När "Pompeji" av Maja Lundgren kom fick den fina recensioner och blev nominerad till Augustpriset. Den sålde säkert bra också, det brukar Augustprisnominerade böcker göra. "Pompeji" var en säregen bok som nådde ut, inte bara till litteraturkritiker och litteraturnördar. Men efter succén var det som om boken "glömdes bort". I sammanhang där den borde ha varit självklar att nämna, i diskussioner och texter om ny svensk surrealism eller historiska romaner, fanns den inte med. Det här skriver Maja Lundgren om i "Myggor och tigrar" där hon försöker ta reda på varför. Är det för att hon är kvinna? Passar boken inte in i kanoniseringskulturen?
Det handlar inte om en jakt på självbekräftelse. Som exempel kan vi ta en diskussion där vi pratar om Sveriges största musikexporter och nämner Europe, Roxette, Ace och Base och Cardigans och konsekvent undviker Abba. Det handlar inte om tycke och smak, det handlar om fakta. Det blir fel, skevt, att inte ta med Abba. Eller, i det första fallet, "Pompeji".
När Niklas Elmér recenserade Vapnets andra skiva "Döda fallet" i Sonic våren 2008 var han inte förtjust. Jag skulle inte kalla det för en musikrecension, snarare en textrecension. Varje låt, överdriver Elmér, på skivan handlar om alliansens väljare. Vem som helst som läst texthäftet vet att det är fel. Men nu driver jag från ämnet. Att vissa av texterna är politiska framgår, att de handlar om alliansens politik framgår, för Elmér. Sättet det görs på tilltalar honom inte eftersom det är "spetsfundigt", "sällan subtilt", "grov plakatlyrik", "övertydligheter" och "krystad metaforik".
Två månader senare skriver Elmér om Radio Dept:s nya singel "Freddie and the trojan horse". Han älskar den, ger den 10 av 10. Även det här är mer av en textrecension än en musikrecension. Elmér undrar var banden som kommenterar och kritiserar sin politiska samtid finns. "Ingenting kommenterar någonting som händer" tar han i. Han hittar bara Radio Dept! Trots att han nyss har recenserat Vapnets "Döda fallet". Märkligt. Han tycker inte att en trojansk häst är övertydligt eller krystad metaforik (Vad hade han tyckt om en Vapnettitel som löd "Fredrik och den trojanska hästen"?). Däremot blir han nästan tårögd av sitt eget patos när han skriver om första maj och trygghetssystem. Radio Dept ger honom politisk cred by association.
Det är svårt att förstå, när man ställer recensionerna mot varandra, vad det är som Radio Dept gör rätt. Är deras musik bättre? Framgår inte. Är det coolare att sjunga om politik på engelska eller svenska? Framgår inte. Är det helt enkelt för att Radio Dept är del av kanon så att vad de än gör betraktas det som coolt? De blir till och med nyskapande för tydligen skriver inga andra svenska popmusiker om samhället. Vapnet "glöms bort".
Men precis som Lundgren skriver i "Myggor och tigrar" går det knappt att nämna utan att framstå som självhävdande och rättshaveristisk, kanske till och med paranoid. Man vet att man har rätt, men det går inte att peka på något konkret för allt finns mellan raderna. Niklas Elmér kan mycket väl tycka att Radio Dept är bättre än Vapnet, men han förklarar det inte fullt ut. Det är något som mörkas.
Vad du skriver ar bra. Men jag vill mest paminna dig om att du har ett grovt faktafel i din bloggpost "Vafalls!", dar du havdar att du aldrig traffat nan som lobbat for PC:n. Du har ju traffat mig (OBS: Har fotografiskt bevis!!!). Jag har profeterat bugdet-pc:n's budskap i snart tjugo ar nu. Med starka slagord som "PC ar mer Kramfors an Mac" och "Varfor skulle jag vilja ha ett operativsystem som ar snyggt och aldrig fuckar upp, det reflekterar inte mitt liv i ovrigt" har jag forsokt na ut till massorna.
SvaraRaderaFast du kanske menade att du aldrig traffat nan som RAKNAS som lobbar for PC:n. Jag kanner mig bortglomd, sidsteppad, indignerad och skaggig, ungefar som Jesus nar han gick ut i oknen.
Jonhy: Jag tar åt mig av kritiken, möjligen har jag gjort en "Niklas Elmér" vad gäller dig och PC. Men jag har aldrig uppfattat dig som profet som skrikit ut PC:ns lov, mest att du jämt haft PC och låtit det tala för sig självt.
SvaraRaderaHa ha, göra en Niklas Elmér.
SvaraRaderaJag talar halvt i egen sak, men vilken text! Vi kan ju trösta oss med att historien kommer att ge Platta fallet rätt.
Och det vore ju värre att sitta med vetskapen att man gjort en menlös frutte del marre-skiva, som alla andra gjorde då.
"Platta fallet"... Jag tror jag dör!
SvaraRadera/Stef
Intressant! Men samtidigt: handlar det inte bara om två olika recensioner, av två olika skivor, vid två olika tillfällen? Dessutom känns det ju som om du svarar på din fråga själv i texten. Han gillar inte ert sätt att paketera ett politiskt budskap, men tycker om Radio Depts. Och varför han skulle vara skyldig att relatera deras sätt att paketera det budskapet till just ert förstår jag inte heller. Varje recension, precis som varje skiva, är väl två olika saker, oberoende av varandra? Skribenten har väl ingen absolut skyldighet att redogöra för någonting? Jag gillade skivan, som typ alla andra kritiker förutom Sonic, men ändå.
SvaraRadera/Sigge
Jag tycker nog att skribenter bor redogora for hur de har gatt till vaga nar de natt sina slutsatser; annars ar det valdigt svart att som lasare relatera recensionen till vad som recenseras. Om jag som skribent skulle basera recension a pa "Jag gillar inte applen" och recension b pa "jag alskar applen", utan att redogora for hur jag gatt tillvaga skulle ju plotsligt jag vara i centrum for texten; snarare an objektet jag recenserar. Och det tycker jag ar fel.
SvaraRaderaOm i stallet recensenten glatt skulle utbrista att han alskade roda applen, sasom RD, men inte sura mask-applen som vapnet, skulle det ju vara en helt annan sak, da har ju allt gatt igenom samma filter.
Jag tror det var det Hanet ville saga. Kan ju fa en att undra varfor jag sager det igen.
Jonhy: Jag tror att det var det jag ville säga, ja.
SvaraRaderaSigge: Absolut, han gillar inte Vapnets sätt att paketera politiken i text, visst är det så. Men jag är tveksam till ifall våra sätt är så värst olika. När jag läser texten till "Freddie" är det en väldigt uppenbar text. Inget fel med det, jag uppskattar sådana texter.
Våra texter, där går han in och bedömer i detalj, med RD:s texter tycks det politiska ämnet räcka för att göra det bra. Det verkar som att han ställer mycket högre krav på Vapnets politiska texter än på Radio Dept:s.
Kanske kan det vara distansen i språket som gör det? Det är så många frågor som väcks. Deras musikaliska paketering, som ju då fantastisk, får vi liksom inte beskriven, mer än om virveltrumman som piskar fram en stark melodi. Jaha.
Det konstigaste är nog ändå att han skriver att "inga andra" i Sverige skriver om sin samtid. Det är ju en uppenbar lögn. Och jag undrar också var MUSIKEN tar vägen i de här recensionerna. Det är så mycket information som saknas.
Nej, det är klart att en skribent inte behöver redogöra för någonting, han/hon kan låtsas att musikklimatet utanför inte finns. Men då får han/hon räkna med att uppfattas som världsfrånvänd.
Det jag irriterade mig på var väl att musiken inte alls behandlades alls i texten, utan det handlade bara om det faktum att politik berördes på ett uppenbart sätt i texterna. När betyget enbart sätts efter endast detta kriterium kan man tycka det är märkligt om ett annat band prisas när de gör samma sak som vi avfärdades för. Då vore det mer ärligt mot både oss som band, mot läsarna och mot sig själv att skriva att Vapnet är dåligt/töntigt och Radio Dept. bra/fräckt. Nu får man känslan av att han inte har en egen kompass utan istället anpassar sina estetiska värdegrunder efter konjunkturer. Hans politiska uppvaknande kändes inte helt ärligt.
SvaraRaderaNu tänker ni så här: hur kan de fortfarande vara bittra över det här. Släpp det, surjävlar. Därför bjuder jag på en analogi. Ni jobbar som reporter på Hallands-Posten och har en bra artikelidé om hur kvinnor är underminerade i kommunala bolagsstyrelser. När ni tar upp det på redaktionsmötet skiter chefen i nyhetsvärdet och den research ni gjort och säger bara att "kvinnofrågor är väldigt tröttsamt och ointressant". Nästa vecka kommer en kollega med samma idé fast det gäller istället varför damfotbollslaget får mycket sämre träningstider. Då säger chefen att det är "så skönt att någon äntligen vågar ta upp feministiska frågeställningar, de har saknats helt på tidningen". Då skulle ni nog tänka, det här var fan personligt! Så jävla dåligt, jag tar det med facket. Och så kan man känna när man säljer rock också.
Samtidigt vet man ju att man är rätt dum i huvudet själv också.
Självklart vet han att många artister skriver om politik, men som jag läser så handlar det väl om att Radio Dept-singeln är just väldigt rak, precis som du skriver, att den går till direkt angrepp. Det gör/gjorde kanske inte ni, vad vet jag? Med skyldighet att redogöra för saker menade jag lite det som du skriver, att "mycket information saknas". Självklart saknas information. Visa mig en recension där information INTE saknas, liksom. I allmänhet gillar jag recensioner som iaf har ambitionen att stå för sig själva, även om det får som resultat att de framstår som världsfrånvända etc. Jaja, nu blev jag någon slags apologet här. Men det är ett intressant ämne!
SvaraRaderamvh
/Sigge
Sigge: Visst är det! Och det är bara bra att alla inte säger samma sak.
SvaraRaderaVäldigt intressant. Man blir lite färgad av att man själv blir dissad, kanske hade man läst den på ett annat sätt annars? Iofs hade jag nog vänt mig mot avfärdandet av "plakatlyrik" och idealen med "subtila" texter i vilket fall. Men det är ju mina ideal: "håll käften, säg vad du tycker" som Jonathan uttrycker det.
SvaraRaderaLandsortförförakt är vad det handlar om. Förakt för att man sjunger på svenska. För en viss sorts människor, ofta förekommande på Södermalm eller liknande områden över hela Sverige och med mediakopplingar, är svenska fortfarande förknippat med progg, Bruno K Öijer i Thåströms version och hasch och på sin höjd Stefan Sundström. Jag kan rabbla namn om nån vill, men ni vet ju. Det är ju folk man känner och gillar till och med. De fattar inte just det här bara.
SvaraRaderaEnda svenskspråkiga undantaget, det enda, tror jag helt uppriktigt, är eran kompis Annika. Det beror inte på att hon är bra (hon ÄR bra) eller dålig, det beror på att hon är en snygg tjej från skogen som skriver berättelser och verkar vara såväl schysst som en som kan hugga tillbaks om det skulle behövas. Ingen vågar ifrågasätta det. Men ni får ju på truten. Jag med. Och musiken ska vi inte tala om.
Men Krunegård då? Han är ingen tjej. Men han är ju inte så proggig heller.
SvaraRaderaChops: Du är nog något på spåren, där. Jag känner mig inte helt tillfredsställd ändå, men det känns som att vi virvlar närmare och närmare pudelns kärna ju längre diskussionen pågår.
SvaraRaderaMartin: Sant. Vet inte hur man ska tolka det?
Krunegård får väl kring skallen? Av (såna som) oss om inte annat. Men av en viss sorts hipsters med. Hej Annika Flynner. Och av arrangörer. Han har förvånansvärt låga gager, råkar jag veta, med tanke på hur mycket folk som kommer och kollar och på hur pass stor produktion det är, alltså det är rätt stort band han har. Laakso fick mer, på slutet i alla fall och BQ får mycket mer, exempelvis. Fast då spelar ju inte BQ live längre, de töntarna, så det sket sig ju. Men, I digress.
SvaraRaderaChops: Du har rätt, han är inte så hyllad som man kanske kunde tro. Eller, i början var det så, sen har det sjunkit. Kollade på Kritiker.se. Första plattan fick fyra i snitt, Peking 3,6 och Dö som en hund 3,1. Väldigt blandade betyg från lågt till högt. Så det är ingen samlad kanon direkt
SvaraRaderaJag glömde att säga en grej om Marcus: med tanke på hur bra han är. För det tycker jag verkligen, ni med förstås. Det är inte rättvist. De enda som behandlas med den respekt de utstrålar är egentligen Bob Hund. De som dissar Bob Hund, det är verkligen fienden i ett nötskal. Jag menar inte att låta fanboy nu (även om...), men de är såpass stora och ändå knepiga, komplicerade att man verkligen kan dela in folk efter vad de tycker om dem.
SvaraRaderaEller, det blir fel och lite obegripligt, och jag hinner inte förklara närmare nu.
En enda grej till: Myggor och tigrar: Vilken bok, va? Hur bra som helst. Läser den först nu.
SvaraRaderaJa, den är helt otrolig. Inte helt oproblematisk etiskt/moraliskt ändå, det tycker jag faktiskt. Samtidigt är hon rätt hård mot sig själv också. Och genom att nämna namn så föregår hon ju med gott exempel, tigrar i stället för myggor.
SvaraRaderaJag är inte hundra på att det var den recensionen, men jag läste en recension som dissade er. Den inleddes med att recensenten (alltså hur stavas det?) sa att han typ var en av få som inte gillade er första skiva, och att han inte gillade nästa heller för att den var likadan. det tyckte jag var konstigt. Då kom ju recensionen att handla om vad han gillade och inte, han kunde liksom inte bedöma om det var bra eller inte. Som att recensera en vinsort med att säga att det var äckligt för själv dricker jag inte vin utan bara öl.
SvaraRaderaJag tycker också boken var mycket bra. så himla typiskt att debatten kom att handla om ifall hon är sinnes eller inte, och om det är bra eller dåligt att hänga ut folk. Så man slapp diskutera huvudsaken, alltså att det finns sexism i pk-kretsar med.
Anna: Ja, verkligen. Ibland får ju folk som hatar all hiphop skriva en recension av en hiphopskiva. Då är det ju inte så förvånande vad betyget blir, i alla fall om recensenten inte kan se bortom sig själv.
SvaraRaderaHåller verkligen med om M&T-debatten. Men jag tror att historien kommer ge Lundgren rätt
Har suttit och lyssnat på Döda Fallet hela natten. Grym skiva. Så hamnade jag här efter lite googlande. Gillar Vapnet väldigt mycket! Om nån av er skulle råka läsa. Tillsammans med Mattias Alkbergs skivor får de mig att stå ut på jobbet just nu. Stort tack för det.
SvaraRaderaNiklas Elmér alltså... ska inte smutskasta nån jag inte känner, men jag kan fan typen... chops kommentarer här ovanför satte huvet på spiken på en del. En viss grupp av människor, med ett visst typ av inflytande, med en viss typ av ängslighet/översitteri-kombination som är.. äsh.. gäsp på Elmér istället, de som fattar fattar
Äh, jag kan ju inte släppa det.. fan. Alltså det man står sig mest på är att det är såna som Niklas Elmér som endar upp på Expressen och DN för att beskriva världen för mig, när det borde vara killen som skriver texterna till Vapnet som gör det. Eller Alkberg. Eller Tomas Öberg! Ersätt nyhetsmorgon med musikvideon till "låter som miljarder".
SvaraRaderaKul att du gillar skivan! Och jag håller med dig.
Radera