söndag 17 oktober 2010

Hüsker Dü "Land speed record" (1982)

Nu ska jag recensera alla skivor av Hüsker Dü. Världens bästa band, genom tiderna, alla kategorier. För mig i alla fall. Trion Hüsker Dü från Minneapolis/St Paul, USA. Bandet som typ skapade den alternativa rocken i USA genom att utveckla sin ursprungliga hardcorepunk till någon slags postpunkpop. Sålde få skivor, banbrytande musikaliskt. Om "Smells like teen spirit" sa Kurt Cobain att han velat "rip off the Pixies". När Pixies startade och sökte basist stod det på lappen "du ska helst gilla både Peter, Paul and Mary och Hüsker Dü".

Många av banden jag lyssnade på under andra halvan av 90-talet - Dinosaur Jr., Buffalo Tom, Lemonheads, Popsicle, Starmarket - snackade alla om Hüsker Dü. Jag läste om HD i Sound Affects och Close-Up, men de spelades aldrig på radion. Ingen jag kände då lyssnade på dem eller kände ens till dem. Förutom P. vars storebrorsa hade lyssnat en del. Jag började liksom fatta att Hüsker Dü var grejen. Det var så många trådar som ledde till dem. Namnet tog de från ett brädspel som varit populärt i USA på 50-talet. Betyder ju "kommer du ihåg" på norsk.

Den första skivan jag köpte med dem var "Everything falls apart and more", på en av de sinnessjuka reorna som fanns på Domus och Åhléns i Östersund på den tiden. Man kunde hitta grymma plattor för 20 spänn, behövde inte ens hänga på låset eftersom de flesta sket i den sortens musik. Rätt svår förstaskiva att komma in i, om någon skulle kolla upp dem skulle jag nog rekommendera "Flip your wig" som första ingång.


Låtarna skrevs oftast av gitarristen Bob Mould eller trummisen Grant Hart. De sjunger sina respektive låtar, Mould med en passivt aggressiv ton där han ömsom muttrar och vresigt skriker. Grant Hart hade alltid en mer klagande vacker, förtvivlat romantisk röst. I många låtar sjunger de tillsammans, unisont eller i stämmor. Om det finns något band där det låter som att sångaren verkligen menar det hen sjunger så är det Hüsker Dü. Varje rad är så livsnödvändig att få fram, oavsett om det handlar om sin älskades gröna ögon eller militära industriella komplex. Det är så mycket motsats till likgiltighet det kan bli.

Länge ville jag kunna säga att Grant Hart var min låtskrivarfavorit, tänkte att det skulle göra mig mer märkvärdig. Han var trummis, stod fysiskt bakom Mould på scen, hade alltid färre låtar med än Mould på skivorna. Det skulle göra mig till en sådan person som tycker att George Harrison var bäst i Beatles, tänkte jag. Efter ett tag la jag ner och var tvungen att inse: Mould var bäst, så är det bara. Hart var verkligen grym, men Mould var bättre.


Man har försökt bygga upp någon slags rivalitet mellan Replacements och Hüsker Dü eftersom de höll på samtidigt, i samma stad, i ungefär samma genre. Enligt Hüsker Dü var det skitsnack, banden var inte ovänner med varandra. Och redan tidigt fanns det skillnader i musiken och framtoningen. Båda började i punken, men medan Replacements körde punkrock spelade Hüskers virvelvindssnabb hardcorepunk. R. hade en slags slarvig fylleimage och H. var extremt allvarliga, disciplinärt skoningslösa och trimmade sinnena med amfetamin. Senare blev Replacements ett rockband medan Hüsker Dü blev ett popband (om man ska hårddra det). R. var Rolling Stones, H. var Beatles.


Som musiker är de helt unika. Lyssna på Harts trumspel! Det låter som att det ska gå åt helvete hela tiden, på många sätt låter det som att han verkligen inte kan spela trummor. Helt egen stil, han är precis överallt på trumsetet hela tiden, men lyckas ändå hålla ihop det, hålla takten. Och soundet på virveltrumman är också något helt annat, Posies kallade det för "paper drums" i sin hyllningslåt till Hüsker Dü, "Grant Hart".

Greg Norton bidrog, förutom en fantastisk mustasch, med ett ovanligt svängigt, avancerat och plonkigt basspel. Det berodde till stor del på att han spelade med fingrarna i stället för med plektrum, rätt ovanligt i punksvängen.

Och Mould var en fantastisk gitarrist som, eftersom han var själv på gitarr, ofta fick spela solo och komp samtidigt. Han använde sig ofta av droning, dvs att låta en ton ringa hela tiden under ackordbyten. Det ger en hypnotisk, harmonierande känsla. Soundet är också helt eget eftersom gitarren låter som en motorsåg, ungefär. Tydligen fick han till ljudet bland annat genom att koppla gitarren till två stärkare. En med distortion och en med rent ljud. Tuff noice och ren melodi på samma gång.


HÜSKER DÜ "LAND SPEED RECORD" (1982)

Det första albumet, "Land speed record", är en liveskiva, men med bara nya låtar, och spelades in på en nattklubb i Minneapolis under hösten 1981. En spelning från samma nattklubb, och precis runt den perioden, finns på Youtube. Älskar hårbanden!

Skivan gavs ut av Mike Watt som var med i Minutemen, på hans/deras skivbolag New Alliance. Senare blev New Alliance en del av SST, skivbolaget som Hüsker Dü skulle hamna på lite längre fram. SST grundades av Greg Ginn från Black Flag och var lätt det coolaste skivbolaget i världen under 80-talet. De gav ut Black Flag, Minutemen, Hüsker Dü, Sonic Youth, Bad Brains, Descendents, Meat Puppets... Fatta!


Senare under 80-talet återutgav SST "Land speed record" och det är den utgåvan jag har på cd. Den är bara uppdelad i två spår, en för varje lp-halva, så man måste spola och skit om det är någon speciell låt man vill höra. Fast det är rätt lugnt att lyssna igenom hela skivan, den är bara drygt 25 minuter lång. På sjutton låtar. Det är bara korta, forta hardcorepunk-låtar på skivan så "Land speed record" är en passande titel som också har att göra med att bandet tog så mycket amfetamin vid den här tiden. Bob Mould gnuggade visst till och med ibland amfetamin på ögonlocken för att hålla sig pigg. I öppningsspåret "All tensed up" sjunger de:

All tensed up
Did too many pills
Wanna get near you
But I can't sit still


Den enda låten på "Land speed record" som är lång och inte går i hundranitti är den sista, "Data control", av Grant Hart. Det var också en av de få låtarna från skivan som de fortsatte att spela live under hela tiden de fanns. Klassiskt tema på texten, känns som att det aldrig blir inaktuellt med idén om dystopiskt övervakningssamhälle. Nu senast med FRA och Ipred, den intelligenta fildelningslagen.

"Data control" är en av de bättre låtarna på skivan delvis för att den sticker ut. Det andra hamnar lätt i en slags anonym punksörja som inte hjälps av att cd:n inte är uppdelad i ordentliga spår. En del saker utmärker sig, som inslag av catchy rock 'n roll i "Let's go die", en av få låtar som Greg Norton skrev till bandet. Det originella trum-, bas- och gitarrspelet finns där redan precis som den fantastiskt desperata sången. Man anar ett eget stuk, men det mer originella materialet skulle komma senare. Det här är en skiva jag sällan lyssnar på.


BETYG: 3/10


BÄSTA LÅTAR: "Data control" och några av de andra

8 kommentarer:

  1. Ska bli kul att följa med. Har aldrig fattat dem mer än i teorin. Supercoola på alla sätt osv men har aldrig fastnat för låtarna.

    /Stef

    SvaraRadera
  2. Den här följetongen ser jag fram emot :)

    Läste förresten en gång att den där påstådda Replacements-dispyten egentligen bara handlade om att HD blev lite sura för att R blev signade före dem trots att HD redan hade hållit på en bra stund och redan hade jobbat till sig en del fans medans R bara hade spelat ett par gigs. Men det var visst inget agg utöver det.

    SvaraRadera
  3. Stef: Bara att hänga på!

    Rip: Ja, det där känner jag igen. Att Replacements blev signade av Twintone och HD fick nobben. Säkert lite extra jobbigt när det var ett lokalt bolag. Men jag har läst att Mould och Westerberg brukade hänga och spela upp nya låtar för varann. Så som sagt, inga hard feelings i längden.

    SvaraRadera
  4. Jag köpte ju Flip your wig på inrådan av dig för tolv år sedan, men har inte kommit så mycket längre. Kanske ska ge dom en ny chans. Eller så funkar vissa grejer inte för en helt enkelt.

    De där reorna var ju helt fantastiska. Undrar om affärerna i ösd inte gjorde ett eget urval utan tog in ett visst antal smalare skivor som bestämdes uppifrån? Det var ju inte bara backkataloger som rensades ut utan rätt nya också.

    SvaraRadera
  5. Enormt initiativ. Helt rätt. Gillade Abba-grejen med. Jag ska fan göra samma. Fast med annat band då.

    SvaraRadera
  6. Martin: Du kan ju göra ett försök. Men jag tror inte att du skulle gilla det, iaf inte de tidiga skivorna. Men vad vet jag. Reorna var helt otroliga! Jag köpte eggstone, bq, meices, golden smog osv osv för fulpris. Vet inte om de fick in extra till rean eller bara tog sånt de inte fick sålt i butiken + rat som fanns bak på lagret.

    Chops: Ba gört! Ska bli kul att se vad det blir

    SvaraRadera
  7. Har varit besatt av Husker Du sedan den dagen jag köpte Land Speed Record året 1982. Älskar i stort sett allt de gjort även om Candy och Flip inte ligger mig så varmt om hjärtat.

    Har änsålänge bara lagt upp In a free land 7an på min egen blogg:
    http://www.kbdrecords.com/2008/03/24/husker-du-in-a-free-landwhat-do-i-wantmic-ep-7/

    Fick förövrigt tag i Kitten comp tapen med 2 Huksker Du låtar på som de gav ut på Reflex Record med bla Man Sized Action med folk som tillhörde "veggies" crewet runt Husker Du. Ska bli intressant att höra och kommer att läggas upp på bloggen vad det lider.

    Glöm inte att kolla upp nya HD boken som kommit ut!

    SvaraRadera
  8. Peter: Är det den här du menar?

    http://www.qbookshop.com/products/145780/9780760335048/Husker-Du.html

    Har du läst? Är den bra? Jag väntar annars med spänning på Bob Moulds självbiografi som det har pratats om sjukt länge och vad jag vet är den ännu inte ute.

    Det där med låtar från samlingar låter kul! Jag vet att det finns ett gäng exklusiva låtar med HD på samlingar, men jag har inte hört någon av dem.

    SvaraRadera