måndag 23 maj 2011

New wave-kvinnorna

Jag har snöat in helt på new wave-kvinnor från 80-talet. Det måste väl ändå vara den bästa musiken? I teorin kan jag förstå att jag i framtiden nog kommer tycka annan musik är lika bra, men för tillfället känns det helt orimligt.

Jag tänker på band och artister som Go-Go's (och senare då Belinda Carlisle och Jane Wiedlin), Bangles, Dolly Mixture, Holly and the Italians, Kirsty Maccoll, Primitives med flera. Ja, jag VET att det var killar med i en del av banden, men det är kvinnorna som sjunger, tar plats, är stjärnorna.

Ibland är det i princip kommersiell pop, ibland drar det mer åt det punkiga. Det är bra sångröster, tydliga melodier, energi och äkta känslor. Jag blir alldeles yster och emotionell! Om det inte var ett så lökigt begrepp skulle jag kalla musiken för "livsbejakande". De här fem låtarna är väl de som gått varmast.

Go-Go's - We got the beat
Jane Wiedlin - Rush hour
Bangles - If she knew what she wants
Holly and the Italians - Tell that girl to shut up
Kirsty Maccoll - You caught me out

8 kommentarer:

  1. Och den här: http://www.youtube.com/watch?v=zG9PVucS9aw

    Överhuvudtaget får den här musiken mig att vilja läsa om Less Than Zero (Noll att förlora, på svenska) för tvåhundrade gången.
    Minns fortfarande den där känslan när jag medgav för mig själv att jag älskade Madonna, kanske 1986, och allt gott det förde med sig. Tog mig an hårdrocken i samma veva. För mig hör Jane Wieldin alltid ihop med Slayer därför. Jag släppte sargen helt enkelt.

    SvaraRadera
  2. Ja, den där låten är ju också skitbra.

    Håller med om att det är himla skönt att släppa sargen!

    SvaraRadera
  3. behöver väl inte ens säga att jag håller med dig men gör det ändå. tummen upp!

    SvaraRadera
  4. Ellen: Jag anade nog att du var med mig på den här... Men man gillar ju ryggdunk! Tack!

    SvaraRadera
  5. Ah men jag ger väl dig ett ryggdunk jag också!
    Tack för inspirationen Hanberg den store!!
    /Linnéa

    SvaraRadera
  6. Linnéa: Den store? Det känns inte bekvämt. Jag är ju bara en simpel mellanhand till Belinda, Jane, Susanna, Kirsty och de andra coolingarna. Fast, och det är ju det som var så bra med dem, de var aldrig coola på det där pinne-i-röven-sättet. För då vågade vara glada och dansa ibland OCKSÅ. Åh, vad jag gillar dem.

    SvaraRadera
  7. Haha men om det känns obekvämt så tänk - minihanberg, mellanhanberg, storhanberg då!
    Folk ska ha så jävla svårt för att ta emot beröm nuförtiiin.

    SvaraRadera
  8. Jag älskar beröm! Men det var just formuleringen "Hanberg den store" som lät som en kung/kejsare/härförare osv.

    SvaraRadera