Konstigt och normalt

Jag köpte Veronica Maggios nya skiva idag (på LP!). Har lyssnat lite på den på Spotify innan, den verkar bra. Och vinylen var fin med riktig albumficka med texter. Jag gillar det här kickerstemat hon kört på de två senaste omslagen. På förra när hon posade i minimal träningsoverall och nu i svart linne med rosa bubbelgum. Undrar om hon var kickerstjej som tonåring? Eller önskar att hon var det?

Funderade lite på vad det är jag gillar med henne och kom fram till att en del har att göra med att hon är så vanlig. Hon brukar ofta beskrivas som sval vilket togs upp i en intervju med Nöjesguiden hon gjorde nyligen. I den artistmiljö hon verkar kan hon framstå som tråkig eftersom så många runtom är extroverta eller superglada eller supersvåra konstnärssjälar eller "speciella".

Men egentligen är det ju de andra, inte Maggio, som är undantagen i alla fall sett i ett större perspektiv. Nu vill jag absolut inte få det till att alla borde vara "vanliga" och likadana. Bara att det anses som "konstigt" när någon beter sig "vanligt" i ett sammanhang där det "konstiga" har blivit norm. Det finns få som tycker att Lykke Li är en märklig person, hon beter sig ju som det förväntas av en konstnär.

Som det stod i Nöjesguidentexten:

Finns det någon artist du tycker är lite väl mycket image? Typ Lykke Li?
– Hon är väl supermycket image, men det funkar ju bra för henne. Jag skulle nog inte klara av att sälja in hela tiden hur fantastiskt speciell jag är.