På spaning

Brukar alltid försöka lyssna på "Spanarna" i P1, tycker det är mysigt. På allvar, alltså. Ingvar Storm är kung tycker jag: fin radioröst, balanserad, fin förmåga att uttrycka sig, verkar sympatisk. Min favoritspanare är Calle Norlén, skarp snubbe. Minst bra är nog Jonas Hallberg: otydlig och alltid med trender som blåst över flera år bak. Jag minns en extremt rolig diss mot "Spanarna" som var med i Spermaharen, där de hoppade på just det, hur många av spaningarna som är så uppenbara och gamla. Hittade det nu, det var hos optiker Berglund. Åh Spermaharen, så roligt det var.

I dag sände de programmet, "Spanarna" då, från Bokmässan som jag tror att jag inte ska gå på. Det är dyrt och om jag går in vill jag ju köpa massa böcker och då blir det ännu dyrare. Har lite svårt för när folk tar betalt för att kränga grejer, är som att Ica skulle ha entréavgift. Tristast är att jag inte kan kolla på kändisarna. Men jag tog en sväng förbi mässan med cykeln i dag och spanade (hi hi) lite utanför. Såg både Mons Kallentoft och Sven-Åke Gustavsson! För mig kommer Sven-Åke alltid vara "Snoken", privatdeckaren som bor på husbåt med sin hund. Den scen jag minns mest från serien är toplesscenen med Birgitte Söndergaard. Tyckte det var konstigt med naket i en serie som, uppfattade jag det, vände sig till unga. Och att de så uppenbart antydde vuxenmys, hon bjuder in honom i en bastu. Slut på avsnittet, vi får gissa resten. Jag blev lite pilsk också såklart, som prästen sa. Har alltid tyckt att hon är väldigt het.

* * * * *

I går kom det två roliga nyheter om folk anslutna till det här partiet som kommit in i Sveriges riksdag. Tänker inte skriva ut deras namn för då kommer det dyka upp massa tjommar i kommentarsfältet som vill diskutera. De är så himla aktiva på internet, nämligen! Först hörde jag på radijon om han i Gällivare som hoppat av partiet sedan han läst deras valprogram. Åh, då dog jag lite av skratt. Sedan fick jag vetskap om schamanen, då var dagens humorkvot fylld med råge.

Det är så himla mycket om själva partiet. Hur ska vi bemöta dem i riksdagen? Ska vi frysa ut dem? Ska vi ta debatten? Så klassiskt ytligt, att förlägga "ondskan" på något konkret. Allt fokus på symtomen, inte på samhället. Vad fan ska vi göra åt rasismen? Det är det som är frågan, för i helvete.