Ordagrant, verklig ondska finns, inget snack om det, jag har sett den.
Jag tror jag citerar rätt nu. Det är från ”Ändra på allt” med Mattias Alkberg BD. Igår natt såg jag ondskan om man med ondska menar helt oprovocerade elakheter som folk gör bara för att de kan. Kanske till och med för att det är roligt.
Jag var på väg hem själv och köpte en bricka med strips och dressing. Åt och gick samtidigt, hade väl hunnit äta fem stycken kanske när jag mötte en kille och en tjej runt ett hörn. Totala främlingar för mig. Killen kollar snabbt in min bricka och när vi passerar varann slår han den ur händerna på mig. Allt går så fort. När stripsen slafsar i backen har han redan hunnit gå tio meter. När jag fattar vad som hänt har han hunnit tjugo. Jag kollar efter honom och ser att han då och då vänder sig om och dumflinar mot mig. Den idiotiska ondskans flin.
Blir liksom helt handfallen. Säger ingenting, gör ingenting, går bara hem. Och känner att världen är en helt värdelös och ful plats att leva på när killar som han får finnas i den.
För några år sedan halvskämtade min syster d.ä. om att det borde finnas ett tv-program som hette ”Skärp dig”. Hon hade tidigare stört sig på ”Förlåt mig” där folk skulle be om ursäkt till vänner och bekanta som de sårat på ett eller annat sätt. Bättre vore, tyckte syrran, att låta personer som betett sig illa eller lamt få skämmas i tv. Programledaren (syrran) skulle ställa dem till svars inför en studiopublik och varje intervju skulle avslutas på samma sätt. Programledaren säger ”Och vad tycker ni om det, publiken?”. Publiken vänder sig mot gästen och ropar ”Skärp dig!”.
Då skulle det förmodligen röra sig om större grejer än att ha hällt ut någons strips, men jag känner på mig att den där killen har mer på sitt samvete. Fyfan vilken äcklig jävla råtta.
nu ska jag inte själv ta åt mig äran för denna programidé. fröken f var nämligen minst lika delaktig! /maja
SvaraRaderafy fan. man blir ju rädd också, vilket väl är meningen men va fan. så jävla deppigt är det.
SvaraRaderaMaja: Ok, bra att du rättar. Och stort att du delar med dig av äran!
SvaraRaderaJens: Ja, det är så otroligt deppigt, på alla sätt. Om jag haft närvaro nog att säga till honom att bete sig, hade han kanske börjat veva. Man vet ju inte.
Men vilken jävla idiot. Man undrar ju vad han var för en. Är han en ond människa, eller ville han impa på tjejen? Herregud, om så var fallet då vill man ju skrika skärp dig ännu högre. Kanske placera en liten smällare i örat på honom och tända på . Fast då skall man ju helst ha skrikit skärp dig innan förstås. Näe fan va upprörd jag blir. Kan tänka mig din min när du tittar ned i backen och ser de goda stripsen ligga där. Fan va förnedrande. Usch.
SvaraRadera//Linnea
Och vilken genialisk programidé! Snälla, sälj den! Jag kan sitta publik varje vecka.
SvaraRaderaLinnea: Förnedrande ja. Det var konstigt, för jag kände en slags skam precis efteråt, trots att jag inte gjort något fel själv. Väldigt märklig känsla.
SvaraRaderaI en sån här situation måste man ju fundera på vad som är viktigast, en säkerhet eller ens värdighet. Med all säkerhet hade du ju fått inte bara uthällda strips utan även en smäll om du hade gjort något, vad som helst.
SvaraRaderaDelar av min tid i grundskolan bestod av dagar med många uthällda-stripssituationer. Och efter ett tag får man liksom lära sig att förhålla sig till att man inte kan göra något åt att folk jävlas med en. Ett sätt är ju att bråka tillbaka för att "behålla värdigheten" men den tas ju oftast ifrån en i samband med att man får en smäll eller två
Ofta funkar det ju bättre att bara ignorera folks dumheter, att bara tänka -hoppsan där spillde jag ut mina strips, bäst att köpa en ny. Nackdelen är den där förlamande känslan av skam, skam över att man inte stod upp för sig själv.
Det där är ju ändå jobbigare när man är vuxen med skammen menar jag. Nu är man ju van att folk respekterar en på ett helt annat sätt än när man var barn/tonåring så när man träffar en idiot och låter sig hunsas så mår man ju skit efteråt.
För kanske åtta-nio år sen står jag utanför min lägenhet på lappis och röker en cigarett. Då kommer en kille modell slagskämpe förbi. Han ber mig om en cigarett och jag nekar honom (jag har inga förutom den jag röker). -Jag kan ta den där säger han och pekar på mig cigg och ser aggresiv ut. Jag blir förvånad över hur snabbt jag ger min cigg till honom, en cigg som jag vill ha som jag själv och står och röker utanför mitt hem. Går in och skäms, ältar detta länge.
Kontentan; skäms inte och skäms definitivt inte över att du inte vill ha spö.
David, vilket fantastiskt bra inlägg! Tack för att du tog dig tiden att skriva det.
SvaraRaderaJa, det är så hemskt att bli strippad på värdigheten sådär. Att inte ens säga "Vad fan håller du på med?" som någon slags upprättelse.
Jag har fått för mig att det är ungefär det här som Thomas Öberg sjunger i "Nånting måste göras" med Bob Hund. Citerar från minnet nu, "jag får en knuff från en riktig man, det gör mig ingenting, han går förbi mig i kön ibland, det gör mig ingenting. Jag känner att nånting, nånting måste göras".
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13062968.ab
SvaraRaderaavd: jo, smartast är nog att hålla tungan rätt i mun. trots allt.
Jo... Vet inte om den där länken passar in i sammanhanget. Kanske den gör. Kändes lite väl allvarlig bara. I alla fall i kontrast till det lättsamma i att använda "avd"-grejen. Han dog ju!
SvaraRadera