Leva bak och fram i tin

Arcade Fire finns inte på Spotify. Inget konstigt med det, det finns många fler exempel. Men nu är det specifikt AF jag är intresserad av. Ifall det är ett val som de själva gjort eller deras skivbolag eller båda tillsammans ELLER om det är någon helt annan anledning vet jag ej. När jag lyssnar på "We used to wait" från senaste skivan får jag känslan av att deras ickevara på Spotify är högst medvetet. Att de funderar mycket på företaget och vad det är en del av. Kanske inte så mycket ekonomiskt utan mer tekniskt och sociologiskt.

I "We used to wait" sjunger de bland annat om hur handskrivna brev försvinner mer och mer. Att våra liv förändras snabbt, men hoppas att "something pure can last". Det låter såklart platt och banalt när jag skriver det nu. Läs texten själva, jag tycker de lyckas få fram idén om hur omöjligt det är att inte bli påverkad av sin samtid. Hur mycket du än kämpar emot. Du kan hata Spotify, Twitter, sociala medier och ALLT, du är ändå tvungen att förhålla dig till det. Och dess mekanismer påverkar din omgivning och ditt psyke trots att du inte använder det själv. Och hur? AF:s tes är att vi inte orkar vänta längre. Wow, vilken banbrytande spaning, tänker ni ironiskt.

Det sista de sjunger i "We used to wait" handlar om den där sista refrängen. Först är det "dom" som vill höra den EN GÅNG TILL. Efter ett tag byts det ut mot ett "vi". Till slut har berättar-viet, AF själva, blivit påverkade. Snyggt gjort det där, bara genom ett ordbyte. Men fortfarande har viet ett motstånd kvar. För den där refrängen kommer aldrig. Det blir bara en upptrappning: "Wait for it!"

Spotify är bara ett exempel på väntans fiende. Man ska, i teorin, kunna höra vilken låt som helst när som helst. Från en musikers perspektiv, och frågan om att ha sin egen musik där, är väl egentligen enda vitsen just det: att få sin musik spridd till "alla" jämt. Medan nackdelarna egentligen är fler, åtminstone från en alternativ ståndpunkt (alternativ i betydelsen motsatt till kommersiell). Du vet ju inte riktigt vad du är en del av. Att ha din musik på Spotify är i princip som att ligga på ett multinationellt skivbolag. Nästan värre eftersom låtarna är omgärdade av reklambanners och när som helst kan Ola Salo bryta in mellan två av dina låtar och upplysa om att nu minsann är The Ark-samlingen ute. Musiken är totalt ryckt ur sitt ursprungliga sammanhang. Du tjänar knappt en spänn. Och ger du fingret riskerar du ett "Jaha, finns ni inte på Spotify, då lyssnar jag på något annat".

Problemet är att jag själv är så kluven. Jag gillar det handfasta och långsamma. Det nya snabba och splittrade ger mig dålig trygghet, men samtidigt är det givande och spännande (ibland). Jag vill varken bli fullblodsnostalgiker som lever bak i tin eller en helt okritisk framtidskramare. Det måste väl gå, eller?

* * * * *

Nu är det krig igen. Är det inte extremt deppigt att vi inte kommit längre? Vilken pissvärld vi har.