En av mina favoriter! Om man nu kan ha favoriter när det gäller sekter. Men Heaven's Gate utmärker sig på många sätt. Jag ska försöka argumentera för varför de är lite bättre än många andra.
1. Det oväntade ledarskapet
Hur flippad en sekt än är så kan man ge sig fan på att vissa saker nästan alltid är konstanta. Som att det är en, och bara en, heterosexuell man som är ledare. Inte sällan har han också flera flickvänner eller fruar i församlingen. Så tjatigt i längden. Heaven's Gate hade en kvinna och en homosexuell man som ledare. Bonnie Lu Nettles (kallad "Ti" inom rörelsen) och Marshall Herff Applewhite (kallad "Do"). Båda kom från Texas och det var där de träffades på 70-talet. Sedan turnerade de runt i USA och värvade folk med sin lära som blandade kristendom och utomjordingar.
2. Twisten på undergångstemat
Efter mitten av 70-talet hörde man inte så mycket om HG. Och 1985 dog "Ti" i cancer. Det var först på 90-talet som "Do" fick vind i seglen igen. Det var tack vare den då nyupptäckta kometen Hale-Bopp som skulle passera jorden. I släptåg hade kometen ett rymdskepp, menade "Do", som skulle ta med sig alla i sekten. De skulle då förenas med "Ti" i The kingdom of heaven. Ett slags paradis. Många andra sekter tjatar ju om att jorden ska gå under. Men Applewhite hade en twist på det hela. Han berättade att jorden skulle bli "recycled" - återvunnen.
3. Sammanblandningen av arbete, fritid och tro
Heaven's Gate slog sig ner i San Diego-förorten Rancho Santa Fe, Kalifornien. Pengar drog de in genom att erbjuda billig programmering och skapande av hemsidor. De hade tidigt sin egen sajt. Sekten bestod av människor som var intresserade av högteknologi. Datanördar, kan man säga. De älskade också science fiction och tittade gärna på "Arkiv X", "Star trek" och "Stjärnornas krig" tillsammans.
Titta bara på Applewhite (här) när han berättar sin vimsiga story (visst känns det som att han hittar på eftersom?). Med sitt rakade huvud, sin blanka bruna hy, glansiga blick och monotona mässande hade han passat perfekt i ett "Star trek"-avsnitt. HG:s tro var liksom en förlängning av deras intresse. Och tvärtom. Att de inte gjorde skillnad på verklighet och fantasi känns sant postmodernt.
4. Inga oskyldiga offer
Det här är såklart diskutabelt. Vad som ska räknas som "självvalt självmord" och "hjärntvättat självmord". Men HG hällde inte cyanid i munnen på barn eller släppte ut gas bland vanligt folk i tunnelbanan. Här var det bara vuxna människor (den yngsta var 26) som tog sig själva av daga. I mars 1997 - när Hale-Bopp passerade jorden - tog de stora mängder lugnande medel och satte plastpåsar över huvudet. Sedan la de sig lugnt på sina sängar. Alla hade svarta Nike-skor, svarta kläder och en svart eller lila duk över ansiktet. I fickorna hade de pengar och bredvid sängen stod en väska packad. De var redo att resa iväg med rymdskeppet och förenas med "Ti". Applewhite inräknad var de 39 stycken.
En favorit, helt klart. Men jag vill ändå slå ett slag för de helt uppåt väggarna onda sekterna, alltså, för vad som känns intressant att läsa om. Som ONA, MLO och liknande. De är fullständiga dårar, jag vill verkligen unerstryka att jag tycker det, men det är lite härligt att läsa om dem.
SvaraRaderaONA var ny för mig. Spännande! MLO vet jag nog mest bara det som står i "No tears for queers". Läst den? Jävligt bra. Inte bara för satanistpartierna såklart.
SvaraRaderaInte läst. Verkar bra. MLO, är det Dissectionsnubbarna? Göteborgsmordet menar jag? När var det egentligen? För jag har ett eget minne av de där människorna, BM-packet i GBG. Och ibland får jag för mig att det var dom. Vi spelade på Kompaniet med BQ och de försökte sno våra pedaler, medans vi spelade. Jag höll på att börja slåss med dem, på scen alltså. När vi gick av försökte en av dem sno min gitarr, ryckte den ur händerna på mig men jag tog tillbaka den. Senare på kvällen misshandlade dom en tjej med biljardköer. Inne på stället. Det här var, typ, 94 skulle jag tro, och de hade rymt från nånstans, fick jag höra.
SvaraRaderaFan vad obehagligt det där låter. Usch.
SvaraRaderaMordet var i Keillers park på Hisingen 1997. Johan Hilton skriver om det i "No tears for queers". Det finns en långfilm om händelsen också som heter "Keillers park". Mordet var ett solklart hatbrott även om det inte alltid beskrevs så då.
Jon Nödtveidt, som sjöng i Dissection, blev dömd för medhjälp till mord. Hans kompis, som kallas för Vlad i "NTFQ", dömdes för mord. Den killen kom från Luleå om jag inte minns fel. Han var hur som helst INTE medlem i Dissection. Nödtveidt var med i MLO, om Vlad var det minns jag inte. Men det står nog i boken, tror jag.
Jag tycker inte om när jag inte vet grejer. Så jag har gått till källan nu. "No tears for queers" av Johan Hilton.
SvaraRaderaDen här killen Vlad kallas inte så i boken. Hilton använder Nemesis. På Wikipedia är det Vlad. Såhär står det om honom:
"Under högstadietiden häller Nemesis grisblod på Porsökyrkans port i hemstaden Luleå."
Och på ett annat ställe:
"Tillsammans med Karl, en nära bekant till bandet, bildar Stefan och Nemesis därför MLO, Misantropiska Lucifer Orden, och som en lojalitetsförklaring tatuerar de alla in de tre bokstäverna på vänster underarm."