Nej, det är jag inte. Jag blir lack när klipp försvinner från Youtube. Blev så sugen på att kolla in när Elvis Costello spelar "I hope you're happy now" i tv. Det är från 80-talet. Costello är på otroligt svartsjukt och bittert humör och lyckas liksom utstråla energi och "jag skiter i allt" på samma gång.
Det funkar så bra till texten som är opassande köttig och privat. Här jobbar han med det osympatiska berättarjaget när han sjunger om rivalen som bara vill ligga och har ett "pork sword". "I never loved you anyhow", försäkrar han, men alla vet att han ljuger. Det enda han vill är att göra ont. Men det slår ju tillbaka på honom själv.
Samtidigt som han spottar ur sig syran rockar Steve Nieve vid orgeln på ett oefterhärmligt sätt. Sjukt mycket feeling och med ben som spagetti. Men nu är klippet borta. Fan också.
Istället blev det Futureheads version av "Hounds of love". Den är faktiskt riktigt bra. Jag gillar den lite mot min vilja. Det är liksom snyggindie. Kommersiellt alternativt. Men det är svårt att hålla idealen när huvet börjar nodda. Vad gör det om hundra år när allting kommer kring.
* * * * *
Till helgen blir det bastu och kallbad. Och Heberlein-pjäsen. Det ser jag fram emot nåt jävulskt.
* * * * *
Annars är framtiden skrämmande oviss. Jag citerar Jämtlands mest produktiva singer-songwriter, Tommy John:
Ge mig ett jobb
Ge mig ett jobb
Jag har ingenting att göra
Kan du förstå hur det känns, snälla du?
Ge mig ett jobb
Ge mig ett jobb
Sen så ska jag inte störa
Ja, jag vill vara en som du
Någon som har ett jobb till mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar