fredag 8 februari 2013

Mäns näthat mot kvinnor

För någon dag sedan tittade jag på det senaste, och omtalade, avsnittet av Uppdrag Granskning på SVT Play. Det avsnitt som handlar om mäns näthat mot kvinnor. Jag skrev om det här ämnet i våras.

Hursom, det var ett ruggigt bra program, tyckte jag. Lugnt, sakligt och pedagogiskt. Nyanserat, men inte spretigt. Jättebra speakerröst (eller var det röster, nu blir jag osäker på om de två reportrarna varvade) också. Otroligt effektivt grepp med att låta kvinnorna göra uppläsningar rätt in i kameran. Och väldigt starkt av alla medverkande att ställa upp, kanske särskilt starkt av den okända Julia. 

Det var en liten scen i programmet som jag tyckte var extra fantastisk. Den var kort, men sa egentligen allt. Nämnda Julia hade fått veta att H&M sålde t-shirts med 2pac på, 2pac som var en dömd sexbrottsling. Julia skrev ett kritiskt inlägg om det på H&M:s Facebook-sida och ville få igång en diskussion. Men många av kommentarerna som följde var otroligt hotfulla och hatiska och riktade sig direkt mot Julia, i stället för att handla om frågan. Bland annat hade en man skrivit att han hoppades att hon skulle bli våldtagen.

Och nu kommer jag fram till scenen. En av reportrarna ringer upp mannen som skrivit kommentaren och ställer honom till svars. "Du hoppas alltså att Julia ska bli våldtagen?", frågar reportern. "Nej då", svarar mannen, "det gör jag inte, det var bara något jag skrev för att jag tyckte att hon var ute och cyklade". Och då säger genireportern "men du kan inte skriva då i stället att 'du är ute och cyklar i den här frågan' och förklara hur du ser på det?". Så klockrent.

torsdag 7 februari 2013

Sextexter

Jag lyssnade på "Ease down the road" med Bonnie 'Prince' Billy i går. Det var länge sedan sist. En bra skiva, tycker jag. Det var albumet som kom efter fantastiska "I see a darkness" som ju var en mörk historia. Sedan följde "EDTR" och den kändes jämförelsevis ganska glad. Det kändes som att Will Oldham hade blivit kär eller något. Men vad fan vet jag. En sak jag tänkte på under lyssningen var att han kan sjunga om sex så bra. Det är liksom avslappnat, rått och fint på samma gång.

she's a fine looking lady and she likes to go down on me, and I like to go down on her too

baby, why don't we feel guilty, why's it seem we're doing right, when we're doing something filthy in a rented room tonight

and I lick you dry until you're laughing, my finger is in your behind

Att skriva bra låttexter om sex är ju otroligt svårt. Kommer ni på några exempel? Artister, band eller enstaka låtar?

onsdag 6 februari 2013

Defensiv allätarbingo

Jag är vegetarian och har varit det i en massa år. Det känns bra, för mig. Nuförtiden är det liksom inget jag ens tänker på. Jag skiter ärligt talat i hur andra väljer att äta och jag tar aldrig upp det i samtal, bara om någon börjar prata om ämnet eller ställer en direkt fråga. Tänk om folk efter det bara kunde säga "jaha", "där ser man" eller "grymt" och bara gå vidare. Men nej, det ska ofta ältas. Många köttitarianer verkar känna sig anklagade trots att det inte är jag som tagit upp frågan, trots att jag inte sagt något fördömande alls om deras matvanor, trots att jag inte sagt ett skit. Sorry, men då är det faktiskt ditt problem. Och jag tycker dessutom att ämnet är så ferucktansvärt jävla tråkigt. #pratainteomdet

En kompis tipsade om den här.

Tjock-tv:s och cd-freestyles

Såg nyss en grej på Twitter. Pernilla Wahlgren skrev såhär: "Melodifestivalen på TV och jag fått den HÄR feta TV'n på mitt hotellrum...." Och så hade hon lagt upp en bild på tv:n. Sedan hade Anders Timell kommenterat genom att svara: "Haha. TjockTV" Vet inte riktigt hur jag ska tolka Wahlgrens tweet, om hon tyckte det var mäktigt att få en fet tv eller att det på något sätt skulle vara ett problem. Fast varför skulle det vara ett problem. Man kan ju se programmet lika bra på den tjocka tv:n. Timell tycker ju uppenbarligen att det är ett problem i alla fall, eller åtminstone att det är någonting att skratta åt, det är ultrapinsamt med tjock-tv. Varför är det pinsamt, varför måste han hacka ner på det. 

Ibland lyssnar jag på musik i min cd-freestyle. Jag har en mobiltelefon också som har som musikspelare ibland, men vissa gånger vill jag göra det i min cd-freestyle. Det är till exempel bättre ljud och det är skönt att man kan koncentrera sig på en skiva. Jag tycker om det, helt enkelt, och ser inga skäl till varför jag inte skulle få göra det. Det känns som en oproblematisk grej, ingenting som borde störa eller irritera någon. Men ändå får jag gliringar om att jag använder stenåldersteknik, att jag bara försöker göra mig märkvärdig, att jag borde lyssna på musik på smartassphone i stället. Att det som inte är i tiden provocerar, är pinsamt. Att man borde falla in i ledet, göra som "alla andra", även när det är helt oviktiga saker, som tjock-tv:s och cd-freestyles. Det är liksom så ängsligt och intolerant och töntigt beteende.