Jag läste precis en doktorsavhandling som jag verkligen kan rekommendera. Den kom förra året och heter "Könsmakt eller häxjakt?" och är skriven av etnologen Gabriella Nilsson, på Lunds universitet. En slags samtidshistoria, skulle jag vilja kalla det, där hon undersöker hur man har debatterat, talat och skrivit om våldtäkt, incest och kvinnomisshandel i Sverige mellan 1975-2000 och vad som har hänt inom politiken och lagstiftandet inom de områdena.
Det hon menar är väl att det har varit svårt att föra fram ett könsmaktsperspektiv i frågorna och ändå bli tagen på allvar. Det har skett en hel del grejer inom lagstiftningen, men då har analysen av problemet ofta kommit från andra håll. Det handlar om vilken tolkning som får äga frågan.
Jag lärde mig en massa saker, en del är säkert sånt jag borde känt till sen innan men ändå, bland annat:
# Att det var amerikanskan Kate Millett som lanserade begreppet "patriarkatet" 1970 i sin bok "Sexual politics", som kom på svenska året efter ("Sexualpolitiken").
# Hur viktig Maria-Pia Boëthius artikelserie i Expressen 1976 var för att få igång våldtäktsdebatten från ett könsperspektiv.
# Skillnaden mellan rättsskydd och rättssäkerhet, där det första handlar om offrets trygghet och det andra om den misstänkta brottslingens.
# Hur psykiatern Bo Bergmans doktorsavhandling från 1988, "Battered wives, why are they beaten and why do they stay", blev en nyckeltext i diskussionen om kvinnomisshandel. Nilsson beskriver i boken hur Bergmans disputation gick till och protesterna han fick ta emot, av bland andra Eva Lundgren. Hon (Nilsson) gör det spännande, nästan som en thriller, ovanligt att avhandlingar har en så sugande intrig.
# Sociologiprofessorn Eva Lundgrens stora inflytande, framför allt genom sin teori om våldets normaliseringsprocess, över Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, vilket jag inte riktigt har förstått förrän nu. Tydligen handlar en del av dokumentären "Könskriget", som jag tyvärr inte sett, om det.
# Att den andra doktorsavhandlingen (efter Bergman) i Sverige om kvinnomisshandel, socialarbetaren/psykoterapeuten Margareta Hydéns "Woman battering as martial act, the construction of a violent marriage" från 1992, bidrog till sprickor inom Roks. Hydén hade ett socialpsykologiskt perspektiv och var kritisk mot synen på misshandlade kvinnor som passiva offer och hamnade i en konflikt med Lundgren som Nilsson liknar vid "en personlig vendetta".
# 1996 lämnade några av kvinnojourerna Roks och startade SKR, Sveriges Kvinno- och tjejjourers Riksförbund.
Intressant! Får man fråga hur hon framställer Eva Lundgren? (I Könskrigs-dokumentären vill jag minnas att hon blev mer än lovligt karaktärsmördad och framställdes som en stolle som trodde att det stod djävulsdyrkande och kvinnohatande barnamördare i varje gathörn).
SvaraRaderaDet får du absolut fråga om! Gabriella Nilsson tycker inte så mycket själv, hon redogör för vad andra har skrivit och sagt.
SvaraRaderaHon skriver om att Lundgren fick väldigt mycket kritik, från Jan Guillou, Bo Rothstein, Anne-Marie Morhed och Susanna Popova.
Och enligt Nilsson beskriver Lundgren i "Könskriget" hur "respektabla personer i det svenska samhället utförde ritualmord och offrade foster". Möjligen hade Lundgren belägg för det, jag vet inte, det framgår inte i den här boken och jag har, som sagt, inte sett "Könskriget".
Men Nilsson påpekar också att Lundgren vid en granskning blev friad från misstanke om vetenskaplig ohederlighet. Hon har ju, uppenbarligen, akademisk kompetens och kan inte avfärdas i de kretsarna.
Så det är väl en ganska nyanserad bild av Lundgren i boken, det är min känsla.
Lite av Nilssons poäng är väl just att så fort någon använder sig av ett feministiskt perspektiv så blir man anklagad för ovetenskaplighet (eftersom det räknas som en åsikt och inte som "helt opartisk" som vetenskapen anses vara) och då blir ens inlägg ogiltigförklarade eftersom vetenskap är vad som har högst status i vårt samhälle. Systemet har gjort sig oangripbart kan man väl säga.
Vetenskap Schmetenskap. Folk som gömmer sig bakom den är lika fucked up som människor som gömmer sig bakom religion. Allt är politik, sa Mikael Wiehe. Allt är psykologi, sa Kjell Höglund. Däremellan befinner jag mig. Mellan två inexakta vetenskaper. Vet inte ens om inexakt är ett ord, men du fattar.
SvaraRaderaChops: Jag fattar! Och jag håller med, tror jag. Eller, jag gillar tanken att se på världen som en blandning av politik och psykologi. Men jag tycker, till exempel, att det är bättre att kidsen i skolan får lära sig vetenskapliga "sanningar" i stället för religiösa.
SvaraRadera