lördag 28 april 2012

Hüsker Dü på Spottan

I oktober 2010 skrev jag recensioner på bloggen av alla Hüsker Düs album. Man kan läsa dem här. På den tiden fanns det knappt något med HD på Spotify, möjligen de två sista studioalbumen. Men nu finns det mycket mer att hämta, här. Alla skivor jag recenserade finns på S. förutom gruppens andra album "Everything falls apart", men den kanske också kommer så småningom. Gå gärna in och lyssna, det är ett skitbra band!

måndag 23 april 2012

Dom har gjort om bloggn

Blogger har gjort om så allt ser helt annorlunda ut när jag loggar in på bloggen. Får se om jag kan få till samma teckenfärg och storlek nu som tidigare. Annars får det se olika ut. Usch, fult med sånt.

Jag var i Umeå i helgen. Det var mycket bra. Knarkade liksom på Västerbotten. Var på spelning ovanpå Charlie's, i källaren repade Refused och andra på 90-talet. Klassisk mark. Var på spelning med Frida Hyvönen. Pratade mycket om Västerbotten. Älskar att prata om Västerbotten. Älskar att prata om landskap överhuvudtaget.


På vägen hem läste jag Åsa Larssons senaste. Den var ju såklart skitbra.

söndag 15 april 2012

Yarden

Nu har jag läst en bok till, Yarden av Kristian Lundberg. Det känns bra att ha kommit igång lite med bokläsandet. Yarden var jättebra. Den tycker jag att man ska läsa. Och det går fort för den är kort och lättläst.

Skillnaden mellan det som pågår på ytan - kultursidor, debattartiklar, motioner, insändare - och det som sker i underjorden är gigantisk. Det är en klyfta som i det närmaste är ogripbar.

Nu ska jag nog läsa Hundarna av Ola Nilsson. Han kommer från Hammerdal i Jämtland. Jämtland är inte så jättebortskämda med författare som får riksuppmärksamhet så det ska bli kul att läsa honom. Jag tror jag kommer tycka boken är bra.

Sedan ska jag läsa Åsa Larssons nya. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Förra året skrev jag om henne på bloggen, här.

lördag 14 april 2012

von Trilogi

Jag är typ nästan helt säker på att Lars von Trier sa att han skulle göra en trilogi om USA. Att alla tre filmerna skulle ha sådana där kritstreck på golvet och att "Dogville" var den första och "Manderlay" den andra. Men vad hände med den tredje och sista filmen? Eller minns jag helt fel? Är det någon som vet något?

Norska filmer

Den senaste tiden har jag sett massa norska filmer. Såhär tyckte jag om dem:

Ligg med mig - dramakomedi om att vara ung och så. Bra, men inte tokbra.

Död snö - nazizombiesplatterkomedi. Underhållande, men sådär.

Reprise - allvarlig, infallsrik och rolig om att vara ung man och må dåligt i Oslo. Mer än bra.

Max Manus - proffsigt actiondrama, Norge goes Hollywood. Klart sevärd.

Trolljägaren - formsäker och jävligt rolig.

Oslo 31 augusti - ung man mår dåligt i Oslo (samma regissör som Reprise). Deppig och bra, men jag var väldigt trött när jag såg den.

onsdag 11 april 2012

Ingenbarnsland

Jag läste precis ut en bok som jag tyckte var bra, "Ingenbarnsland" av Eija Hetekivi Olsson. Det var skönt att äntligen få bli klar med en bok, de två senaste har jag liksom inte kommit igenom. Inte för att de har varit dåliga. Eller jo, "Hål i huvudet" av Jenny Jägerfeld tyckte jag var sådär. Lite synd för jag tycker hennes andra är bra. Kerstins Ekmans senaste kom jag bara till hälften i, sedan stannade det av. Kanske tar upp den igen. Ibland orkar jag bara inte läsa böcker. Då orkar jag typ bara titta på tv.

"Ingenbarnsland" handlar om Miira som växer upp i Göteborgsförorten Gårdsten (och lite i Bergsjön också) på 70- och 80-talen. Hennes föräldrar är från Finland och därför tvingas hon gå i finsk klass fast hon inte vill. Hon vill gå i vanlig klass. Mamman är städare och pappan är arbetare på Volvo.

Miira är rastlös och arg och snattar och vandar. Det låter kanske som en klyschig historia, men den är verkligen asbra. Språket är häftigt och väldigt kompakt, man måste vara koncentrerad när man läser. Det enda som kanske stör lite är hur Miira framställs som så ÄKTA och RÅ hela tiden gentemot all mesighet och hyckleri runtomkring. Man fattar såklart funktionen, att använda stolthet och rebellighet som kompensation för privilegier man inte har. Men det beskrivs lite för ofta bara, blir tjatigt ibland. Men mest: Läs!

tisdag 10 april 2012

Vuxenföreningar

För ett tag sedan skrev jag om sekter och hemliga sällskap här på bloggen. Jag utgick från en bok som journalisten Clas Svahn har skrivit. Och det märks att det inte bara är jag som är intresserad och fascinerad av ämnet. När jag tittar på statistiken för bloggen, om vilka inlägg som är mest klickade på, ser jag att tre av tio på all time high är inlägg om sekter.

Men något som jag inte kom in på då är "light-sekter" (om jag får raljera lite), alltså föreningar som Rotary, Lions, Ladies circle med flera. Organisationer som för mig blir nästan mer obegripliga än sekter eftersom de verkar vara så "vanliga". Det roliga med sekter är ju att där får man flippa ut lite. Eller såhär: för mig framstår light-sekterna som gymnasieföreningar (som jag skrivet om här) fast för vuxna. De verkar vara sammanslutningar som är till för att människor med mycket ekonomiskt och/eller socialt och/eller kulturellt kapital ska kunna få träffas, dunka rygg på varann och få ännu mer kapital. Maktfolk som knyter gynnsamma kontakter och får känna sig utvalda, som en elit. Utåt sett så förespråkar de säkert att vem som helst får vara med, men jag är tveksam till om man hittar några städare, undersköterskor och arbetslösa i deras led. Eller är jag fördomsfull nu?

Och ofta verkar de syssla med välgörenhet också. Så att de verkligen ska få känna sig som GODA människor.

måndag 9 april 2012

Solsidan

Tusen år efter alla andra har jag sett tv-serien Solsidan. Har sett hela första säsongen och kommit halvvägs i andra. Hade verkligen förberett mig på att hata sönder serien, hade sett fram emot det. Men det går inte, tyvärr. Jag tycker det är välgjort och underhållande. Har inte så mycket mer att säga.