fredag 21 januari 2011

Någon känner sig besviken på Hospitalet

Jag gjorde en egosökning i databasen Mediearkivet. Och hittade ett ganska roligt inlägg från en blogg som heter Frank mot dig. Den är egentligen bara öppen för medlemmar, men i databasen gick det att läsa inlägget ändå. Älskar kryphål!

Alla dessa band placerar sig i fållan söt men rättvis pop (tillsammans med The Housemartins, Raymond & Maria och numer kanske Parker Lewis). Oftast. Hospitalet som är det hemligaste av dessa projekt har släppt sin typ sjunde demo nu, till alla fyrtiotre fans stora glädje. Men. Senast frångick de ett vinnande koncept och förvägrade oss alla möjligheten att referera till Beatles, Belle & Sebastian och allt annat som definerar den postpubertala generationens musiksmak. Hospitalet släppte en folkmusikdemo. Ok, alla gör misstag; en gång, ingen gång. Vad som återstår för mig är nu två alternativ i klass med pest eller kolera. Antingen lär jag mig lyssna på dödsmetal. Eller så erkänner jag mig besegrad och gömmer den nya demon djupt ner i min mp3-samling. Trots att det sista spåret frångår den usla musikstil som definerar resterande låtar räcker det inte långt. Jag känner mig besviken. Blåst på huvudrätten. Demon finns att hämta hem på http://www.hospitalet.se

Tänk att man kan bli så himla upprörd. Det finns ju så mycket annan musik att lyssna på! Och de gamla skivorna finns alltid kvar. Jaja, sånt är livet.

10 kommentarer:

  1. det där var ord det.

    SvaraRadera
  2. niklas (frankmotdig-bloggen)21 januari 2011 18:35

    Hehe. Om du hittar min gamla blogg är det ju inte mer än rätt att jag läser din blogg, liksom.

    (Google Reader är allas vän).

    Men jag gillade faktiskt nya demon, mycket. :)

    SvaraRadera
  3. >>niklas.
    kan du inte göra så att det där inlägget går att läsa utan inlogg?
    skulle vilja länka från våran sida.
    bra skrivet.

    SvaraRadera
  4. Niklas: Ja men visst, det är bara att läsa och njuta! När jag såg din text så förstod jag nästan att nya skulle gå hem hos dig...

    SvaraRadera
  5. ah, jag tror jag behåller det låst/dolt. tanken var att ingen skulle behöva läsa bloggen, men så kommer martin förbi det. argh. länka hit istället. det enda som fattas i texten är en hyllning...

    SvaraRadera
  6. Det här tyckte jag var kul!

    /Anna

    SvaraRadera
  7. Anna: Eller hur! Känns som att man lärt sig mycket också.

    SvaraRadera
  8. Oj, det är så mycket jag inte förstår i den där texten! Hur är man till exempel "söt men rättvis"? Kan inte någon tala om det för jag skulle vilja försöka. Och vilka delar av recensionen är ironisk? Kan du gulmarkera?

    SvaraRadera
  9. Sara: Med "söt men rättvis" tror jag skribenten menar att banden ifråga gör musik som låter snäll, men där texterna ibland vara arga och/eller politiska. Strävar mot en rättvisa.

    Om jag ska ge mig på en tolkning av det andra:

    "Till alla fyrtiotre fans stora glädje". Märklig mening. Skribenten raljerar över hur få fans bandet har. Samtidigt är han ett av dessa fans själv. Och framstår i övrigt inte som en person som bryr sig om storlek på fanskara. Den här meningen sitter inte riktigt ihop, helt enkelt.

    "Den postpubertala generationens musiksmak". Snitsigt uttryck, men jag förstår det inte riktigt. Musik som man lyssnar på efter puberteten. Dit hör tydligen Beatles, Belle and Sebastian och Hospitalets tidiga demos (de som kom innan folkmusikdemon).

    Sen tycker jag att pest eller kolera-liknelsen haltar lite. Antingen ska killen lyssna på musik som han tycker är dålig eller så ska han inte göra det. Här framstår ju första alternativet som dåligt och det andra som bra. För honom alltså. Pest eller kolera bygger väl på att båda ska vara dåliga?

    I övrigt tycker jag texten håller ihop rätt bra.

    SvaraRadera
  10. Tack! Jag känner mig så upplyst jag kan bli i den här frågan.

    SvaraRadera