måndag 17 oktober 2011

Taggigt och gulligt

I går fyllde Bob Mould år. Han var tidigare en av medlemmarna i mitt favoritband Hüsker Dü som jag skrivit om på bloggen tidigare, bland annat här. Jag firade Bob genom att kolla på en HD-spelning från 1985. SÅ JÄVLA BRA.

HD är ett av de där banden som bryter mark och inspirerar andra. Till exempel Pixies. Det finns ju en fin liten historia om hur det gick till när Kim Deal började i Pixies. Henne har jag förresten också skrivit om tidigare, här. Black Francis hade satt upp lappar där han sökte efter en basist som gillade Hüsker Dü och Peter, Paul and Mary. Jag tycker det är helt grymt eftersom det sen blev nästan exakt hur Pixies lät, som en blandning av de två. Taggigt och gulligt på samma gång. Plus att man slänger in en galen mexikansk cirkus.

Blev rätt knäckt i går när jag hörde Peter, Paul and Marys version av Pete Seegers "If I had a hammer". Jag har hört den förut, men vissa låtar i vissa sammanhang blir nästan för mycket. Den var med i filmen "Confessions of a dangerous mind" som jag såg för första gången. Väldigt bra film, tyckte jag. För er som inte har sett den så handlar den om verklige figuren Chuck Barris. Amerikan som producerade massa tv-program och som själv påstår att han var lönnmördare åt CIA.



Dessutom försökte jag se en annan film, men var tvungen att stänga av. Det var en ännu äldre film, "Carlito's way" av Brian de Palma. Alltså, de Palma, vilken sopa han är. Han är som Scorseses och Hitchcocks vulgära lillebror. Med uppenbar okänsla för feeling. Det kvittar hur många hiphopare som hyllar "Scarface", det är ändå en otroligt överskattad film. Och Pacino har väl knappast varit sämre?

Apropå Chuck. I morgon fyller Chuck Berry 85 år. S. tycker det är skandal att han ännu inte fått Polarpriset. Och det kanske man kan hålla med om?



Jag har haft två musikrecensionsserier på bloggen hittills. Den första handlade om Abba och den andra om nyss nämnda Hüsker Dü. Funderar på om att dra igång en tredje. Jag är sjukt sugen på Bee-Gees! Har en känsla av att de kan ha gjort jävligt mycket bra grejer, särskilt tiden innan deras diskoperiod. Jag menar, låtskrivare som kan få till sådana här fantastiska låtar måste väl haft flera rätt?



Nu har jag läst ut "Lords of chaos". Eller ja, läst ut och läst ut. Jag orkade knappt 300 sidor, sedan skummade jag resten. Det var väldigt avancerad engelska och inte superintressant hela vägen heller (jag skyller på det). En intressant sak var att kyrkbränningen i jämtländska Föllinge nämndes. 1994 tände en yngling på kyrkan och vandade på kyrkogården. Han var tydligen inne på döds- och svartmetall. Undrar vad som blev av honom sedan?

9 kommentarer:

  1. Att hiphopare hyllar något är väl snarare ett tecken på att det är korkat. Precis som om hårdrockare gillar något.

    SvaraRadera
  2. Eller indiepopare eller punkare eller vilken subkulturell grupp som helst, om vi ska vara såna.

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte om vi ska det... Jag ville mest käfta lite mot att Scarface är så hyllad, åtminstone i vissa kretsar.

    SvaraRadera
  4. Usch, jag borde inte ha skrivit det. Det var liksom inte meningen att det skulle bli en stor grej. Bara en bigrej. Inte större än nåt av det andra.

    SvaraRadera
  5. Jag vände mig inte emot att du inte gillar scarface (jag har inte sett den). Och inte heller att du skrev det, eller hur.

    Tycker dock inte att man ska hålla på att prata om subkulturer som korkade eller inte (smarta). Det är som Andres Lokkos hyllande av modsen som intellektuella eller att hipsters skulle vara helt apolitiska. Det är självklart inte så enkelt.

    OCH! det betyder inte att nåt som inte är korkat måste vara smart.

    SvaraRadera
  6. vad jag vet så har det gått bra.
    (om sista killen.)

    SvaraRadera
  7. Johan: Skönt, om han hittade rätt. Och inte fortsatte flippa och blev en ny Vikernes, eller nåt.

    SvaraRadera
  8. Föllinge brinner, rätt bra titel på nåt. En roman eller tidningsrubrik.

    SvaraRadera
  9. Skräddarn: Ja, verkligen. Den kanske användes då när det begav sig? Även om det är att skarva på sanningen en aning.

    SvaraRadera