Jaha, då har man blivit med Twitter. Jag har säkert pissat sönder Twitter i alla möjliga sammanhang, men det är väl bara att äta upp det då. Jag älskar att äta! Och det är skillnad att göra en sak och att köpa ett helt koncept. Jag använder ju Facebook, men det behöver inte betyda att jag älskar själva Facebook förbehållslöst. Eller att jag tycker det ska lyftas upp till nyheter. Jag menar, jag tycker ju till exempel om att äta chips, det är något jag gör. Men jag vill inte höra om det i Ekot bara för den sakens skull.
Twitter då. Jo, men det är rätt kul. Man får ta det för vad det är: En slags "chatt" för "vuxna". I Sverige är det ju mest kändisar, journalister och annat mediefolk som håller på. Har ingen aning om hur pass folkligt det blivit i andra länder. Där är deltagandet kanske mer representativt för befolkningen? Skillnaden är ju väldigt stor mot Facebook. På fejjan finns mer än halva Sveriges befolkning, på Shitter är det väl några tiotusental som är aktiva. Sen kan man såklart hata sönder Facebook och allt vad det står för ändå. Men det är svårare att ignorera.
Men det märks ju att vissa svenska twittrare verkligen inte tar det för vad det är. De tar Twitter på stenhårt allvar. Och har liksom skapat sig en identitet av det. "Hej, jag är Anna Bengtsson - twittrare." Herregud. I de fallen finns det både lökar att släppa och pinnar att dra ut ur röven.
När det gäller T. som källa till nyheter är jag kluven. Jag tycker det är lika puckat att avfärda sociala medier (äckligt uttryck, men jag vet inte vad man ska använda istället?) i nyhetssammanhang som att okritiskt hylla dem. Det finns ju exempel när det fyller en funktion, som vid Utöya. Ingen journalister fanns där under händelsen, men folk på ön kunde själva twittra. Då fanns unik och relevant information på Twitter. Självklart måste den nyhetsvärderas och bedömas källkritiskt, men vadå, det gäller ju för alla medier.
Men vissa nyheter som har med Twitter att göra känns inte alltid allmängiltiga. Det är skitgrejer helt enkelt som de flesta inte bryr sig om. Då handlar det om att journalisterna gör en annan bedömning - eftersom Twitter är en verklighet för dem. Man blir hemmablind, gör sitt intresse till andras. Ett annat störigt inslag i nyheterna som har med T. att göra är att själva mediet ofta - och inte nyheten/händelsen - får spela en orimligt stor plats. Twitter som företeelse, Twitter som fenomen. Då förvandlas det till en slags metanyhet med lite substans.
Som skrivet, det finns både fördelar och nackdelar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar