Sydamerika

Sommaren 2008 reste jag och J. runt i Sydamerika. A. var också med ett tag. Vi var i Peru, Bolivia, Chile och Argentina och det var en väldigt fin resa. Jag har tänkt skriva om den på bloggen, men jag minns knappt något längre och mina anteckningar är tyvärr förlorade på annat håll på internet.

När jag läser Magnus Lintons bok "Cocaina" längtar jag tillbaka, och ångrar att vi inte var borta längre och tog oss tid att åka till Colombia också. Vilket är konstigt eftersom boken handlar om eländet som finns kring kokainet i landet. Men det är som att Lintons kärlek till Colombia sipprar fram ändå, rakt igenom allt det ruttna. Det är så många skamligheter han beskriver att jag inte vet var jag ska börja (därför gör jag det inte). Som har begåtts av colombianer och jänkare. Politiker, militärer, poliser, gangsters, gerillor och paramilitärer. Direkt när det kommer fram en politisk kraft som verkar vilja göra gott, bekämpa fattigdomen, knarkkaoset och orättvisorna, så blir personen mördad. Det känns hopplöst.

Just paramilitärer är ett ord och en företeelse som jag liksom snubblar på varje gång Linton nämner dem. Jag vet inte riktigt vad det är och han förklarar det inte heller. I alla fall inte tydligt och direkt så att sådana som jag kan fatta. Jag blev tvungen att ta reda på betydelsen själv. Ordet "para" kommer från grekiskan och betyder bredvid, vid sidan om, bortom eller motsatt. Nationalencyklopedin förklarar helheten såhär:

militärliknande grupp, t.ex. gränsbevakningsstyrka eller polistrupp, utanför de reguljära militära styrkorna

I boken berättas bland annat om Autodefensas Unidas de Colombia, AUC, en paramilitärgrupp som bekämpade Farc-gerillan under 90- och 00-talet. "Över 30 000 människor, de flesta civila, dödades", skriver Linton. Eftersom landets regering också ville åt rebellerna (som inte direkt är några änglar heller) såg de mellan fingrarna när AUC härjade loss. Jag vet inte om paramilitärer per definition alltid är i lag med ett lands sittande regering och "riktiga" militär, men i Colombia verkar det ha varit på det sättet. Paramilitärerna gör det smutsigaste jobbet som makthavarna vill hålla sig borta ifrån.

Från början var det tänkt att Linton skulle skriva kokainboken tillsammans med Lasse Wierup. Men de kunde inte komma överens. I "Medierna" i P1 hade de hösten 2010 en lång debatt om vad som egentligen föregick det som senare blev: att de skrev varsin bok. En historia nästan lika fascinerande som böckerna själva. Lyssna här om ni vill.