Jag har ingen systematisk undersökning att backa upp det här med, men nog kan man påstå att det blivit ganska vanligt med svenska band med namn som är substantiv, i singular, bestämd form. Det känns som en rätt trött spaning vid det här laget och jag kommer inte raljera över fenomenet.
Däremot skryta lite (å Martin A:s vägnar!) eftersom jag tror att Vapnet hade stor del i att skapa trenden (Hospitalet var före, men har inte direkt fått samma medieuppmärksamhet...). Just för att det var "nytt", då, och också ett jävligt bra namn. Samtidigt var det rätt konstigt att det inte gjorts så mycket innan i Sverige, vad jag kan komma på, med tanke på att man jobbat så mycket med substantiv i bestämd form i engelskspråkiga länder. Åtminstone plural.
Det senaste jag tänkt på i bandnamnsväg är "kvinnor och substantiv"-namnen: Florence and the machine och Marina and the diamonds. Namnen är lika till formen, tror det bidrar till svårigheten att hålla isär dem. Vilket säkert är helt och hållet mitt eget problem. Kul ändå att de dyker upp typ samtidigt. Otacksamt, de är bara två och då blir likheten så uppenbar. Att det kommer ett nytt The Whatever-band sticker inte ut.
Marina kör den här "I am not a robot" och Florence har "Dog days are over". Båda är från Storbritannien. En till grej som får mig att blanda ihop dem är att jag hör någon slags likhet i uttrycket. Den här utstuderat konstnärliga framtoningen, samtidigt som det är väldigt kommersiellt. Fast nu kanske jag är jante, taskig, sexist och har fel. Har nog inte tänkt tanken färdigt, riktigt.
UPPDATERING: Sedan det här skrevs har Niki and the Dove tillkommit. Finns det några fler som jag glömt?
Jag blandade också ihop dem från början! Jag hörde Florence först men sen när Marina-låten dök upp så trodde jag att det var samma tjej. Jag får lite samma vibbar av dem som jag fick av Feist från början, tyckte att hon också lät utstuderat konstnärlig fast ändå kommersiellt gångbar (på ett negativt sätt). Nu kom jag ju över det och började gilla Feist ganska snabbt men det stör mig ändå att jag tänkte så. Jag kan inte på rak arm komma på någon manlig motsvarighet som jag avfärdar på samma grunder. Eller jag vet inte, kanske om jag gräver lite i det, blev ganska impulsivt det här.
SvaraRadera/Johnsson
Nej, jag vet inte riktigt heller om jag skulle klumpa ihop och pissa på karlar på samma sätt. Fast jag tror och hoppas det, jag ogillar ju väldigt många människor, kvinnor som karlar!
SvaraRaderaJag med! Jag ogillar många manliga artister såklart men det känns som att jag oftare avfärdar kvinnliga diton på de premisserna, liksom ifrågasätter deras uppriktighet med musiken de skapar. Som att de skulle vara mer utstuderade än karlarna. Eller, det finns ju karlar jag avfärdar på de grunderna men de tycker jag helt enkelt är dåliga medans dessa kvinnor gör musik som jag ändå gillar men inte fullt ut. Äh, hoppas du fattar vad jag menar. Och jag hoppas att det egentligen inte ligger till så.
SvaraRadera/Johnsson
Fattar vad du menar. Tycker du fick till det rätt bra, satte ord på sånt jag tänkt
SvaraRaderaMen fan, nu finns Niki and the dove också! Det kanske är en trend ändå?
SvaraRadera