onsdag 4 januari 2012

Jag hatar "indie"!

Fyfan vad jag hatar "indie"! Alltså, jag hatar inte all musik som definieras som "indie", jag hatar bara begreppet "indie". Det har helt spelat ut sin roll, det finns ingen rimlig anledning att använda uttrycket längre. Det betyder ingenting! För tusen år sen betydde det ju independent oavsett musikgenre, men sen blev det synonymt med typ gitarrpop. Och nu ligger en del "indie"-artister på skitstora skivbolag och vissa DIY-artister gör musik som låter extremt kommersiell. Folk gör musik med gitarrer, med datorer och ibland med både och. Kan vi inte bara kalla allt för pop istället? Och det VÄRSTA, folk som sätter nån slags stolthet i det. "Jag spelar indie" eller "jag lyssnar på indie". Jag blir fuckin tokig!

7 kommentarer:

  1. nya året börjar i affekt, härligt!

    SvaraRadera
  2. 2012 ska bli ilskans och glädjens år!

    SvaraRadera
  3. Jag lever kvar i "för tusen år sedan" lyssnar gärna på "indie" om det är lika med gitarrpop a la sent 80-tal tidigt 90-tal. Ordet pop är som så himla svårt, det har blivit så urvattnat. Pop är ju idag synonymt med artister som Lady Gaga, Britney osv.
    It says nothing to me about my life.....

    SvaraRadera
  4. Jag spelar indie. Inte är det punk i all fall. Indie är ounk som inte låter som punk. Du spelar också indie, man. Kan vi inte ta tillbaka ordet från, tja, inte vet jag, Stockholmarna eller nån.

    SvaraRadera
  5. Långrandigt: Jo, jag fattar vad du menar. Men är det inte det som är grejen/problemet/det fina med pop? Att det liksom kan vara allt från Beatles till Brittan och Lekman? Äh, jag vet inte. Jag orkar bara inte använda musik som identitetsmarkör längre. Inte alls lika mycket som förr, i alla fall.

    Chops: Ja, jag spelar väl kanske indie. Själv skulle jag hellre vilja kalla det för pop. Och ibland för rock eller hårdrock eller punk eller folkmusik. Men mest pop. Fast det är väl så, om de flesta tycker att man gör indie så gör man väl det. Svårt att slåss mot.

    SvaraRadera
  6. Gjorde mitt projektarbete i gymnasiet om just begreppet indie. Verkligen värdelös grej att skriva en utredande rapport om. dåligt val. Jag kom väl någotsånär fram till att indien dog när det blev populärt, för det kan aldrig vara indie att vara mainstream och vice versa. hm.

    annars brukar jag tänka att grundregeln för indiekids verkar vara att aldrig erkänna att man är indie, för då är man inte särskilt indie alls. Man ska liksom "bara vara det". Omedvetet och oplanerat. "ojdå, jag råkade visst fylla min iPod med obskyra låtar av obskyra band". och gärna "ojdå, jag klädde på mig i ett mörkt rum och råkade se charmigt nördig 'jag-bryr-mig-inte-alls'-indie ut."

    Gillar din blogg skarpt, för övrigt.

    SvaraRadera
  7. Anonym: Ja, det kanske är grundregeln... Samtidigt finns det ju en del som kallar sig indiepoppare med stolthet. Vi kan väl vara riktigt jävla diplomatiska och säga att båda sidor finns kanske?!

    Kul att du gillar bloggen förresten! Vem du nu är.

    SvaraRadera