måndag 25 juli 2011

Norge

Till slut kom det ändå många röster som ifrågasatte "den ensamma galningen"-teorin. Skönt. Jag har verkligen svårt för "den ensamma galningen" som gör något hemskt som "inte går att förklara". Äsch, det går alltid att förklara. Till och med när någon börjar veva med ett järnspett mot helt slumpmässiga människor. Då kan det vara en psykos, han vet inte vad han gör eller vem han är. Det finns bara en känsla av förvirring, aggressivitet och att känna sig hotad. Och mot psykoser har vi medicin och människor med kunskap som läkare och psykologer.

I Norge är det ju en man som har vetat precis vad han har gjort. Hur vidriga dåden än är finns det en tydlig logik i dem. Om man hatar att det kommer flyktingar och andra invandrare till Norge, om man nu gör det, då är det rimligt att se regeringen och regeringspartiet som ytterst ansvariga. Och att då spränga regeringsbyggnader och skjuta medlemmar i partiets ungdomsförbund ett fasansfullt, men fullt logiskt, sätt att utkräva ansvar. Det är uppenbara politiska terrordåd, INTE en galning som agerat slumpmässigt. Att han, som det verkar, gjort det ensam upphäver inte terrorelementet, vilket vissa verkar tro. Själv kände han sig säkert inte ensam. Även om han möjligen var en isolerad man IRL (som man säger nuförtiden) tyckte han sig troligen ha stöd i ryggen och uppbackning från människor på de sajter, bloggar och forum där han vistades.

Nu är hans namn och bild överallt. Det brukar svenska (kanske även norska?) vara sparsamma med, särskilt innan någon är dömd. Han greps iofs på bar gärning och har erkänt. Är dock ännu inte häktad vilket medier har påstått hela helgen trots att häktningsförhandlingarna är idag (måndag). Motivering för namn- och bildpublicering brukar, som jag fattat det, användas vid efterlysningar, uppenbar skuld och det minst sagt godtyckliga "allmänintresset". För egen del skiter jag fullständigt i hans namn och bild, jag vill bara se gärningsmannen gripen. Även om vissa säkert tycker att han ska lynchas på något torg så har han ändå förmodligen familj och släkt runt sig som kommer vara stigmatiserade för alltid och säkert måste flytta till typ Samoa nu.

* * * * *

Idag lyssnade jag på Lars Ohlys sommarprogram. Jag har alltid haft svårt för Ohly, vet inte riktigt varför. Men hans program tilltalade mig mycket. Han hade stuvat om lite och började med att prata känslofyllt om det som hänt i Norge och sedan fortsatte det i fin stil. Bra, Lars!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar