Jag har sett båda "Uppdrag granskning" om Ikea. Det första med själva nyheten och det andra med reaktionerna. Jag har också försökt följa debatten efteråt. Då handlar det mycket om skatter.
Antingen kan man tycka att Kamprad är "osolidarisk" eller att "det är klart han flyr från skattetrycket". Eftersom han inte gjort något olagligt blir debatten på det här området extremt ideologisk. Alla vet vad de tycker. Ingen ändrar sig. Allt står bara still. Det är ganska ointressant.
Det jag tycker är mest spännande: Hur vågade Kamprad ljuga offentligt? I flera intervjuer har han sagt att han lämnat makten över Ikea till en allmännyttig stiftelse i Holland. Han måste väl ha insett att journalister kan gå vidare på sådan information. För att se ifall det stämmer.
När "Uppdrag granskning" gjorde det hittade de den tidigare okända stiftelsen Interogo i Liechtenstein. Den ligger ovanför den holländska stiftelsen i hierarkin och i Interogo har Kamprad full kontroll.
Nu står han med brallorna nere. Hur vågade han utsätta sig för den risken? Jag förstår inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar