måndag 25 april 2011

Gymnasieföreningar

När jag växte upp i Östersund fanns det gymnasieföreningar. Jag vet inte om de finns kvar fortfarande, men det gör de säkert. Traditionen med gymnasieföreningar har funnits ett bra tag i staden, det var till exempel klart etablerat när min mor gick gymnasiet.

Länge trodde jag att det här med gymnasieföreningar var något som fanns i varje svensk stad av Östersunds storlek och större, men så verkar det inte alls vara. Många jag träffat från andra städer har varit helt frågande när jag berättat om fenomenet. Och det är ganska svårt att förklara deras funktion, har jag märkt. Men det var oftast människor med hög social status som blev tillfrågade om att vara med i gymnasieföreningar. Det fanns också en viss släktfaktor: Att personer vars föräldrar och syskon hade varit med fick chansen.

Sedan fick de göra ett inträdesprov. Inte sällan verkade det handla om någon slags förnedring. Det kunde handla om att göra bort sig inför en stor grupp människor (ungefär som det brukar vara på svensexor och möhippor) eller psykisk nedbrytning. Att de andra i föreningen säger att man är kass och ful i några timmar. Och sedan när det är över får man ryggdunk och kramar och alla är kompisar.

Föreningarna var en chans att få känna sig utvald och även att få nya vänner, såklart. Jag hade många kompisar som var medlemmar. Min upplevelse var att det var festerna som var den största anledningen till att vara med.

En gång fick jag möjlighet att gå på en sådan fest eftersom några tjejer jag kände var med i en förening och fick bjuda in några utomstående. Annars var upplägget det vanliga: En tjejförening ordnade fest tillsammans med en killförening. Först åt man middag och drack vin och varvade med olika typer av snapsvisor. Ibland hörde det till gester och rörelser till visorna. Vända glaset uppochner, stå på stolen, ja, ni kan tänka er. Efter middagen var det möjligen något uppträdande eller spex och efter det fri lek, dans och hångel. När mina vänner som varit involverade i nationsliv på studentorter berättar om deras olika sittningar och gasquer tycker jag de verkar påminna väldigt mycket om gymnasieföreningsfesterna. Kanske fanns det ett element av förberedande inför studentlivet inbakat.

Som sagt så var föreningarna (såklart) könsuppdelade. Förutom det hade de olika framtoning även om vissa inte verkade ha någon alls. Några av tjejföreningarna jag minns hette Q (som som stod för Quarozia, tror jag), Optimal och CA (förkortning för Circulo Allegre). Och jag vet ärligt talat inte om någon av dem hade en särskild profil.

Några av killföreningarna var Alces Alces, Societas, Lyran och Baneret. De två sistnämnda var de mest kända och hade också profilerat sig. Lyran var den kulturella föreningen där de sköna konsterna uppskattades, det progressiva gänget. Baneret var (åtminstone historiskt) nationalistiska och höll på traditionerna, det konservativa gänget. Det fanns alltså en tydlig och tacksam dynamik mellan de här två "rivalerna".

En gång varje år brukade de spela en rugbymatch mot varann i Östersunds sporthall. Jag var där och höll på Lyran. Lagen presenterade sig på olika sätt. Lyran sprang in glatt och spexande (om inte minnet sviker mig), men det är Banerets intåg jag minns bäst. De paraderade in på led bärande på en svensk flagga, helt allvarliga och med hög klassisk musik i högtalarna. Det här var inte särskilt många år efter den tid som Gellert Tamas beskriver i "Lasermannen" med Ny Demokrati och en stark nynazism. Därför smakade Banerets parad illa i munnen. Även om jag verkligen inte tror att någon av dem var osunt nationalistisk. Det gav bara dåliga associationer.

En ganska kortlivad "gymnasieförening" var CA (Club Anal). Det var några killar som ville driva med hela fenomenet i allmänhet och tjejföreningen CA i synnerhet (eftersom de snodde deras förkortning). Tror inte det fanns några djupare tankar än så bakom. Göra narr av en löjlig vuxencharad, supa som fan och dra rövskämt.

Om det är någon som har mer relevant information, eller kanske egna erfarenheter, av Östersunds gymnasieföreningar är det bara att fylla på i kommentarerna!

8 kommentarer:

  1. Jag trodde Sna-Roa var de nationalistiska och Bacchi bröder de kulturella. Jag bryr mig visserligen inte om jag har fel.

    /DW

    SvaraRadera
  2. Men nu resonerar du konstigt. Det finns väl inget som hindrar att det finns flera föreningar med liknande inriktning? Jag skrev ju aldrig att Lyran var DEN ENDA kulturföreningen, till exempel.

    Bra att du tog upp Sna-Roa och Bacchi bröder, dem hade jag glömt.

    SvaraRadera
  3. Gymnasieföreningarna lever och frodas i allra högsta grad. Min dotter är nybliven medlem i Optimal. Den årliga rugbyn gick av stapeln igår. Tjejerna i Optimal "avrättade" bin Laden som vid närmare granskning visade sig vara Lyrist :)
    Kulturellt och kulturellt...nja, tycker nog mest det verkar handla om att festa...under mer eller mindre ordnade former. Ett under att Spikis står kvar ;)

    SvaraRadera
  4. En mamma: Åh, vad kul att en gymnasieföreningstjejsmorsa hittat hit! Ja, just ja, Optimal fungerar som hejaklack till Baneret och Q (eller var det CA) till Lyran. En av rugbymatcherna jag var på gjorde Optimal någon slags cheerleadingramsa med rörelser och visade röven (de hade trosor på sig). Det kändes konstigt. Det tyckte nog flera av tjejerna också, kan jag tänka mig. Sådär halvbekvämt.

    SvaraRadera
  5. Jag minns den årliga rugbyn från min gymnasietid och jag är typ hundra år. Var dock långt ifrån den innersta kretsen och fick inte hänka på några fester. Det var och är inte riktigt jag att ha som främsta livsuppgift att agera hejarklack till ett gäng adrenalinstinna och finniga alfavalpar. Min dotter är lite mer kom-igen-nu-era-jävlar-nu-är det-fest-typen men så har hon förmodligen myyycket roligare än vad den ständigt på livet reflekterande mamsen hade way back in the ejjtis. Jag var förresten säkert bara avundsjuk ;)

    SvaraRadera
  6. Haha! Det klassiska "avundsjuk"-argumentet. Eller så tyckte du helt enkelt att det inte var en så bra grej?

    SvaraRadera
  7. Verkar vara ett Östersundsfenomen helt klart(varför??), fast det finns visst några nybildade i Sundsvall, de beökte rugbyn häromdagen. De tyckte enligt min dotter att Östersundsfolket var HELT galna.

    Finns mycket att tänka och säga om gymnasieföreningar. Om man ska säga nåt bra så lär man åtminstone känna mycket folk.(Nu minns jag plötsligt en seriestrip med nagelbitande mamma som oroligt frågar sin bokslukande tonåring "men ska inte du gå ut och dricka öl eller nåt?")

    Har kikat lite mer på din blogg, hamnade här när jag googlade lyran och baneret. Spar den och tittar nog hit igen. Gillar att du gillar Penny Century, min lillebror är med där :)

    SvaraRadera
  8. Åfan! Och min lillasyster.

    Kul att du kan tänka dig att komma tillbaka till bloggen! Du är så välkommen.

    SvaraRadera