tisdag 8 januari 2013

Popstäder

Jag tycker att vi ska prata lite om svenska städer och vad som utmärker (eller kanske mer utmärkte) deras musikliv. Och då tänker jag att vi koncentrerar oss på det som hänt under 90- och 00-talen, främst inriktat på "alternativ" pop och rock. Jag skriver några rader om några städer, spetsar till det rejält så att vi får fart och kommer igång. Sedan kan ni kommentera, göra tillägg och invändningar. Det blir väl kul.

Luleå - Hårdingarna (Bear Quartet, Fireside, Breach, Him Kerosene m fl)

Den nordligaste svenska staden med ett på riksplanet känt musikliv under 90-talet. Kanske just på grund av den "isoleringen", eller vad man nu vill kalla det, en tydlig "vi gör vad vi vill och skiter i allt"-framtoning. Konstnärliga män som samtidigt verkade fångna i diskursen om någon slags stereotyp norrbottnisk man. Texterna kunde vara blottande, visa på svaghet, men för att uppväga det: höljet hårt, inte röra en min, slå på disten.

Skellefteå - Drömmarna (Wannadies, This Perfect Day, Hardy Nilsson m fl)

Stor skillnad mot Luleå, i Skellefteå ville många av de alternativa banden skriva hits. Man ville bli störst i världen, spela på stora scener, upp i himlen. Pär Wiksten i Wannadies sa i nån intervju att "antingen kunde man spela hockey eller spela musik" och även om det såklart är en förenkling så säger den ganska mycket om mentaliteten. Man skulle till USA, antingen NHL eller Billboard. Hardy Nilsson sjöng om Amerika, Garp gjorde det också. Och Wannadies sjöng "Might be stars".

Umeå - De duktiga (Refused, Isolation Years, Perishers, Deportees, Komeda m fl)

Det verkar finnas ett starkt lutherskt ideal bland många band och artister i Umeå. Man ska vara duktig på att lira, samspelt, seriös. Musiken ses nästan som ett arbete och det arbetet ska utföras väl. En seriositet som väl togs till sin absoluta spets med hc:n och straight edge: total skärpning. Man hade oerhört svårt att tänka sig ett band som Isolation Years drängfulla på scen. Den tanken kändes inte alls omöjlig med Luleå-banden.

Östersund - Snällisarna (Hello Saferide, Vapnet, Autisterna, Penny Century m fl)

Texterna må ibland vara hårda, men de band och artister från Östersund som låtit tala om sig det senaste decenniet är väl kanske det närmsta Sverige kommit en DIY-twee-scen. Även om en stor skillnad mot de tre ovan nämnda städerna är att ingen av de riksbekanta akterna bodde kvar i Östersund när de började göra väsen av sig. Så att tala om en scen är kanske ljug, men det finns ju ändå likheter. Snäll musik, textfokus, 60-talsinfluenser, icketvånget att vara duktig på sitt instrument.

Göteborg - Överklassarna (Union Carbide, Stonefunkers, Broder Daniel, Bad Cash Quartet m fl)

Jag har liksom aldrig förstått det där, varför så många av de kända popparna och rockarna i Göteborg verkar komma från övre medelklass eller överklass. Särskilt när Göteborg traditionellt framställts som en arbetarstad. Kanske är det just precis därför. Aldrig har jag läst så mycket om pappor med statusjobb, och privatskolor, i popartiklar som när det handlat om gäng från Göteborg. Men det har ju burit frukt, särskilt med BD och de som följde: den här frustrerade existentialismen som kan följa på välstånd.

UPPDATERING:

Jag och J. började prata om ämnet och försökte komma på fler svenska städer med någon slags tydlig musikalisk profil/identitet. Det var svårt. Den enda stad vi egentligen fick fram något matnyttigt om var Växjö. Så jag lägger till den.

Växjö - De teatrala (The Ark, The Mo, Melody Club m fl)

Precis som i Skellefteå ville Växjö-poparna skriva hits och vara rockstjärnor, men de tog det liksom ett steg till. Om Ske-å är ett skrovmål är Växjö extra allt och plusmeny. Här är jante än mer minimerad och det är glamrock, musikalinfluenser, Jesuskomplex, knasiga kläder och frisyrer som 70-talet ringde om och ville ha tillbaka. För mig har det alltid verkat som att Växjö-poparna är glada människor som tycker det är kul att hålla på med musik.

14 kommentarer:

  1. Hahahaha. Ja, bra sammanfattning. Lästips: http://jagochjagsjalv.blogspot.se/2006_12_01_archive.html
    Scrolla nedåt lite.

    SvaraRadera
  2. Den är rolig den där länken. Vem har bloggen?

    "De flesta var dåliga i skolan och hade någon typ av bokstavskombination. Detta yttrar sig i deras bandnamn: BCQ, BD, TTA och TSOOL.

    Betraktar Luleåpopen som: bra kreddig musik av riktiga människor.
    Betraktar Umeåpopen som: bra kreddig musik av riktiga människor. (De kan inte skilja städerna åt)"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt rolig länk! Jag vet inte, men skulle gissa på nån av The Teglundz.

      Radera
  3. Jag har alltid känt att Östersund är så himla gulligt, på gott och ont. Luleå är mycket, men det är fan inte gulligt, på gott och ont. Tänk järnvärk vs hembygdsgård.(Ibland får jag en överdos av gulligheten och längtar efter någonting kargare, mer på riktigt) Det kanske kan passa ihop med din spaning. Sen vet jag inte om Bear Quartet är så hårda och på senaste har ju tex Movits stuckit ut med annat än den tidigare typiska hårda Lulemusiken. /Lulebo i Östersund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra poäng, det passar in med spaningen. Hur själva städerna ser ut. Och det andra du skriver stämmer också. Min sammanfattning av Luleå är inte särskilt uppdaterad, den gäller ju kanske mest första halvan av 90-talet när BQ gjorde sina tre första, "rockiga", skivor.

      Radera
    2. Inte bara utseende, mer mentalt järnverk eller hembygdsgård, småskaligt mathantverk eller isbrytare.

      Radera
  4. Svar
    1. Har Stockholm någon identitet som musikstad?

      Radera
  5. Heheh. Bra generaliserat. Finns inte mkt att tillägga. Det blir ju tråkigare om man nyanserar...

    SvaraRadera
  6. Anders Teglund hade bloggen. Nedlagd sedan länge.
    Annars kan jag tänka mig att just Isolation Years nog drog ett och annat halvrör innan spelningar emellanåt.

    SvaraRadera
  7. Hehehe. Kom att tänka på att Stockholms popidentitet är Eldkvarn, Peter Lemarc och Ulf Lundell och Lars Winnerbäck. Inflyttande män som sjunger om hur jobbigt de haft det. Som gärna blir fulla för kärleks skull och drömmer om ett regn av till exempel rom. Relativt framgånsrika är de också. Mer albumartister,än singeldito dock.

    SvaraRadera