Och hur märkligt det blir när två svenska journalister råkar illa ut i Etiopien när de varit där just för att försöka nysta i Lundin Oil och hur det sedan är Carl Bildt som liksom ska representera dem och Sverige gentemot den etiopiska regeringen.
M. påpekar också att Bildt faktiskt sitter i regeringen och därmed borde granskas hårdare av journalister (än Juholt) eftersom han därmed är makten. Juholt tillhör ju faktiskt oppositionen.
Jag kan ha lite svårt för när man ställer två saker mot varandra på det här sättet, som M. gör. Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Det är nog rätt så rimligt att Juholts strul blir uppmärksammat. Han leder Sveriges största parti och historien med lägenhetsbidraget verkar ha pågått länge och handla om stora summor. Egentligen kanske ett mer rimligt drev än det mot Mona Sahlins Toblerone-grej som känns mycket mindre systematisk i jämförelse.
Men kanske har M. ändå rätt i att Carl Bildt/Lundin Oil borde rotas i mera? Hittills har jag mest läst om det på kultursidorna och alla vet ju att det är nyhetsplats som räknas. Kultur är "tyckande", nyheter är "sanningen".
Samtidigt handlar det om nyhetslogik. Juholt har, verkar det som, varit oförsiktig med skattebetalarnas pengar. Det är konkret, lätt att förstå, innehåller pengasummor. Lättare att göra en nyhet av än Carl Bildt/Lundin Oil som är mycket snårigare och svårare att spetsa till.
Samtidigt är det lätt för mig, och andra journalister/medier, att skena iväg. Jag läste några kommentarer på fejjan:
SvaraRadera"Vi kanske ska lugna ner oss, o se vad som händer med utredningarna? För nu gräver ju kvällspressen i allt, och man vet inte vad som är sant eller fel."
"Det va ett jävla tjat om detta, låt det ha sin gång bara! Och granska ALL riksdagledamöter!"
Kanske rätt så bra synpunkter.
Angående Juholt, alltså.
SvaraRadera