måndag 7 februari 2011

Folkets tempel

Har ni sett "Dig!"? Dokumentären om Dandy Warhols och Brian Jonestown Massacre. Två rätt mediokra band (med extremt fåniga bandnamn!) som ingen kommer minnas om tio år. Men dokumentären är väldigt underhållande.

Jag visste att BJM tagit delar av sitt namn från en verklig händelse. Mer än så hade jag inte koll på. Nu har jag det. Efter att ha läst Svahns kapitel om Folkets tempel och sett dokumentären "Jonestown - The life and death of Peoples Temple".

En märklig grej är att sångaren i Brian Jonestown Massacre - Anton Newcombe - och ledaren för Folkets tempel - Jim Jones - påminner lite om varann. Rockstjärneattityd (kolla in Jones), väck på sprit och knark, hatar alla som säger emot dem och helt uppfyllda av sin egen förträfflighet. Skillnaden är att Jones lockade till sig hundratals människor medan Newcombe hade svårt att behålla bandmedlemmar längre än några veckor. Och, kanske viktigast, att Newcombe inte tvingade över 900 personer att begå självmord.

Jones var en slags socialistisk Ulf Ekman. Vid hans predikningar blandades euforisk gospel och helande med patosfyllda tal om social rättvisa och svartas rättigheter. Jones växte själv upp fattigt i Indiana på 1930-talet. Hans mor försörjde honom, hans far var alkis. Han vände sig tidigt till kristendom och olika församlingar och startade sin första kyrka i Indiana.

Senare flyttade han och hans anhängare till en gård i Redwood Valley, Kalifornien, där de byggde upp ett kollektiv som försökte vara så självförsörjande som möjligt. Pengarna kom från medlemmarna som ofta sålde hus och allt annat de hade. Sedan fick de en (låg) lön för arbetet de gjorde i FT. Utmärkande för kyrkan var att den var så pass blandad. Både etniskt och socioekonomiskt.

Efter ett tag drog Folkets tempel till San Francisco. Jones sociala budskap passade bra in i stadens progressiva stämning och han blev uppburen där och fick vänner inom politiken. Men efter ett tag började det osa hett. Det kom rykten om sexuella övergrepp, våld, ekonomiskt fiffel och att medlemmar tvingades kvar i kyrkan mot sin vilja. Jones och stora delar av församlingen flydde till Guyana i Sydamerika. Där hade han köpt mark några år tidigare och flera från Folkets tempel hade redan åkt ner dit för att bygga Jonestown. En stad mitt ute i djungeln där FT skulle skapa ett fantastiskt samhälle.

I november 1978 åkte kongressledamoten Leo Ryan och några journalister ner till Jonestown för att se hur folk hade det där på grund av ryktena som varit innan. De ställde kritiska frågor till Jones och plötsligt blev Ryan attackerad av en FT:are med kniv. Han klarade sig och tillsammans med journalisterna och några avhoppare stack han därifrån. De körde mot ett litet flygfält. Därifrån skulle de flyga till huvudstaden i Guyana, Georgetown. Innan de hann lyfta blev de upphunna av några sektmedlemmar. De sköt Ryan, tre journalister och en avhoppare till döds. Efter det fanns ingen återvändo, nu måste alla dö. Det tyckte i alla fall Jim Jones.

I lägret blandade man ihop en mix av Flavor Aid, en slags saft, och cyanid. Den gavs till de gamla och barnen. Sedan tog de vuxna den. Samtidigt var alla omgivna av sektmedlemmar med vapen. Jones höll ett tal för att övertyga folk att ta livet av sig. Hela talet finns inspelat och är vidrigt. I slutet hör man människor i bakgrunden som skriker i förtvivlan, gråter och dör. Samtidigt som Jim Jones talar. Själv hittades han skjuten i huvudet.

8 kommentarer:

  1. Det roligaste med beefen mellan Dandys och Brian är att det verkar finnas någon föreställning om att det borde vara Brian som skulle bli mega. De är ju som bäst ett habilt retrorockband.

    Jag har för övrigt bohemiansingeln, köpt efter sell-outen. Det är en vodaphonelogga på singeln.

    SvaraRadera
  2. Gillade Manowars låt Guyana när jag gick i mellanstadiet. Senare förstod jag att den handlade om Jonestown.

    Men de sjunger att det var Cool-aid som man tvingade sektmedlemmarna att dricka. Verkar som om fantasyhårdrockare slarvar med källorna.

    -"We thank you for the kool aid, reverend Jim."

    SvaraRadera
  3. Martin: Ja, visst finns det en sån rörelse? Att BJM skulle vara nåt slags geniband som inte fått uppskattningen de förtjänar. Jag tycker båda har gjort en del schyssta låtar. Men liksom inget mer än så.

    David: Källorna säger olika på den punkten. Vissa hävdar Kool-Aid, andra Flavor Aid. Men jag tror mer på sistnämnda, bland annat visar filmer från Jonestown stora lådor med Flavor Aid.

    SvaraRadera
  4. För att återknyta till en äldre diskussion: Jag har Jim Jones tal, med skrik och allt, på LP. Bluärgh! Nu när jag tänker på det. Jag vill inte ha den skivan längre. Har sett dokumentären (inte Dig!, eller jo den med, men det är inte den jag menar). Fan, han är rätt cool inledningsvis, JJ. Cool för att vara kristen alltså...

    SvaraRadera
  5. Man känner sig lite äcklig när man sitter och lyssnar på det där. De tvingar barn att dricka gift. Folk dör ju, på riktigt.

    Jag håller med. Det verkade som att JJ hade ett äkta engagemang i början. Sen blev han en storhetsvansinnad, nerknarkad och paranoid fegis. Som var tvungen att dra med sig alla när han blev ställd mot väggen.

    SvaraRadera
  6. http://www.youtube.com/watch?v=K74GSl3T7tQ

    DW

    SvaraRadera
  7. awesome band, awesome låt

    /DW

    SvaraRadera