Jag erkänner, jag har varit dålig på att följa "Paradise hotel" på sistone. Vet knappt vem som åkte ut senast, var det Erik? I stället har jag läst bok på kvällarna, "Flytande rädsla" av Zygmunt Bauman. Jag köpte den på Bokmässan och det måste ha varit 2008 eftersom jag fortfarande var ihop med J., men jag har inte (rocket from the) krypt upp med den i mysfåtöljen förrän nu.
Anledningen till att jag köpte den, förutom att det var bra mässpris, var att jag gillade hans bok om förintelsen så mycket. Det var så givande att slippa få analysen om "onda nazister" ännu en gång, han lyckades ta det vidare. Och det höll, upplevde jag det som. Nu var det i och för sig länge sedan, jag var säkert mer puckad då. Men man kan säga att jag blev bländad av the flaming globes of Zygmunt:s intellekt.
I "Flytande rädsla" skriver han en del om dokusåpor, mestadels "Big brother", och han dröjer mycket vid "åka ut"-momentet. För honom är det ett, av flera, sätt för oss människor att behandla dödsskräck. Genom att deltagare åker ut får vi en smak av social exkludering, som man ju kan säga att döden är den mest extrema formen av. För mig låter det nästan som behandling av en fobi: genom exponering för slutet (i olika former) hoppas vi kunna vänja oss vid det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar