lördag 16 juli 2011

Navelskåderi / Grunge

För ganska länge sedan läste jag ett inlägg på Linna Johanssons blogg. Ni vet, Bleck-legenden. Hon var lite less på att tjejbloggar fick så mycket skit för att vara självupptagna och fokusera på saker som kläder och smink (om jag minns rätt). Då skrev hon något i stil med att killbloggar bara handlade om att berätta hur saker och ting ligger till. Både den kritiken och den mot tjejbloggar kändes LITE VÄL trubbig och kategorisk, men jag, personligen, tog åt mig rätt hårt.

Det känns som att min blogg mest innehåller sammanställande av fakta och/eller att jag tycker grejer om saker på ett självsäkert sätt. I alla fall framstår det kanske för läsaren som självsäkert eftersom jag inte alltid lägger till "tycker jag" till allt jag påstår. Jag antar att det är underförstått, det här är en personlig blogg, inte en journalistisk produkt som strävar mot objektivitet. Och jag vill ju att folk ska diskutera med mig! Så även om det framstår som att jag tror att jag VET och att jag tycker RÄTT så är det såklart inte så, objektivt. Men ibland är det kul att slänga in brandfacklor för att få andra att tända till.

Om det är några egenskaper hos andra människor som jag lätt nosar mig till, och verkligen har svårt för, så är det föreläsningsiver, veta allt, inte lyssna, självgodhet och självrättfärdighet. Förmodligen hittar jag dem enkelt eftersom jag har dem själv. Försvarsmekanismen projektion har alltid varit en av mina favoriter eftersom jag tycker den är så lättapplicerad i mänsklig samvaro. Och, kanske, för att jag har den close to home.

Jag gillar ju också att ordna och reda ut saker på bloggen, sammanställa fakta på ett pedagogiskt sätt. Kanske för att jag vill lära ut och mästra, möjligen är det så. Men mest tror jag det är för min egen skull. Det är skönt och ångestdämpande. Eftersom tillvaron i stort är helt obegriplig kan det vara en, om än klen, tröst att skapa ordning i ett av hörnen i jätteslottet. "Men varför måste du göra det offentligt? Ingen annan är ju intresserad. Skriv det i en dagbok för fan!" kanske någon tycker. Samtidigt: Internet är obegränsat och ingen jävel tvingar dig att läsa det jag skriver. För mig, bara för min egen skull, tycker jag det är skönt att ibland när jag undrar över 4AD-härvan eller bokstavsvänstern, hur var det nu?, att bara kunna gå in och läsa det. Var jag än är med ett upplägg och på ett språk som är naturligt för mig eftersom det är mitt eget. Ni ser, jag kan inte låta bli att rättfärdiga mig. Försvarsmekanism in action.

* * * * *

Alldeles nyss hamnade jag i en minihärva igen. Jag var på ett popquiz där en av frågorna handlade om grungebandet Temple of the dog. Tråden fortsatte på fejjan där M. utvecklade resonemanget om vad som hände i Seattle i början av 90-talet, vilka som spelade med vilka, vad grupperna hette och så vidare. Jag har aldrig varit ett större fan av grunge, möjligen Nirvana då, men jag lockades av ämnet eftersom det fanns kopplingar som framstod som snurriga för mig och som jag ville förstå. Nu har jag försökt läsa på i ämnet.

Tydligen kan man, om man vill, börja berättelsen om Seattle-grungen med Green River. Ett band som bildades 1984. Medlemmarna varierade lite, men några som var med var Mark Arm, Steve Turner, Jeff Ament, Stone Gossard och Bruce Fairweather. De höll på till 1987 och strax därefter bildade Ament, Gossard och Fairweather Mother Love Bone tillsammans med bland andra sångaren Andrew Wood. Mark Arm och Steve Turner startade ungefär samtidigt Mudhoney.

Wood dog av en överdos 1990 innan MLB:s första album skulle släppas. Han hade bott tillsammans med Chris Cornell som var med i Soundgarden sedan flera år tillbaka. Cornell skrev några låtar till Woods minne och då startades gruppen, eller kanske snarare projektet, Temple of the dog för att spela in dem. Det blev till slut ett helt album som kom 1991.

I TOTD fanns Cornell och trummisen Matt Cameron från Soundgarden tillsammans med Ament, Gossard och en gitarrist som hette Mike McCready. De tre sistnämnda hade så smått börjat starta ett "riktigt" band och sökte efter en sångare. Enligt Wikipedia så flög Eddie Vedder upp till Seattle från Kalifornien (han kommer från San Diego) för en audition med det här bandet (som skulle bli Pearl Jam) och fick i samband med det lägga lite licks på TOTD-skivan. Pearl Jam har behållit samma sättning sedan starten förutom att de avverkat en hel del trummisar. När Soundgarden lade ner började Matt Cameron spela med Pearl Jam och har gjort så ända fram till idag.

Medlemmarna från Alice in chains och Nirvana verkar inte ha varit så värst involverade i den här ormgropen av band och projekt. I alla fall inte enligt vad jag hittat. Men någon annan kanske vet mer? Sedan har jag också lärt mig att Stone Temple Pilots kom från San Diego, har alltid antagit att även de var från Seattle.

6 kommentarer:

  1. älskar den här bloggen. seriöst.

    SvaraRadera
  2. Tack hörni! Snälla ni är.

    SvaraRadera
  3. Som gammal grungare ryser jag alltid till när begreppet grunge ska diskuteras eftersom jag egentligen inte fattar vad fan som menas med det. Alltså kan jag inte ens kalla mig grungare. Men jag var ju nere med mycket av den där musiken som klumpats ihop som grunge i början till mitten av nittitalet. En stor gemensam nämnare runt grungebanden var ju labeln Sub Pop som riktade in sig på alternativ rock mitt i pudelrocksåttitalet. Här släpptes flera band som väl i stort sett hade det gemensamt i att de inspirerades av tidig 70-tals metal och punk och undvek att klä sig efter den rådande rocknormen. En del band skulle väl idag närmare beskrivas som alt. country (också ett jävla konstigt begrepp) och stoner rock. Jag känner att jag skulle kunna hålla på en stund att brodera ut om det här men det finns det redan gott om böcker och youtube-klipp som redan tar sig för så det känns onödigt. Kan se om jag kan länka till nån tub-doku lite senare.
    Avslutningsvis kan jag nämna att Kurt och Krist från Nirvana samarbetade en del med Mark Lanegan från Screaming Trees till hans första soloplatta. Inte mycket av det samarbetet kom med på plattan men en av Marks utvalda covers blev senare ganska känd från Nirvanas unplugged-konsert. Nämligen Ledbellys - Where did you sleep last night.
    Medlemmar från både Alice in Chains, Screaming Trees och Pearl Jam hade sidobandet Mad Season som hann med att släppa en platta.
    Soundgarden och Mudhoney gästade på Alice in Chains EP Sap under namnet Alice Mudgarden.
    And the list goes on.

    PS. Länge sedan jag kikade in på bloggen. Kul att vara tillbaka. Håll ångan uppe Martin :)

    SvaraRadera
  4. Rip: Härligt att du steppar upp! Speciellt slutet med all nördinfo lapade jag girigt i mig. Stort tack för det.

    Visst är grunge ett trubbigt begrepp, men det gäller väl för typ alla musikgenrer, eller? Äh, jag vet inte.

    SvaraRadera
  5. "Lapade jag girigt i mig", vilken jävla Close-up magazine-formulering. Ber om ursäkt för den.

    SvaraRadera