torsdag 17 januari 2013

Pompeji

Jag läste precis "Pompeji" av Maja Lundgren, för andra gången. Åh, den är så rolig, och så smart. Apropå Lundgren skrev jag lite om "Myggor och tigrar" för länge sedan, det kan man läsa här. Eller ja, det handlade inte bara om den. 

Det finns mycket man skulle kunna citera ur "Pompeji", jag blev mest sugen på ett stycke om kärlek. På något sätt känns det som ett syskon till Georg Simmel-citatet jag la upp på bloggen här. Simmels bit handlar ju egentligen mest om svartsjuka, men de delar samma känsla, tycker jag. Samma luttrade inställning. Att det här med kärlek, det är åt helvete!

Kärleken är inte rolig. Den är fruktansvärd, den är en usel plåga för människan under sol och måne. För knappt har två människor "fått" varandra, om de nu ens har den "turen", förrän de ska börja "lära känna" varandra, och då börjar ett besvär, ja ett enormt trassel helt enkelt. Det är som om man skulle gå vilse i någon annans psyke, och låta någon annan traska omkring i sitt eget. Då gäller det att ha mjuka fina fötter, för - ja herregud, vilken plåga. Och om det sen handlar om att lösgöra sig från en annan person, vilket då ibland blir oundvikligt eftersom människan är en varelse som det är omöjligt att begripa sig på, då gör det så ont att det egentligen är ett under att människor ger sig in i det från början. Att riva av plåster är ingenting mot att riva av en blues eller människa. Det säger jag er, älskade läsare, om ni kan undvika kärleken, så gör det.

3 kommentarer:

  1. Jag älskar Pompeij! Den är fantastiskt rolig. Jag gillar myggor och tigrar också men den är lite bråkigare och krångligare.

    SvaraRadera
  2. Nej, kände mig inte så sugen.

    SvaraRadera