onsdag 6 februari 2013

Tjock-tv:s och cd-freestyles

Såg nyss en grej på Twitter. Pernilla Wahlgren skrev såhär: "Melodifestivalen på TV och jag fått den HÄR feta TV'n på mitt hotellrum...." Och så hade hon lagt upp en bild på tv:n. Sedan hade Anders Timell kommenterat genom att svara: "Haha. TjockTV" Vet inte riktigt hur jag ska tolka Wahlgrens tweet, om hon tyckte det var mäktigt att få en fet tv eller att det på något sätt skulle vara ett problem. Fast varför skulle det vara ett problem. Man kan ju se programmet lika bra på den tjocka tv:n. Timell tycker ju uppenbarligen att det är ett problem i alla fall, eller åtminstone att det är någonting att skratta åt, det är ultrapinsamt med tjock-tv. Varför är det pinsamt, varför måste han hacka ner på det. 

Ibland lyssnar jag på musik i min cd-freestyle. Jag har en mobiltelefon också som har som musikspelare ibland, men vissa gånger vill jag göra det i min cd-freestyle. Det är till exempel bättre ljud och det är skönt att man kan koncentrera sig på en skiva. Jag tycker om det, helt enkelt, och ser inga skäl till varför jag inte skulle få göra det. Det känns som en oproblematisk grej, ingenting som borde störa eller irritera någon. Men ändå får jag gliringar om att jag använder stenåldersteknik, att jag bara försöker göra mig märkvärdig, att jag borde lyssna på musik på smartassphone i stället. Att det som inte är i tiden provocerar, är pinsamt. Att man borde falla in i ledet, göra som "alla andra", även när det är helt oviktiga saker, som tjock-tv:s och cd-freestyles. Det är liksom så ängsligt och intolerant och töntigt beteende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar