söndag 31 oktober 2010

Hüsker Dü "Warehouse songs and stories" (1987)

Sista skivan, dubbelalbum. Efter turnén som följde så la de ner. Sen startades Sugar (Mould) och Nova Mob (Hart) och Grey Area (Norton). Grey Area släppte aldrig något, Nova Mob har jag faktiskt inte lyssnat på alls, har inte haft lust. Sugar försökte jag med och gillade ett tag, men det höll inte riktigt i längden. Det är rätt habilt, sterilt, tråkigt. Numer, om jag fattat det rätt, driver Greg Norton en restaurang i Minnesota. Skulle va kul att åka dit nångång, se om han har kvar mustaschen.

Det verkar som att de här tre personerna behövde varann för att kunna göra den där riktigt angelägna musiken, att det fanns en dynamik. Det kanske hade med ålder att göra också för redan nu började de liksom tappa det. Äh, lönlöst att spekulera egentligen. Mould sjunger inte lika bra längre, hamnar ofta i nasala, långa toner, och det skulle han fortsätta med i Sugar.

Hart knarkade rätt hårt vid den här tiden och kanske påverkade det hans förmåga att skriva låtar, för på den här skivan är han verkligen inte på topp. Hans bidrag på albumet är överlag väldigt fattiga på melodier och ackord.
Inte sällan är refrängerna bara en kort fras, som upprepas med samma melodi. Det som kan kompensera då är energi, men det funkar inte heller eftersom han ofta låser dem i en stel rytmik. Han lyckas med en fullträff, den frigörande "Back from somewhere", annars är det tack vare Mould som den här skivan hålls någorlunda uppe. Precis som på "Flip your wig" radar han upp pophits: "Friend, you've got to fall", "Could you be the one?", "These important years", "Standing in the rain", "Visionary" och "Ice cold ice".

Skivan sålde ändå rätt bra, tror mest av alla. Och de fick sitta i talkshow-soffa hos Joan Rivers och prata. När de spelar låtarna är scenen väldigt ambitiös, den går i samma tema som skivomslaget som man kan se här.

BETYG: 5/10

BÄSTA LÅTAR: "Standing in the rain", "Back from somewhere", "Ice cold ice", "Friend, you've got to fall", "Could you be the one?"

6 kommentarer:

  1. När skivan kom fick den fantastiska recensioner. Jag gillar den mycket. Fast vad är grejen med att placera hittigaste låten först? Pastels gjorde samma en gång med Nothing To Be Done, och Primal Scream med Gentle Tuesday. Det är ju stört. Tänk om Put Me Back Together varit, nä just, ja, det var inget.

    SvaraRadera
  2. För mig är det väldigt svårt att förstå hur den kunde få såna recensioner. Men men. Ja, Put me back gör ju Angry brigade som skiva en björntjänst (hihi). Även fast jag gillar den skivan väldeliga.

    SvaraRadera
  3. Bästa låten ska vara tvåa.

    SvaraRadera
  4. Man ska ju tycka att alla låtar är bäst själv. jag tänker alltid att man ska bygga upp skivor på ett visst sätt, ett LP-format, liksom. The Queen Is Dead och The Top är t ex fulländade på det viset. Men det finns många skolor och avvikelser. Några säger att man ska vänta med lugna låtar till tredje, fjärde nånstans. Andra tycker första balladen ska vara tvåa. Sista låten ska ju vara Sista låten, det är ju viktigt.

    Men att somliga inte tyckte att Put Me Back var den solklara första singeln är för mig helt obegripligt. "Nu när vi har en hit, kan vi inte släppa den då?" löd argumentet och det syftades på All Your Life. Hade vi släppt PMBT hade den kommit före When We Were Winning som är uppbyggd lite på samma sätt. Och den gick det ju rätt bra för.

    SvaraRadera
  5. Ang. Warehouse. Tror det var första gången många hörde Husker Du, därav recensionerna. Fatta vad bra den är jämfört med annat, bortsett från Husker Du alltså.

    SvaraRadera
  6. Chops: Visst, en del är ju rädda för att släppa låtar över 3:30 som singel för då kommer ingen spela den i radio. Men sen får man det där motbevisat ibland. Som When we were winning, och Kalla mig.


    Ja, Warehouse är verkligen bättre än mycket annat. Och speciellt kanske precis där och då, i sitt sammanhang. Som väl är vad du säger? Jag minns inte riktigt vad det finns för referenspunkter 1987, jag var bara sju år då. Strangeways here we come kom då iaf. Inte för att jag "minns det som i går", jag hade ingen jävla aning om att Smiths fanns, då. Bara för att det är en sån skiva som jag nuförtin vet vilket år den kom. Jävlar vad krångligt det här skulle bli nu då

    SvaraRadera