lördag 18 december 2010

Diagnosen

Tror jag börjar närma mig. Märkligt hur vissa böcker hittar en i precis rätt ögonblick. För en själv och tiden (det är ju samma sak!). Eller så är det inget konstigt. Handlar kanske om en, mer eller mindre medveten, uppsökande verksamhet.

Moderna människor, som dagligen uppmuntras och pressas att se till sina egna intressen och sin egen tillfredsställelse och bekymra sig om andras intressen och tillfredsställelse bara i den mån de påverkar deras egna, tror att alla andra i deras närhet styrs av liknande egoistiska motiv - och följaktligen kan de inte förvänta sig mer osjälviskt medlidande och solidaritet av dem än de själva är tillrådda, tränade och villiga att erbjuda. I ett sådant samhälle tenderar synen på mänskligt sällskap såsom en källa till existentiell otrygghet och ett territorium fyllt av fällor och bakhåll att bli endemisk. I en slags ond cirkel ökar detta i sin tur den kroniska skörheten i mänskliga band och ger ytterligare bränsle åt de farhågor som den skörheten lätt föranleder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar