Jag har börjat läsa "Landet utanför" av Kristina Mattsson och ska väl skriva något om den på bloggen när jag är klar. Men innan dess kom jag att tänka på en annan sak.
För några veckor sedan hörde jag en intervju på P4 Jämtland med författaren Hans Jörnlind, som bor i Stockholm. Hans pappa kommer från Lillhärdal och nu har Jörnlind skrivit deckaren "Blodsband" som utspelar sig i Härjedalen. Miljömässigt inspirerades han av Lillhärdal eftersom han ville att boken skulle utspela sig i en, som han sa, "håla". Han pratade också om Lillhärdal som "där uppe", trots att han var i Östersund när han gjorde intervjun. Därifrån sett är ju Härjedalen geografiskt "där nere", men det stockholmska perspektivet kom liksom på autopilot.
Man kan ju tycka att det är småaktigt av mig att hugga på sådana här grejer, men grejen är att det är en del av ett större system. Och jag blev inte sugen på att läsa "Blodsband".
torsdag 6 juni 2013
Håkan Hellström-"debatten"
För ett tag sedan var det återigen dags för en "spännande" och "givande" svensk kultur-"debatt" och den här gången handlade det om Håkan Hellström. Det började med Jens Liljestrands text om att Håkan borde skriva mer texter om vad han gör på dagarna EJENGKLIEN, annars är han ju inte sann. Sedan följde andra texter och radioprogram, här, här, här och här.
Det egentligen enda intressanta jag tar med mig från den här debatten (och som Malena Rydell är inne på) är att det verkar finnas en del kulturskribenter i Sverige som på allvar tycker att om en artist sjunger "jag" i en låttext så finns ett krav om att det ska vara självupplevt. Då måste det vara så himla ÄKTA. Att bygga upp världar där kanske vissa saker är "sanna", andra "falska" och en del kanske mittemellan för att därigenom skapa något intressant och bra verkar inte vara ett alternativ. Och det här är skribenter som varje dag omges av en massa hittepå, som skönlitteratur, och som borde vara vana vid att tänka fritt och abstrakt om konst, i stället för att läsa bokstavligt. Fascinerande!
Sedan kan ju vissa teman i Håkans och andras låttexter vara uttjatade, men det är en annan sak.
Det egentligen enda intressanta jag tar med mig från den här debatten (och som Malena Rydell är inne på) är att det verkar finnas en del kulturskribenter i Sverige som på allvar tycker att om en artist sjunger "jag" i en låttext så finns ett krav om att det ska vara självupplevt. Då måste det vara så himla ÄKTA. Att bygga upp världar där kanske vissa saker är "sanna", andra "falska" och en del kanske mittemellan för att därigenom skapa något intressant och bra verkar inte vara ett alternativ. Och det här är skribenter som varje dag omges av en massa hittepå, som skönlitteratur, och som borde vara vana vid att tänka fritt och abstrakt om konst, i stället för att läsa bokstavligt. Fascinerande!
Sedan kan ju vissa teman i Håkans och andras låttexter vara uttjatade, men det är en annan sak.
Det kunde ju ha blivit så bra
Jag slog på P3 i förmiddags och blev glatt överraskad när jag hörde att det var Hassan-special i programmet PP3. Eftersom det är 20 år sedan Hassan startade hade man bjudit in Kristian Luuk, Pontus Djanaieff, Hasse Pihl och Lasse Sundholm för att prata och minnas. Skitkul, tänkte jag. Jag lyssnade ju på Hassan när det gick på radion. Minns att jag tyckte att det var roligt redan då, men eftersom jag var så ung var det mycket som var konstigt och som gick över huvudet på mig också.
Det var inte bara busringningar, de hade ju sketcher och gäster och massa annat med. Minns också att de spelade bra och rolig musik. Det var liksom det senaste coola blandat med alternativrock och Sunkit-musik, med mera. Man kunde få höra typ Pixies, Cardigans och "Varför är det så skönt att knulla bakifrån?". Kändes som ett fritt program, på alla sätt.
Blev i alla fall oerhört besviken på PP3-programmet. Det var ett journalistiskt haveri. När de nu hade släpat dit fyra stycken från Hassan i fucking två timmar kunde de väl ha utnyttjat möjligheten. Skitmånga chanser att fördjupa sumpades, eftersom många gånger när det spelades upp exempel på busringar så spelades det en låt direkt efteråt, när man som lyssnare så klart ville höra Hassan-folket kommentera just den ringningen, bakgrunden, kanske om det fanns någon rolig anekdot kring den och så vidare. Det var typ inget sånt! Inte ens när den jävla house-mackan var slut plockades tråden upp. Jag vet att P3 måste ha en viss mängd musik i programmen, men man måste väl fan kunna planera.
"Rise and shine" med Cardigans spelades, säkert som en hommage från musikläggaren eftersom det var en låt som spelades jättemycket i Hassan när det begav sig. När introt går i gång hör man Kristian Luuk säga "åh!", han blir glad av att höra den. Där fanns också en given tråd att prata om efter låten, att den spelades mycket i Hassan, och vilken annan musik de hade i programmet, om de kunde påverka den själva och så vidare. Men det blev inget av det heller.
Det kunde ju ha blivit så bra!
Det var inte bara busringningar, de hade ju sketcher och gäster och massa annat med. Minns också att de spelade bra och rolig musik. Det var liksom det senaste coola blandat med alternativrock och Sunkit-musik, med mera. Man kunde få höra typ Pixies, Cardigans och "Varför är det så skönt att knulla bakifrån?". Kändes som ett fritt program, på alla sätt.
Blev i alla fall oerhört besviken på PP3-programmet. Det var ett journalistiskt haveri. När de nu hade släpat dit fyra stycken från Hassan i fucking två timmar kunde de väl ha utnyttjat möjligheten. Skitmånga chanser att fördjupa sumpades, eftersom många gånger när det spelades upp exempel på busringar så spelades det en låt direkt efteråt, när man som lyssnare så klart ville höra Hassan-folket kommentera just den ringningen, bakgrunden, kanske om det fanns någon rolig anekdot kring den och så vidare. Det var typ inget sånt! Inte ens när den jävla house-mackan var slut plockades tråden upp. Jag vet att P3 måste ha en viss mängd musik i programmen, men man måste väl fan kunna planera.
"Rise and shine" med Cardigans spelades, säkert som en hommage från musikläggaren eftersom det var en låt som spelades jättemycket i Hassan när det begav sig. När introt går i gång hör man Kristian Luuk säga "åh!", han blir glad av att höra den. Där fanns också en given tråd att prata om efter låten, att den spelades mycket i Hassan, och vilken annan musik de hade i programmet, om de kunde påverka den själva och så vidare. Men det blev inget av det heller.
Det kunde ju ha blivit så bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)