måndag 17 oktober 2011

Här ligger jag och blöder

Jag läste nyss ut Jenny Jägerfelds "Här ligger jag och blöder". Den var bra! Jag rekommenderar. Den handlar om Maja som är en sjuttonårig syntare/gothare/new romantic och som gör sig illa hela tiden. Alltså fysiskt illa. Hon är inget självskade-emo eller så utan hon råkar liksom bara ut för grejer.

Nu ska hon, som vanligt, hälsa på sin mamma i Norrköping. Hon åker dit varannan helg eftersom föräldrarna är skilda och hon bor med pappan i Stockholm. Men den här helgen kommer mamman inte och möter. Något har hänt, men man vet inte vad. Ja, jag säger inget mer nu. Om någon skulle vilja läsa den.

Maja får mig att tänka på rollfiguren som Natalie Portman spelar i "Garden state". Men där den figuren känns Zach Braffs våta dröm om en konstig/härlig/smart tjej, som inte klingar riktigt sann, så känns Maja mer trovärdig och på riktigt. Även om hon ibland kan verka lite väl avancerad för en sjuttonåring när det gäller tankar och ordförråd. Måste vara svårt som fan det där, att skriva utifrån en tonårings perspektiv när man själv är 30 plus.

Jägerfeld har en ton som känns äkta. Ni vet när orden och psykologin matchar varandra. Kanske har hon hjälp av att hon till vardags är psykolog? Fast vadå, bara för att man är det behöver man ju inte kunna skriva? Dessutom är hon jävligt rolig! De första hundra sidorna är verkligen helgjutna, mycket på grund av humorn.

Efter det sladdar det lite, fast bara lite. När Jägerfeld inte använder humorn (som jag tycker är hennes starkaste vapen) och allvarsamt ska skildra ilska, ledsenhet eller ångest kan det ibland, bara ibland, bli på väl upptrampade stigar. Både när det gäller ordval, stilistiska grepp och scener.

Jag blev sugen på att läsa "Här ligger jag och blöder" efter att ha hört en uppläsning i P1. Bara några rader mens jag höll på med något annat. Sjukt det där, att vissa böcker är sådär magnetiska. Har såklart med uppläsaren att göra också. Dessutom hade jag hört Jägerfeld prata om skilsmässor i "Nya vågen" och tyckt att hon verkade ytterst vettig och smart.

Sedan blev jag lite rädd när jag läste på insidan av pärmen, innan jag satte igång med boken. Blev rädd för att Jägerfeld skulle briljera med kunskaper och strössla med bevis för att hon är så berest. Författarbeskrivningen i pärmen är nämligen, tycker jag, en aning irriterande. Liksom lite skrytig, självgod och kokett. Och jag blev orolig för att själva romanen också skulle vara det. Jag tål inte när en författare ska visa hur mycket hon/han kan när det inte har med saken att göra.

Sådär eldade jag upp mig - helt i onödan. Jägerfeld använder en hel del av sin psykologiska kunskap, men med tanke på storyn är det totalt relevant. Och hon gör det väldigt snyggt och smidigt.

4 kommentarer:

  1. Hon var rolig irl också. http://www.minabibliotek.se/129709

    SvaraRadera
  2. Jag har haft den liggande sedan den släpptes! Den var tänkt till en som då var tio men jag tvekade så mycket på om det var en bra bok för henne, så det slutade med att jag behöll den själv. Inte bra som moraliskt bra eller snäll nog (eller var det kanske vad jag fegade ur på?), utan mer på om den var på rätt nivå för henne (intalar jag mig för att slippa vara en alltför omhuldande vuxen). Nu blev jag i alla fall väldigt sugen på att också läsa den.

    SvaraRadera
  3. Hilda: Jag kan verkligen rekommendera den. Tioåringen kan ju alltid testa, men det känns som att den vänder sig till lite äldre. Tonåringar, typ. Om man ska kunna ta till sig den ordentligt.

    SvaraRadera