torsdag 16 juni 2011

MTV

Jag tittade lite på MTV i morse, de kör ju fortfarande en hel del musikvideos (-or?) på nätterna och morgnarna. Annars verkar det mest vara dokusåpor trots kanalens namn.

Musikvideos, jag gillar det verkligen. De har fortfarande en lockelse för mig. När jag var liten hade jag inte MTV, hade faktiskt skogs-tv (ettan, tvåan och senare fyran) hela uppväxten. Möjligen har det med saken att göra. Jag fick inte någon mättnad då.

Så, i dag fick jag bland annat se Veronica Maggios video till "Jag kommer". Den var väl ok, färgerna var grå och vardagliga på ett bra sätt. Hon försöker lämna sin lägenhet, men golvet rör sig och gör så hon hela tiden åker tillbaka eller ramlar. Snyggt gjort med, förmodligen, enkla medel.

Såg också Lady Gagas "Judas". Väldigt påkostad video såklart. Men jag tänkte mest på låten. Den har smugit sig på mig och nu gillar jag den stenhårt! Tidiru, tänker ni, den låten är ju skitagammal. Jag vet, hon har till och med kommit med en singel efter det. "Born this way". Den gillar jag inte alls. Den försöker vara "Express yourself", men gör det inte ens hälften så bra.

Tillbaka till "Judas" och låtens störiga parti, ju-daaa-ju-da-a-ah. Störiga partier - något som Gaga ofta jobbar med. Som po-po-po-po-pokerface och ya-ya-oh-la-la-la-la-oh-ga-ga (eller hur det nu gick). Sedan blandas det upp med klubbmusik och pop. Fast ibland blandar sig inte elementen riktigt och det är väl den enda kritiken jag har mot en låt som "Judas". Versen är stenhård och hon närmast rappar och sedan kommer refrängen som är EXTREMT melodiös, nästan smörig. De olika delarna sitter inte riktigt ihop.

En annan video som visades var "Rise up" med Yves LaRock. Ni kanske minns den, hopprepsvideon. Yves LaRock var vad jag minns polare med Bob Sinclar (ja, det ska stavas så) och deras typ av musik var väldigt poppis runt 05-07 någonting. Musik som var svår att definiera både genre- och nationalitetsmässigt ("Love generation", "World, hold on"). Bob Sinclar är fransman, men hans artistnamn är inte "typiskt" franskt. Sedan tog han in sångare som sjöng på engelska med obestämbar brytning. Möjligen var det lite jamaicansk känsla? Eller så är jag bara ignorant. Ibland fick jag nästan för mig, när jag var på mitt mesta foliehattshumör, att sångarna FÖRSTÄRKTE brytning för att få den "rätta känslan". Ungefär som när svenskar toastar och försöker låta som att de kommer från Jamaica.

Hursom, det som var intressant med Sinclar och hans vänner var just att musiken var så gränslös. Det var verkligen en slags världsmusik. Alla, åtminstone alla backpackers, kunde enas kring beats, visslingar och åtminstone ett uns av folkmusik.

Världsmusik förresten, jag gillar inte alls den termen. Folkmusik känns så otroligt mycket bättre. Och etno, vad är det? Någon sa till mig att etno kännetecknas av blandningen mellan folkmusik och västerländsk kommersiell pop. Att när ett spelmanslag river av en snoa eller en same rockar en jojk, då är det folkmusik. Men att till exempel Sarek - som lägger technobeats och kryddar med folkmusikharmonier - gör etno. Jag vet inte. Någon som vet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar