Jag var i Västerbotten i helgen, bland annat Umeå. När jag var där pratade jag vitt och brett om att det var första gången jag var i Umeå på sommaren. Meh, vilket skitsnack! Jag var ju där (åtminstone) i juni 2009 vilket jag kom på efter ett tag. Sådär gör jag ofta, glömmer bort saker jag gjort och sagt och när det hände. Sedan kan det komma över mig i efterhand antingen genom mig själv eller andras påminnelser. "Inte i Umeå? Du var ju där tillsammans med mig!" Skämmigt och pinsamt.
* * * * *
I Umeå bor man inte i stadsdelar, man bor på dem. PÅ Ersboda, PÅ Ålidhem, Öst PÅ stan, Väst PÅ stan. I andra städer i Sverige är det där med PÅ undantagen. På Norrmalm, på Körfältet. Då har det alltid, verkar det som, att göra med själva ordet eller delar av ordet. Det går ju inte att bo i en malm eller i ett fält. Logiskt att använda "på" då. Men Umeå verkar vara unikt genom att använda "på" som standard-ord. Mycket märkligt och jag vet inte varför det har blivit så. Gör någon?
* * * * *
När jag handlade på Systembolaget frågade han i kassan om jag ville ha kvittot. "Ja", sa jag och när jag fick det sa jag "tack". Efteråt tänkte jag, som så många gånger förr, varför jag egentligen säger tack till kassapersonal. Det är ju DE som borde tacka MIG för att jag handlar i deras butik! Samma om tacket bara gäller själva kvittot - det är ju min rättighet som konsument att få ett kvitto och inget jag skulle behöva vara extra tacksam för. A. föreslog att mitt "tack" kanske egentligen mest betyder "tack för betjäningen" och inte har med varken köpandet och kvittot att göra. Eller att det kanske snarare är en mänsklig grej, att tacket är mitt sätt att bekräfta att jag och kassören gör den här sociala grejen tillsammans och att jag ser honom. Men isåfall känns "tack" som fel ord. Då vore det bättre att säga "ok" eller "jag uppfattar" när han räcker över kvittot.
* * * * *
Jag funderade också på tacket mellan vänner. Själv försöker jag säga "tack" till mina vänner till exempel om någon av dem bjudit mig på middag. Annars kan jag känna mig oartig och dum. Men när jag är i motsatt situation, den som bjuder, känner jag sällan att jag kräver tacket från gästen. Ibland kan jag nästan bli FÖRNÄRMAD av det eftersom det skänker en slags formalitet över en nära vänskap. Som om vi utför tjänster åt varandra. När en middag egentligen inte borde vara en grej vänner emellan.
"Tack för att du kom" liksom. Angående middagen man bjuder på alltså. Angående systembolaget gör jag nog samma sak. I närbutiken (omotiverat), hos frisören (motiverat) och hos grannen (konstigt).
SvaraRaderaI Luleå bor vi mest på också, utom där det är lite mer byakänsla, Eller områden där boendet ser ut på fler sätt än bara i hyreshus, eller bara i villor. I Svartöstan och Gammelstan. På Tuna, Malmudden, Östermalm, Hertsön, Björkskatan, Lerbäcken osv.
SvaraRaderaDäremot har jag märkt att folk börjat säga Umeå och inte Ume, som förr. Alltså de som bor där. Det tycker jag är en eftergift till Stockholmskan/rikssvenskan som jag inte tycker om.
Tack till expediten säger man för att de står ut med att ha ett sånt skitjobb utan att sparka en i ansiktet i stället för att ge tillbaka växeln de borde få behålla själva egentligen.
Ja, Alex, det är ologiskt ibland. Om man skulle tänka till ordentligt skulle man kanske komma på varför man gör det i vissa lägen och i vissa inte. Eller inte...
SvaraRaderaBra vinkel där Chops. Även om jag, när jag jobbade i kassan på systemet, inte brydde mig så mycket om ifall folk sa tack eller inte. Tyckte det var viktigare att de var trevliga och hövliga i största allmänhet och inte körde nån jävla dryg stil.
Fast då var ju mitt jobb något tillfälligt och jag visste om det. Lättare att vara glad på jobbet då + att identiteten inte sitter i det. Blir inte lika klassigt. Men jag stör mig ändå på alla dessa tack... Men jag fattar ju att det underlättar det sociala och att man inte kan köra Lex Larry David överallt i samhället
Hur kunde du glömma att vi var i Ume/Umeå? Jag blir så besviken!
SvaraRaderaAtt man tackar för maten är väl självklart? Fattar inte varför man inte skulle göra det...
Överlag tycker jag att det är bra med tackandet, trevligt. På en lagom nivå. Däremot har en del muppar i sthlm börjat köra usa-stilen och säga "läget?" i affärer. Skit i det du. En barkille på strand som var tretton år kallade mig och David Södergren-Medin för "grabbar". Det är också helt fel.
Det där med maten. Hos ytliga bekanta är det väl kanske givet. Men hos goda vänner, som man kanske äter hos ofta och som äter hos en själv, kanske det kan kännas lite väl skitnödigt att hålla på och tacka varann hela tiden. Inte för att man tar varann för givet utan mer för att det blir en högtravande stämning som kan kännas fel + att det KAN framstå som en slags tjänsterelation. När det borde vara att mitt är ditt och att det inte är nån grej för att vi är så bra vänner, typ. Vet inte om jag får fram det jag menar?
SvaraRaderaFast jag tycker att man bör tacka sin partner för maten, även om det är rutinmässiga makaroner framför tv:n också.
SvaraRaderaJa, det kanske man ska...
SvaraRaderatack som fan för den vegetariska lasagnen. fast det hade varit gott med kött.
SvaraRaderaI Jönköping säger folk också "på" om faktiskt alla stadsdelar: på Torpa, på Liljeholmen, på Österängen,på södra delen av staden. Folk skällde på mig för att jag sa fel när jag flyttade till min nya stad! Annars har jag inte hört talas om det, heller. Visste inte om Umeå och Luleå.
SvaraRaderaKassörskor, servitriser och även städerskor har ju ett sjukt otacksamt jobb. Ingen säger att det de gör är beundransvärt och viktigt eller att de är så himla duktiga på sitt jobb. De kanske inte ens räknas som riktig personal på arbetsplatser, då syftar jag iof mig på städerskor. Så jag tycker gott att de kan få ett tack, minst. Jämför med hur författare, musiker, illustratörer, läkare, sjuksköterskor, till och med lärare och elektriker och snickare får cred för sina arbetsinsatser.
Jag tror i och för sig inte att du menade att de inte är värda uppskattning!
Maj:
SvaraRaderaDet verkar ju helt klart som att "på" är vanligare än vad jag först trodde. Nu har vi tre hyfsat stora städer där det används mycket. Kanske finns någon fler också? Det är mest spännande, tycker jag, i ett fall som Torpa där det rent logiskt borde vara "i". Att bo "på" en holme eller en äng känns ju spontant rätt.
Jag tycker verkligen att kassörskor (i mitt exempel en kassör) och städerskor och andra inom servicesektorn har viktiga jobb som behövs och som kräver mycket mer uppskattning än vad de får! Det var inte det jag var ute efter. Jag kan mer störa mig på allt tackande och använde just det där exemplet mest för att det låg närmast i tid och minne. Just handlingssituationen är ju en situation där ordet "tack" används mycket och ofta.
Men jag vet inte heller hur det skulle kunna vara på ett annat sätt. Att säga "jag tycker du gör ett bra jobb som samhället inte uppskattar som det borde" är kanske väl långt att säga i kassan/till servitrisen/till städerskan osv.
Min mor läste det här inlägget och undrade om hon misslyckats med sin uppfostran.
SvaraRaderaJag förtydligar: Jag försöker (ibland kanske jag glömmer) att ALLTID säga tack till kassörskor, tack för maten och så vidare.
Med inlägget ville jag mest bara väcka frågan för att se om det fanns något att diskutera. Men det verkar ju som att "vissa saker får man inte säga i det här landet".
Men det verkar ju som att "vissa saker får man inte säga i det här landet".
SvaraRaderaHahahahahahaahahaha!!! Nu dog jag.
Så jävla lågt i tak i kommunist-Sverige, kan jag tycka... Åsiktsdiktatur och det är fan inge skämt!
SvaraRaderaAlla borde tycka som du.
SvaraRadera