Jag är nyfiken gul

Orkar inte göra citattecken på titlar längre. Det ser så jävla fult ut. Och jag vet aldrig när det är motiverat eller inte. Fast nej, jag kommer nog sätta citattecken ibland. Ville inte göra det i rubriken just nu bara.

Igår såg jag "Jag är nyfiken gul" (se, jag kunde inte hålla mig) för första gången. Skönt att det är gjort. Men om jag ska vara ärlig tyckte jag att den var ganska seg bitvis. Och jag klarar inte av de här 70-talspilska replikerna som "Vad skön du är" eller "När tände du på mig?".

Det bästa, tyckte jag, var hur Vilgot Sjöman porträtterade sig själv. Som en självgod kåtbock. Otroligt roligt! Även om han bara pissar på sig själv så vill jag också se det som en indirekt känga mot det manliga regissörsskrået som helhet. Men det kanske är att ta i?

I början presenterar han sig som "Vilgot Sjöman, 42 år, ung regissör". Han har någon slags relation med unga teatereleven Lena Nyman och lovar henne en huvudroll i nästa film, "Jag är nyfiken gul", med förhoppning om att det ska leda till mer liggning. Istället blir Nyman kär i sin motspelare Börje Ahlstedt. Sjöman flörtar med typ alla kvinnor i filmteamet. Nyman tycks inte bry sig.

När Sjöman klipper filmen i slutet kör han samma grej på en annan 20-nånting teaterelev. De pratar om politik och han säger ungefär "Vad söt du är när du blir engagerad" och stryker hennes kind. *ryser*