

Jag skulle vilja påstå att årets låt, eller åtminstone en av dem, är "Sprawl II (Mountains beyond mountains)" med Arcade Fire. Det bygger jag inte enbart på att jag tycker den är väldigt bra. Redan första gången jag lyssnade igenom albumet (hela albumet) hajade jag till just vid "Sprawl II". Samma verkar gälla för folk jag känner.

Kan komma på åtminstone fyra vänner (A, J, H och A) som helt oberoende av varandra har sagt till mig "Hörrö, du måste höra den här låten för den är så jävla bra". Det trots att den varken är singel eller ligger tidigt på skivan. Och när en låt, av egen kraft, sticker ut på det sättet tror jag det betyder något.

* * * * *

Nåt helt annat:

Vet inte om ni sett de nya avsnitten av "Grotesco". Varje avsnitt avslutas med en cliffhanger inför nästa episod (som sedan aldrig följs upp). Jag ser det som en drift med svenska politiska thrillers och klippet finns här (vid 27:35). Roligt, tycker jag.


Men det blir liksom ännu roligare när det ställs mot en riktig trailer som går just nu på SVT, för den kommande politiska thrillern "Drottningoffret". Är den någon som sett den?! Allvarligt, den är ju löjligare än "Grotesco":s parodi. Tyvärr kan jag inte hitta den för länkning.

torsdag 16 december 2010

Ramlar

Lite trist att det blev varmt och regnigt i Götet. Det var så vintrigt och fint innan. Nu hänger allt: huvudena, de krympta drivorna och de brutna lemmarna. Det är synd om människorna som slirar runt i dödshalkan.

Och så vill jag säga en sak till alla som tänkt bli kär i mig:

Don't fall breakfastly Hennessy in love with me 'cause it's gonna be a heartbreak

onsdag 15 december 2010

Sami och Stim

Jaha, nu börjar det bli dags att köpa julklappar. Tur att jag bara har fyra pers att köpa till för satan vad segt det känns att ge sig ut i affärerna. Jag vill inte handla, de jag köper till vill inte ha nåt. Ändå håller vi på, år efter år. Jaja. Kul att träffa dem i alla fall.

Lagom till kommersen dyker det upp lite bananer på kontot. Sami och Stim kan man alltid lita på. Jag blir lika överraskad varje gång. Kanske för att systemet känns för bra för att vara sant. Min upplevelse är att jag göra nada och ändå får pengar.

Sami, Svenska artisters och musikers intresseorganisation, fixar så jag får pengar när jag medverkat på inspelningar som spelas offentligt. Till exempel när "Sanningsdan" spelas i P3, då trillar det in några ören till mig. Men jag får inga stim-pengar för den eftersom jag inte varit med och skrivit låten.

Stim, Svenska tonsättares internationella musikbyrå, styr upp stålars för de låtar jag skrivit själv (och som spelas offentligt). Till exempel får jag och Johan kulor när Håkan Persson river av "Kvävd av kött" i P3 Rock. Dock inga sami-pengar eftersom det är en demo och ingen "riktig" inspelning.

Däremot, om jag skrivit och spelat/sjungit på en skiva som är "ordentligt" utgiven av skivbolag och där producenten har skickat in en redig medverkandelista till Sami, får jag kronor från både Sami och Stim. Om det spelas offentligt någon gång, that is.

Sedan finns det något som heter Skap också, men det vet jag inte vad det är. Kan de också ge mig pengar? Någon som vet?

Fast ejengklien är det inte Samis och Stims pengar, de förmedlar bara de avgifter som bland andra Sveriges Radio betalar. Men ändå. De kirrar biffen och det kostar inget att vara med. En märklig oas i dagens tjyvsamhälle.

tisdag 14 december 2010

Att tvingas ta avstånd (uppdaterad)

Nu har en muslim sprängt sig så nu jävlar måste alla svenska muslimer ut och ta avstånd. För annars kommer jag tro att alla muslimer gillar den här grejen. Herregud, så dumt.

Mustafa Can skrev en grej om det, att han tar avstånd. Jag förstår hur han tänker, han vill visa att det finns vettiga muslimer som inte gillar terrorsprängningar. Men genom att ställa upp antitesen hålls ju tesen, att det är ett "tokigt kollektiv", vid liv. Diskursen, som vi så fint brukar säga här på universitetet, är oförändrad.

Man skulle vilja ha ett annat sätt att prata om saken på. Djupare, och från andra vinklar. Analysen "om en är dum behöver inte det betyda att dens 'kompisar' är dum eller tycker som den" känns ju, precis som sättet jag uttryckte den på, för mycket sandlåda. Om vanligt folk och journalister hela tiden måste nöta den loopen kanske "vanligt folk är dumt i huvet" vore en mer nyskapande analys av situationen.

Används inte den här "guilt by association"-metoden rätt godtyckligt? Annars tycker jag att reportrar lika gärna kunde kräva avståndstagande från SD när populistiska högerpartier i östra Europa trackar romer. "Hörni, SD, dom som är som ni där nere i Ungern har sagt och gjort det här! Kommentar på det? Tar ni avstånd?".

Själv är jag förvånad (not!) över att min telefon varit tyst varje gång USA har gått in militärt i andra länder "i den västliga frihetens och demokratins namn". "Hörru, Martin, du är ju en person som bor i väst och gillar frihet och demokrati, vad har du att säga om USA:s senaste drag? Ta ställning nu, och gör det rätt". Eller Sverige och Afghanistan för den delen...

Jag skulle aldrig låta mig, som person, förknippas med en grupp eller retorik på det sättet. Och ingen skulle avkräva mig ett avståndstagande heller.

Förresten: För ett tag sedan såg jag en tjomme skriva på Fejjan om Eurostat (EU-statistik) och deras siffror på hur många terrordåd som utförts i EU (eller om det var Europa, ni vet väl att EU och Europa inte är samma sak?) under året och vilken politisk ideologi och/eller religion som terroristerna bakom bekände sig till. Jag försöker hitta det igen, men har svårt att navigera på den här sajten.

Är det någon som kan hjälpa mig med en länk?

* * * * *

Vad ska vi göra åt all idijoti? Hur ska vi palla med?! Jo, genom humor och musik såklart!

Humortipset: A. hittade ett helt fantastiskt debattinlägg, "Trött på smygbögeri", på Hem och Hyras hemsida. Hem och Hyra är Hyresgästföreningens tidning.

Musiktips 1: PSL uppmärksammar den nya poporkestern Nord och Syd där min syrra och massa kompisar är med. Här hittar man det och där finns också länkar till några låtar.

Musiktips 2: En gammal goding, tror det var just nämnda syrra som spelade den för mig första gången. Rivig och köttig pop med New Pornographers. Neko Case på sång, givetvis.

söndag 12 december 2010

Kommunslogans

K. visade mig en väldi rolig sajt där vi får hjälp med att skilja kommunerna Habo och Håbo åt. De är, som alla vet, "så lika - men ändå så olika". Och när vi pratar om svenska kommuner är det lätt hänt att komma in på slogans.

Jag har länge trott att Östersund har "Livskvalitet ingår" som sin officiella slogan. När jag surfar runt på kommunens hemsida är den svårhittad och finns bara på ett ställe, här. Enligt ett mycket spännande policydokument är det visst enbart "Livskvalitet" som gäller:

"Livskvalitet är det begrepp (den slogan) Östersund ska förknippas med."

"Vinterstaden" är också något som vissa försökt etablera, jag skulle ändå påstå att det inte riktigt har satt sig varken i staden eller utanför. Eller har jag fel?


Andra har fått till några riktiga stänkare. Som Hjo med sin "I love Hjo" (så snygg logga också!). Trosa har väl (?) "Världens ände", men de skryter inte med det på hemsidan direkt. Skurups kommun, där jag bodde för länge sedan, har länge dragits med ryktet att de har "When in Europe, don't miss Skurup" som officiell kommunslogan. Jag tror den finns på skyltar och klistermärken, men den "riktiga" är den mer kommunalt torra "Nils Holgerssons hembygd". Enköpings är känd också, "Sveriges närmaste stad".

Linköping är rätt lama med sin "Där idéer blir verklighet", Ystad ganska oförståeliga med "Ja, i Ystad" och Piteå krånglar till det i "Det är hit man kommer när man kommer hem".


Vet ni om några fler slogans som borde uppmärksammas? För några år sedan kom den här boken i ämnet, döpt efter vad som ska vara Vallentunas slogan. På hemsidan finns den i alla fall inte.

fredag 10 december 2010

Visslingar på film

De senaste dagarna har vi gått runt och nynnat och visslat på kända vissellåtar från filmer här i skolan. Vi har framför allt varit inne på de här två:

"I bergakungens sal" (från "M")
"Twisted nerve" (från filmen med samma namn och senare också från "Kill Bill")

Jag var helt säker på att "Harry Lime theme" visslas någon gång i "Den tredje mannen", men det verkar inte stämma.

Kommer ni på några andra kända visslingar på film?

torsdag 9 december 2010

En döngelbjörn med medektofobi

Ett av få sällskapsspel jag verkligen gillar är Rappakalja och då speciellt Total Rappakalja. Där finns fler kategorier än i originalet så det blir inte tjatigt. När jag bodde i Skåne för tusen år sedan fick jag höra talas om två ord som var med i spelet och som, vad jag förstod, fanns på riktigt. De var:

döngelbjörn = person som ofta släpper ifrån sig kroppsljud (rapar, fiser, smaskar, sörplar och så vidare)
medektofobi = rädsla för att konturen av penis ska synas genom byxorna

Frågan är hur verkliga de är. De finns varken med i SAOB eller SAOL och när jag söker på Gooooooooogle finns det bara 1 träff på varje. Båda länkarna går till inte speciellt officiella bloggar, här och här. Tråkigt. När orden var så bra.

Är det bara jag?

Dystert. Som vanligt, vid alla tankar och känslor, är det så svårt att säga vad som beror på mig (mina serotonin-nivåer och allt det andra som är "jag"), vänner, närmaste omgivning och all medieinformation. Jag i samhället och samhället i mig, omöjliga att skilja åt.

Jag läser fortfarande Zygmunt Baumans "Flytande rädsla" och den spär på. Han skriver om döden, det onda, otrygghet, globalisering och terror. I slutet av boken, dit jag inte har kommit än, ligger ett konstruktivt kapitel: "Hur rädsla kan bekämpas eller ett förslag till handlingsprogram". Det ser jag fram emot.

Det känns så hopplöst i Sverige och världen, nu och längre fram. Det gäller politiken, våldet, fattigdomen, orättvisorna och miljön. Allt är splittrat, samhället sitter inte ihop, vi bryr oss liksom inte om varandra längre. "Känslan av att ingenting man gör spelar någon roll", som Jenny Aschenbrenner sa i gårdagens fina "Nya vågen" som handlade om framtiden.

Inga nya tankar, jag vet det. Det jag undrar: Är det såhär eller är det bara jag?

onsdag 8 december 2010

Kinden juleklappen får

På självaste julaftonen släpper Penny Century sin nya singel "James Hurley" på franska (?) musikbloggen Absolut Noise. Det skriver It's a trap om här och Absolut Noise hittar ni här. På PC:s Myspace kan man sedan ett tag tillbaka lyssna på en annan, ny, låt. "Fiver" heter den. Själv kommer jag få ha äran att fira jul med sångerskan i bandet. Det ni!

tisdag 7 december 2010

Ha en affär!

Det här är kanske gårdagens nyheter? Själv fick jag reda på det i helgen. A. berättade att hon varit på jobbet och lyssnat på radio i grodan ro. Då kommer plötsligt följande reklambudskap:

Är du gift, men saknar spänning?
Är det länge sen du upplevde passion?
Saknar du närhet?

Victoria Milan.se
Gör livet levande - ha en affär
Victoria Milan.se

Själv har jag svårt att känna upprördhet. Mest förundran! Lyssna på det progressiva (?) budskapet här.

måndag 6 december 2010

Autister i nord och syd

Nu jävlar händer det grejer. Folk man (jag) känner kommer ut med ny musik som några slags julklappar i förtid. Det gillas. Dels Autisterna, som släpper sin andra skiva nästa år, och dels Nord & Syd. Så det är ju bara att klicka på länkarna och lyssna på musiken, helt enkelt.

Det ska löna sig att arbeta

Så sa Mona Sahlin i helgen. Många andra har sagt det före henne. Det har sagts så mycket att den som säger det inte behöver förklara vad den menar. Vi förväntas förstå. Ingen ställer några frågor om det och ber personen utveckla. "Det ska löna sig att arbeta" och sedan är det slut. Reaktionen blir ungefär samma som på "jorden är rund".

Förutom att frasen är så intellektuellt torftig och inte tas vidare och djupare börjar jag undra om den kanske rentav är felaktig. Den verkar förutsätta att risken finns att det inte lönar sig att arbeta, men senast jag kollade låg a-kassan på 80 %, inte på 100 %. Du tjänar alltid mer på att ha ett jobb än att stämpla för samma jobb. Så jag undrar lite vad som är problemet, ejengklien.

torsdag 2 december 2010

Produktion utan riktning

Under arbetet jag håller på med just nu blir jag smärtsamt medveten om en dålig egenskap jag har: att kunna producera skitamycket material och dokumentera det ordentligt, men inte riktigt veta varför jag gör arbetet och vart det är på väg. Eftersom det hela tiden sker en produktion lurar jag mig själv att det verkligen händer något, men det är en [fint ord] chimär.

Nu har jag hundratals dokument och får ingen överblick. Det är bra att, i början, tänka som en journalist: att ha vinkeln klar innan jobbet startar, så jag slipper göra onödiga saker och vet vad jag vill ha svar på. Nu vet jag inte vad jag ska behålla, vad som ska sållas bort, vad som är viktigt, vad som är oviktigt. Det finns bara en massa material, kunskap utan sammanhang. Håh, jag behöver en redaktör. Någon som känner igen detta?

onsdag 1 december 2010

"Spela live"

Med hjälp från A. och E. har jag kommit fram till att jag ska sluta säga ha sex, idka älskog och ligga. I stället ska jag konsekvent kalla det för att "spela live".

Flaming globes of Zygmunt

Jag erkänner, jag har varit dålig på att följa "Paradise hotel" på sistone. Vet knappt vem som åkte ut senast, var det Erik? I stället har jag läst bok på kvällarna, "Flytande rädsla" av Zygmunt Bauman. Jag köpte den på Bokmässan och det måste ha varit 2008 eftersom jag fortfarande var ihop med J., men jag har inte (rocket from the) krypt upp med den i mysfåtöljen förrän nu.

Anledningen till att jag köpte den, förutom att det var bra mässpris, var att jag gillade hans bok om förintelsen så mycket. Det var så givande att slippa få analysen om "onda nazister" ännu en gång, han lyckades ta det vidare. Och det höll, upplevde jag det som. Nu var det i och för sig länge sedan, jag var säkert mer puckad då. Men man kan säga att jag blev bländad av the flaming globes of Zygmunt:s intellekt.

I "Flytande rädsla" skriver han en del om dokusåpor, mestadels "Big brother", och han dröjer mycket vid "åka ut"-momentet. För honom är det ett, av flera, sätt för oss människor att behandla dödsskräck. Genom att deltagare åker ut får vi en smak av social exkludering, som man ju kan säga att döden är den mest extrema formen av. För mig låter det nästan som behandling av en fobi: genom exponering för slutet (i olika former) hoppas vi kunna vänja oss vid det.

Cryptosporidium

"All pr är bra pr, kul om Östersund blir känt för något annat än skidskytte", tyckte M. om riksmediernas intresse för magparasiten i staden. Man får väl skämta om det här , va, även fast det är allvarligt? Bara folk inte dör, men det finns ingen risk för det, va? Och hoppas sjukhuset har personal så det räcker.

Jag kan inte minnas senast Östersund fick en så massiv bevakning i nyheterna (om man räknar bort längdskidor, skidskytte och allt annat som har "skid" som prefix eller suffix).

Det är en hel del jag känner som åkt på parasiten, bland annat K. som berättar hur hon kan bli tvungen att "korka igen skitan" för att kunna gå på ett viktigt möte. Man kan alltid läsa och höra mer hos ÖP, LT och Radio Jämplann.

Nu tänkte jag lägga till det här och skriva "annat från Östersund som får uppmärksamhet". Sedan insåg jag att Backlund och (några i) Popterror kommer från Hammarstrand respektive Bräcke. Typiskt centralistiskt Öset-tänk från min sida!