måndag 11 mars 2013

Den gubben går inte

Det var på Spanarna i P1 för några veckor sedan, Calle Norlén pratade om den svenska åldersängsligheten. Det finns ju säkert åldersängslighet i massa länder och kulturer, men han fokuserade på den svenska. Hade några exempel också. Och jag tyckte han hade en poäng, jag blev också irriterad. 

Han tog bland annat upp Melodifestivalen och en grupp som tävlade där, Ravaillacz, med Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander. Norlén tyckte att det var orättvist att gruppen efter sin medverkan i deltävlingen (varifrån de gick vidare) hade fått så otroligt mycket skit just för sin ålder. Det var liksom "gubbfest", "gubbslem", "gubb gubb gubb". Visst, man kan kritisera låten om man inte gillar den, eller vara kritisk mot att det var två ickemusiker med (Malmberg och Rabaeus) eller mot fenomenet "sköna mansgäng" med allt vad det är och representerar. Men att hugga specifikt på deras ålder är ju så jävla fel. Är det bara 19-åringar i Jedward-frisyrer som ska få tillåtas stå på en scen, eller vadå? 

Norlén nämnde också pausnumret som var med i en av deltävlingar, där Ann-Louise Hanson, Towa Carson och Siw Malmkvist gjorde en version av Erik Saades "Popular". Med dem blev det "Pensionär". Vi som tittade skulle liksom tycka det var lite lustigt. De är gamla och så sjunger de om att de är gamla. Tihi, så roligt. Och vilken självdistans! 

Diskursen är liksom så, att om man är "gammal" då måste man skämta om det också. Det kan inte bara få vara. Claes Malmberg skämtade typ om att de hoppades på att inte gå vidare, för de skulle aldrig orka upprepa numret. Jag tror inte att han ens tänkte på vad han sa och vad det innebär, jag tror att det helt enkelt var så att situationens och kulturens och diskursens logik tvingade honom till det. Ålder är en "grej", det tillåts inte passera okommenterat.

Och det är kanske särskilt tacksamt att driva med och pissa på män som är 50 plus (nu pratar jag enbart om åldersaspekten). Finns det något enklare sätt att avfärda någon än att kalla den för "gubbe" eller en företeelse för "gubbig" eller sätta "gubb-" som prefix och sedan bara vinna konversationen? Man behöver liksom inte ens några argument. Kalla musik du inte gillar för "gubbrock" och sedan är du hemma. Det är liksom för billigt, för enkelt. Det kändes kanske lite fräscht för typ 15 år sedan, men nu? Ansträng er lite, för fan. 

Det här oerhört töntiga med vuxenpoäng, det tänker jag också har med åldersängsligheten att göra, i alla fall delvis. Man mäter sina vuxenpoäng och det är liksom både skryt och skäms i det. Ålder är en "grej", det tillåts inte passera okommenterat. Men det tycker jag att det borde. Faktiskt.

4 kommentarer:

  1. Nä, då missbrukar folk gubbigt-uttrycket. Det är fortfarande användbart, tycker jag, men då för att beskriva den vita mannens ryggdunkningar till andra vita mäns prestationer och när de samtidigt osynliggör kvinnors handlingar och reproducerar patriarkala strukturer där kvinnor fortfarande har svårt att komma fram, yadiyadi. I sådana fall får gubbe gärna vara synonymt med skitstövel för min del, fast det bör ju inte handla om åldern så klart. Förresten, det där med vuxenpoäng. Det vore mycket intressantare om folk vågade prata om vad det egentligen handlar om, alltså småborgerlighet. De skäms över att ha börjat med parmiddagar fast de tycker att det är så himla mysigt, och för att komma över sin medelklassångest kallar de det vuxenpoäng. Eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller ju med dig. Det som stör mig är när det raljeras specifikt över ålder. Som t ex att en låt automatiskt skulle vara dålig om det är en man över 40 (eller kvinna för den delen) som sjunger den. Det är ungdomskulten och pissandet på, och skämtandet om, "äldre" människor som stör mig. Att det ständigt måste göras till en grej.

      Klassaspekt med vuxenpoäng, absolut! Finns tydliga inslag av det, där. Även om jag har hört det om "klassöverskridande" grejer också, typ: "Har du skaffat bil? Vuxenpoäng!"

      Radera
  2. Det konstigaste med vuxenpoäng är ju när folk som är 30+ använder det. Vi ÄR ju vuxna! Vem försöker man lura då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det löjligt, men ändå finns det. Sånt där som Fredrik Lindström skriver böcker om. Suck.

      Radera