"Främlingen"

Georg Simmel (1858–1918) var en smart tysk, filosof och sociolog. Under en kurs i sociologi fick vi läsa texter av honom. Jag förstod knappt hälften, men något som fastnade var en del ur essän ”Främlingen”. Simmel skriver om kärlek och svartsjuka och jag tycker det är på pricken, fast det är 100 år gammalt. Så jag lägger upp det här och ni kan väl, om ni orkar, kommentera vad ni tycker om det och om ni håller med eller inte. När vi kommer in i handlingen har Simmel precis skrivit om hur intima relationer lätt kan få ”ett drag av främlingskap”.

”Under den första passionens stadium i erotiska förbindelser avvisar man bestämt generaliserande tankar: det har överhuvudtaget aldrig funnits en sådan kärlek förut, och det har aldrig funnits någon som kan jämföras med den älskade, eller något som kan jämföras med vår känsla för denna. Ett främlingskap brukar uppstå – fast det är svårt att avgöra om det är som orsak eller verkan – i det ögonblick, då känslan av att relationen är unik försvinner. En skepsis gentemot dess värde i sig och för oss förknippas just med tanken, att man med denna relation bara fullgör en allmänmänsklig bestämmelse, att man upplever något som skett tusen gånger tidigare, och att om man inte av en slump mött denna person, så skulle någon annan fått samma betydelse för en.

Ett sådant inslag måste finnas också i de mest intima förhållanden, eftersom det som två har gemensamt kanske aldrig är gemensamt bara för dem, utan sorterar under ett allmänt begrepp, som innefattar också mycket annat, många möjligheter till en upprepning. Även om dessa möjligheter bara förverkligas i liten utsträckning, och även om vi ofta glömmer dem, så tränger de ändå här och där in som skuggor mellan människorna, som en dimma som utplånar varje begripligt ord, och som först måste liksom förtätas till fast kroppslighet, innan den kan kallas svartsjuka. Kanske är detta i många fall ett mer generellt främlingskap, och åtminstone ett som det är svårare att komma över, än det som uppstår på grund av olikheter och missförstånd. Ty det innebär, att det visserligen råder likhet, harmoni och närhet, men åtföljt av känslan, att dessa egenskaper egentligen inte är just detta förhållandes exklusiva egendom, utan någonting mera generellt, som potentiellt finns också mellan oss och ett obestämt antal andra; därför ger inte dessa egenskaper detta enda förverkligade förhållande någon inre och exklusiv nödvändighet.”

Översättning av Erik af Edholm.