När jag var liten lyssnade jag mycket, MYCKET, på Magnus Ugglas album "35-åringen". Tyckte det var skitbra. Tänkte väl inte så mycket på texterna. Var ett barn. Var glad. Först i efterhand kom jag på att det var rätt magstarka grejer för att vara musik som kanske inte vände sig till barn, men ändå lyssnades på av dem. Typ som Markoolio. OBS! OBS! OBS! Just sayin'. Dömer inte. Vill ju inte framstå som PK, gud förbjude.
Mest "speciell" är väl låten om lapplisor som heter "Pissfitter". Vet inte om det blev nån debatt om den då. Rann väl igenom som en "kul grej". Med dagens språkbruk skulle man säga att den var "skön". Men i höstas, jag missade det helt, kom det fram att Rune Andréasson bakom Bamse minsann hade noterat sången. Och gjort en serie om det. Som inte kom ut förrän i höstas. Här kan man läsa om det.
Det var den första musik som jag gillade överhuvudtaget. Minns att jag som 10-11 åring tyckte att textrader som:
SvaraRadera"Hellre fick min fru gå pass och städagamla dass. Va dansös på nakenklubbar och därnyttjas utav gubbar.Än att leva med den skam att hon som lapplisa tar sig fram"
kändes lite märkliga att sjunga med i. Fast jag kanske hade svårt att relatera till innehållet, jag bodde ju på landet och hade aldrig sett någon parkeringsvakt.
Jag fattade nog inte heller även fast jag bodde i stan. Tyckte det var roligt att sjunga med bara. Ett parti som har fastnat hos mig är:
SvaraRadera"Det verkar va ett krav för att få bli parkeringsvakt. Taskig feja, liten och tjock med kroniskt människoförakt. Hon ska älska att skriva ut böter, hålla hårt på lagen, va' stolt för sin fina licens. Och vad det gäller hennes charmiga sätt kan man tro att hon ständigt har mens."
Men man fattar ju att Uggla blev förbannad. Klart han ska få ställa sin bil vart han vill. Jävla såsse-samhälle.
Andra som haft problem med Uggla:
SvaraRaderahttp://www.mikaelwiehe.se/inte_synd_om_magn_uggla.htm
Fan vad grym han är, Wiehe.
/Stef
Uggla vände på perspektivet (första person till tredje) efter Vittring och gick från en skiva till en annan till att bli vedervärdig idiot från att ha varit en helt ok, stundom genial, jagsvag textförfattare. Hans bittra, elaka texter var fyllda med ett klädsamt självhat innan Välkommen till folkhemmet. Sen blev han typ sverigedemokrat.
SvaraRaderaMed Jagsvag menar jag att man inte investerar så mycket av sig själv i texten. Man är berättelse- eller ideédriven snarare än (själv-) biografisk. Det är inget dåligt att vara Jagsvag, eller Jagstark. Bara ett sätt att skilja metoder åt.
SvaraRaderaSteff: Tack för den! Hade ingen aning. Lite svensk nutidshistoria, tamefan.
SvaraRaderaChops: Håller helt med. Jag har lyssnat mycket på Va ska man ta livet av sig för och Vittring. Där utsatte han sig för möjligheten att bli uppfattad som ett svin, bjöd på det. Sen skulle han bli en "häcklare", lite tröttsamt. Fast han har ju en jävla hitkänsla, det måste jag ge honom.