Jag läser just nu "Google-koden" av Andreas Ekström. Intressant! Fast den kunde ha fått gå en omgång till hos redaktören. Det har sluppit igenom en del märkliga ordval och formuleringar, anglicismer och korrfel.
Ekström är balanserad och glömmer verkligen inte de kritiska vinklarna, men är ändå uppenbart fascinerad och imponerad av "framgångssagan Google". Det märks inte minst genom hur han gillar att grotta ner sig i detaljer om det fritidsgårdsliknande huvudkontoret utanför San Francisco eller smaskigt redogöra för hur mycket aktierna har ökat i värde. Måste tillägga att jag hittills bara kommit en tredjedel in i boken. Förhoppningsvis är resten lite mer hårdför och på djupet.
Ekström är intresserad av digitala medier, det skriver han själv, vilket i dag ofta är liktydigt med digitala medieföretag. Förut pratade vi om sökmotorer, communitys och mikrobloggar, men i och med att tre företag blivit dominerande (Google, Facebook och Twitter) används inte längre genrebegreppen. Man säger företagen direkt i stället.
Jag kan inte komma på några andra företagsnamn som journalister använder lika flödigt och oreflekterat som de här tre. Det är i princip gratisreklam. Att företagen blivit liktydiga med funktionen märks ju inte minst genom att vi byggt verb av dem: googla, facebooka och twittra. Det är som att vi skulle säga "jag ska gå och ica:a" när vi handlar mat eller "swedbanka" när vi betalar räkningar.
Det finns en fascination för internet och företag hos vissa journalister som nästan går överstyr ibland. (Förutom fjäskandet för de tre ovan nämnda är svassandet för Apple också uppenbart.) De använder ord som "entreprenör" och "affärsmodell" (låter flott, men är egentligen bara ett annat ord för idé) så ofta att man börjar undra ifall de är affärsmän. Språksmittan är tydlig.
Skulle de egentligen vilja jobba på ett IT-företag? Strosa runt på gräsmattan med Google-getterna eller komma på nya "sköna" app:ar?
Det där har jag också tänkt på! Att Facebook, twitter och google inte längre verkar vara vinstdrivande företag utan mer beskrivs som en vardagssyssla som alla gör, typ handla mat. Det pratas ju ganska mycket om det på t. ex. svt, på gomorron sverige gillar de att snacka facebook men imorse när Micael Bindefeld höll upp en sim-mössa med vattenfalls logga på fick Micke Leinegaard panik och stammade fram att "eeh, du behöver ju inte hålla upp den sidan mot kameran, eeh, det är gratisreklam".
SvaraRaderaWhat's that about?
/Anna
Hahaha! Bra exempel. Ja visst, "följ oss på Facebook och Twitter" verkar inte ses som reklam. Inte ens för program inom public service.
SvaraRaderaJa visst var det ett bra exempel? Enkelt, men ack så talande.
SvaraRadera/Anna
Haha ja det var verkligen ett bra exempel Anna!
SvaraRaderaBra skrivet hanet. Fortsätt leverera! /Linnéa
Att man ofta säger bensinmack istället för bensinstation har att göra med att en av de vanligaste bensinföretagen i Sverige förrivärld'n hette Mack.
SvaraRaderaOfta använder man felaktigt märket Rollerblades för att beskriva rullskridskor av typen inlines.
Kan säkert komma på fler exempel men dessa kom av bara farten.
/Pelle
Pelle: Bra exempel. Kom gärna med fler! Gick dessa normaliseringar av företagsnamn lika snabbt som de internetrelaterade jag nämnde?
SvaraRaderaBensinmack kan man säkert hitta i texter av svenska journalister. Rollerblades kan jag tänka mig att många håller sig ifrån. Men det har nog mest att göra med att det är ett engelskt ord.
O'boy istället för chokladdryck.
SvaraRaderaSysslar man med diskursanalys och sånt på journalistprogrammet? Visst är det intressant allt detta.
SvaraRaderaMen jag vetefan om jag håller med dig om verben, inte säger man väl "facebooka" när man grejar med t.ex. Myspace eller "twittra" när man... sysslar med nåt liknande Twitter fast inte Twitter?
Ett annat exempel är Applemänniskor. De brukar prata om sin Mac istället för sin dator eller PC (Mac är väl också PC?) och om sin Iphone istället för sin mobiltelefon.
/Stef
Stef: Jag var otydlig där med verben. Det jag menade var att eftersom de där tre företagen sopat bort all konkurrens, just därför, kan det bli verb av deras namn.
SvaraRaderaDet hade inte varit möjligt om det hade funnits, till exempel, tre communitys i Sverige som var lika stora. Tror jag.
Det som jag tycker är fascinerande är att för de här tre (plus Apple) verkar det ofta finnas människor som sjunger deras lovsång och/eller rycker ut till deras försvar varje gång de får den minsta kritik.
De är inte lobbyister, de har inte betalt, de känner bara en stark kärlek till företaget. Av någon jävla anledning.
Och det provocerar mig, åtminstone när det råkar vara journalister. Som jag tycker har mer press (hihi) på sig att förhålla sig kritiskt, till allt.
Jag använder ju flera av de här tjänsterna, men jag förstår inte varför jag måste hylla företagen för det. Grejerna fyller en funktion för mig. Det gör ICA, Konsum och Hemköp också. Men de har ingen fanclub, vad jag vet.
Det har väl med identitetsskapande att göra. Om någon angriper något du identifierar dig med är det som ett angrepp på en del av dig själv. Därför försvarar du bolaget. Det är skillnaden mellan exempelvis Apple och Ica skulle jag tro. Det är så fånigt att man inte vet var man ska ta vägen.
SvaraRadera/Stef
http://www.expressen.se/nyheter/1.2350814/ny-applepresentation-nya-ipad-en-visas-i-kvall
SvaraRaderahttp://www.svd.se/naringsliv/nyheter/nastan-en-miljon-kopte-nya-ipad_6005409.svd
SvaraRadera