Jag läste precis "Hetero i Hägersten" av Sofia Olsson. Den var bra för den fick mig att tänka på massa saker. Sånt jag tänkt på förut, men det kom upp igen. I princip varje kapitel (eller vad man ska kalla det) i boken heter (hihi) något med "hetero". Vilket det såklart finns en poäng med, man ska förstå att det är en konstruktion. Om boken hade hetat "Livet i Hägersten" kunde den kanske, av vissa, ansetts ha en dold agenda. Nu får vi heteroskapet matat tusen gånger. Det blir lite tjatigt. De två personerna vi får följa är så mycket mer än bara sin sexualitet. Även om (det är klart jag fattar det!) "hetero" här ska representera något mycket mer - en livsstil.
Jag ska pröva en tanke nu. Se det inte som en färdig åsikt, mer något jag slänger ut för debatt. För jag håller med Sofia Olsson, men huvet vill gå vidare. Det verkar finnas en skam, jag märker det i min bekantskapskrets också, hos en del människor över att leva med en person av motsatt kön i en samborelation. Det är för "vanligt" och "normalt". Man har liksom blivit fucked by the system, lurad, om man gör så. Så då ska det ursäktas och kanske skämtas lite också. "Nu har jag blivit en riktig heterosvenne", säger nån och skrattar när den berättar att den flyttat ihop med kärestan. För om man är medveten om det är det liksom MER OK. Men den krassa sanningen är att i praktiken är det samma liv som för, ve och fasa, Svensson. Jag tycker absolut det är bra med kritisk granskning av sin egen relation, men det gäller ju allt annat i livet också, eller hur? Uppenbarligen verkar många tycka det är ganska härligt att bo ihop med någon av motsatt kön eftersom de väljer att göra det. Det blir nästan lite löjligt att inte våga erkänna fördelarna för sig själv. Sluta be om ursäkt hela tiden, du menar det inte på riktigt. Alla människor kanske inte trivs i en hbtq-roll och det är helt ok. Jag förstår inte riktigt problemet så länge du är tolerant mot dem som vill leva på annat sätt.
Alltså var är debatten? Jag håller med Hanet, det är tydligen min nya stil.
SvaraRaderaTycker att folk i allmänhet skämms över helt fel saker. Hetero, spela roll. Det kan man ju inte rå för liksom. Och det är ju inget principiellt fel i det. Lika lite som att vara vit eller man (alltså den rent biologiska aspekten av det, sedan kan man ju göra olika grejer av det). Att däremot vara rik verkar ingen skämmas för längre. Och det är ju ett aktivt val där man direkt påverkar andra människors liv. Med rik menar jag alla som tjänar över 30 i månaden, jag tror inte jag och Borg är överens där.
/Mörn
Vit, hane, hetero. Alla säger att man är född med tolkningsföreträde Men man är klumpig, gillar Morrissey, och inte vågar man prata med tjejer. man borde ha allt för sig, men man har inget. Ingen accepterar det.
SvaraRaderaOT, på sätt och vis, men jag är trött på att alltid anses privilegierad. Här, nåt liknande: http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=4866959&entry=5890417
Jag är gammal och etablerad och kan inte skriva så längre. Men jag kan skriva under på det.
Chops: problemet är väl att det finns en föreställning om att det ena tar ut det andra. Att om man är vit man så har man världen för sina fötter, men sedan finns det ju hundra andra faktorer som man inte tar hänsyn till. Som klass, till exempel. Och, vilket jag tycker är märkligt frånvarande, vilket huvud man föddes/tränade upp. Man är ju inte bara summan av strukturer.
SvaraRaderaMen däremot inte sagt att det inte är en fördel att vara vit man, överlag. Problemet blir väl när man tänker att, till exempel, Christina Stenbeck är ett tecken på någon som har slagit sig fram mot alla odds i en mansdominerad bransch. Den är ju liksom ännu mer överklassdominerad.
Ja visst, den här debatten kan ju gå olika vägar. Det jag reagerar främst på är att vissa människor dissar det heteronormativa sambolivet, MEN ÄNDÅ väljer att leva så. "Gör nåt annat då om du tycker det är så kasst", är min spontana ryggmärgsreaktion. Även om det såklart inte är så enkelt. Men åtminstone lite komiskt!
SvaraRadera"Hetero, spela roll. Det kan man ju inte rå för liksom. Och det är ju inget principiellt fel i det. Lika lite som att vara vit eller man (alltså den rent biologiska aspekten av det, sedan kan man ju göra olika grejer av det). Att däremot vara rik verkar ingen skämmas för längre. Och det är ju ett aktivt val där man direkt påverkar andra människors liv."
SvaraRaderaberor ju på hur man ser på sexualitet. vissa hävdar ju att det precis som kön inte är något man ÄR utan något man GÖR...att det är ett (medvetet eller omedvetet) aktivt val som också direkt påverkar andra människors liv (på ett annat sätt än ekonomisk status såklart men likväl). bara grejen att homos mer sällan syns hålla varandra i handen på stan står ju för någonting. att de inte tar det utrymmet i lika stor utsträckning som heteros har ju en anledning som man som hetero har en del i.
jag behöver inte vara rädd för att bli nerslagen för att jag går hand i hand med en kille från krogen och på det sättet är jag privilegierad. det måste man ju kunna erkänna utan att gnälla över att vara "trött på att anses privilegierad" med motargumentet att det är jättesynd om mig för att jag inte är bekväm i rollen som heterotjejen eller inte är lika rik som stenbeck. det går ju inte att mäta vilket förtryck som är värst.
hanet ang heteronormativa sambolivet tror jag svårigheten ligger i bristen på socialt accepterade alternativ? tom det heteronormativa särbolivet tycker ju folk är konstigt. känns som att du svarade rätt bra själv med att det inte är så enkelt men komiskt.
Ellen: Du har absolut en poäng. Men det jag undrar är om det är så socialt oaccepterat. Att alla verkligen tittar snett på heteros som är ihop, men inte bor ihop. Är det verkligen så?
SvaraRaderaJag kan ärligt säga att jag inte tittar snett på sådana par, jag tror inte du gör det heller och många mer med oss. Vi kanske är i minoritet sett till hela Sveriges befolkning, det har jag inga siffror på, men vi finns.
Visst pågår det en stark trend för till exempel giftermål, men att samhället skulle stå för en TOTAL social kontroll av hur folk väljer att leva i sina relationer, det köper inte jag. För det finns så många som lever på andra sätt i Sverige idag. Och det är ju grymt!
Alltså det Hanet skrev om är väl folk som förordar en alternativ livstil men ändå lever vanligt. Att det kanske är bättre att släppa löken än att hela tiden referera till sig själv lite ironiskt. Som det här tröttsamma med att prata om vad som är medelklass eller inte. "Gillar du The Wire? Väldigt medelklass..." Känns som att många använder det som en brasklapp för att kunna leva som vanligt. Lite så där som folk kan tycka att man ska bomba regeringen men inte gör en fluga förnär.
SvaraRaderaEllen: det beror på hur du pratar om kön, men jag skrev ju det biologiska, det ser jag ändå som något medfött, kalla mig gärna gammalmodig för det. Men jag påpekade också att det var ett privilegium, ett bland många andra.
Och givetvis är det ett enormt privilegium att aldrig behöva skämmas för sin kärlek. Som hetero är det ju tvärtom, man blir ju hyllad om man har en tjej. Det är rätt konstigt, men en annan diskussion. Men jag menar bara att det är olika val: när man bli kär i någon gör man det ju inte på någon annans bekostnad, men så är ju fallet med vår välfärd.
Det är ju inte heterosexualiteten som är problemet, utan att det är en norm. Men att inbilla sig själv att man inte är en del av normen är ju bara kontraproduktivt, genusvarianten av en wigger som tror att den inte är fördomsfull när den leker svart.
/Martin
Jag tycker att det är vettigt att skämmas men ovettigt att ironisera. man ska vara medveten om alla privilegier man åtnjuter men ibland ska man kanske hålla tyst och backa snarare än anta nån kokett hållning till det. dock är det ibland bra att påtala att man är medveten om ett privilegium man åtnjuter innan man yttrar en åsikt. inte som en ursäkt men ändå så att man visar att man är medveten om att det kan ha färgat ens åsikt eller känsla, oavsett håll.
SvaraRaderamartin h: nej men det är ju det jag menar! det är så icke-alternativt att folk inte ens borde reagera, särskilt om det fortfarande rör sig inom heteronormens trygga ramverk. hence "till och med". jag vet inte men personligen tycker jag generellt att det är rätt snäva regler när det gäller hur man ska leva. men så rör jag mig inte i fräckestans mediakretsar som ni murvlar...
SvaraRaderamartin a: ja du skrev så ang kön så jag kopplade det till olika syn på sexualitet. jag ville bara invända mot att man inte skulle kunna rå för att man lever heteronormativt. när du i din första kommentar skrev att vara rik är "ett aktivt val där man direkt påverkar andra människors liv" förstod jag det som att du inte tyckte att så var fallet när det gällde att leva enligt heteronormen? för det är väl det folk ursäktar sig för? inte själva kärleken/liggningen utan mer attributen? men jag vet inte, vet inte vilka ni menar och har inte läst serien. vem man blir kär i eller vilket kön man föds med kan man ju inte styra över men om dessa två aspekter faller inom normen i en kultur finns det ju rätt olika sätt man kan manifestera det på och olika sätt att behandla de som inte faller inom normen och förtrycks inom samma kultur. tycker tex att man osynliggör att det finns ett förtryck genom att inte erkänna att ett privilegium finns bara för att det finns något som heter intersektionalitet (allt i min kommentar var inte relaterat till citatet från din kommentar).
Ellen: tror vi pratat om varandra. Det är klart att det är bra att vara medveten om vilka fördelar man har. Men jag tycker ändå att just att leva som man och maka är rätt harmlöst, så länge man inte inbillar sig att det är det enda sättet. Och man kan ju göra det på olika sätt också.
SvaraRadera