onsdag 22 juni 2011

Nöje och kultur

Jag började tänka mer på det här med fint, fult, nöje, kultur och så vidare på grund av diskussionen i tråden om "Lilla stjärna". Men nu när det gäller musik.

Att nöje och kultur har börjat blandas upp mer i vår samtid, det är (väl?) rätt tydligt. Och det är kanske ok, om det inte var så ensidigt. Det är ju kulturen som tar in nöjet och sällan tvärtom. P3 får krypa till korset och spela Beyoncé och Keffbajstro, men Energy rockar ju inte Moderat Likvidation, Huggy Bear och MF Doom direkt. Svenska Dagbladet analyserar Lady Gaga, men Klick! skriver inte om Field Mice.

Det tycks finnas människor för vilka det här är väldigt VIKTIGT, att populärkulturen ska få komma in i finrummet. Det ska finnas långa texter, analyser och recensioner av Lady Gaga, R. Kelly och Beyoncé på kultursidorna i dagstidningarna, i seriösa tidskrifter och P1 ska diskutera dem. De ska bli del av kanon, de ska ses som konstnärer och kulturutövare. Inte "bara" artister. Varför är det så viktigt att göra dem till det? Räcker det inte med att lyssna på deras musik?

Jag tycker Lady Gaga och Beyoncé är väldigt bra, det handlar inte om det. Jag orkar bara inte läsa om dem i DN Kultur när jag sett dem på tv, hört dem i mataffären och på radion hela dagen. Det blir samma artister både inom "nöjet" och "kulturen", samma artister tar över det totala utbudet. Bredden och mångfalden blir lidande.

5 kommentarer:

  1. utan att orka utveckla det här mer just nu och utan att heller ägna mig åt det hata-medelklassen-när-man-är-det-själv-koketteri du rättmätigt bashat förut (för det jag skriver nu är sant), men det är en klassfråga. du vet, skriva agendan, anpassa agendan efter sina intressen, ambitionen att vara mer intresserad av kultur än nöje osv. fyll gärna på någon, jag förmår inte formulera mig bättre och förmodligen inte heller försvara mig.

    SvaraRadera
  2. litet förtydligande: det handlar ju om personer med ett starkt kulturellt kapital och en arena (ex. de du påpekade). de gillar sitt sammanhang och skulle inte byta till klick! för att skriva om någon artist de gillar som alla andra gillar. då blir det till att börja analysera fram en ny dimension (som kanske finns, men det känns inte alltid som att det är därför den tillförs).

    SvaraRadera
  3. Jens: Jag är med i ditt resonemang!

    Men hur skiljer det sig från det resonemang som tycker det är förkastligt när SVT visar annat än Melodifestivalen (eller andra stora folkliga publikdragare inom "nöje") och att DN borde sluta skriva om Lydia Lunch och fokusera på Gaga och Pink och att SR bara borde spela Hoffmaestro och Takida eftersom det är den mest populära musiken i Sverige (typ). Att allt annat är folkförakt och elitism.

    Och att de som är intresserade av smalare "kultur" får söka upp det på egen hand utan hjälp alls av "stora medier". Fast det kanske är så det ska vara?

    Det känns ju som att det inte är så du menar, men det vore grymt om du kunde utveckla.

    SvaraRadera
  4. ska se om jag är med nu: det resonemang du tog upp tänker jag skiljer sig från det jag sa i och med att det inte finns anspråk på begreppet kultur där. snarare ett kulturförakt, med alla dess för- och nackdelar. det jag skrev om är då den grupp som vill götta sig i begreppet kultur och dessutom har makt att definiera vad som är kultur. och då känner de nåt behov av att förklara varför något är kultur som andra uppfattar som nöje. och det blir då i vissa fall lika elitistiskt som att bara skriva om smala grejer.

    fast det där är ju mycket definitionsfrågor ("smala" grejer). jag tycker att ex. SVT ska ha ett blandat utbud, det är liksom grejen med public service. och det innebär kanske norén-kväll en fredag, hur mycket vissa än anser sig föraktade genom det.

    än smalare kultur behöver nog inte plats i stormedia. det är ju ofta, i någon mening, en reaktion på en kultur/ett samhälle och har inte nödvändigtvis ett intresse av att delta däri mer än nödvändigt.

    SvaraRadera
  5. "den grupp som vill götta sig i begreppet kultur och dessutom har makt att definiera vad som är kultur. och då känner de nåt behov av att förklara varför något är kultur som andra uppfattar som nöje. och det blir då i vissa fall lika elitistiskt som att bara skriva om smala grejer."

    Det tyckte jag satte huvet på spiken!

    SvaraRadera