fredag 13 januari 2012

Jaha

Det här med att man ska tycka saker om allt och liksom känna känslor när det gäller allt. Jag kan bli less på det ibland. Visst har jag åsikter om mycket, men inte om allt och inte jämt. Och jag reagerar inte känslomässigt på allt heller. Tänkte på det senast när det gäller återföreningen av Refused. Då reagerade jag med ett "jaha". Så brukar det ofta vara för mig med återföreningar även när det är med band jag gillar, som Refused. Jag känner ingenting, varken glädje eller något annat. De som är glada över den här återföreningen, det är väl bara hur kul som helst! För dem. De som typ är sura över att Refused "överger sina principer" eller nåt, men orka! Men för egen del känner jag ingenting. Reunions är bara blankt. Det var ju då, liksom. Kan aldrig bli samma. Jag kan inte leva på nostalgin fullt ut.

2 kommentarer:

  1. ja, blev glad av att läsa det här, för jag har tänkt mycket på det. Det är så många av de här grejerna som hör nåt slags sthlm/nöjesguiden/dnpåstan-verklighet till. det är liksom där de flesta av de här grejerna blir något självklart viktigt att känna och tycka saker om, för fler än det knske egentligen är det.

    SvaraRadera