onsdag 27 mars 2013

Kul med humor

Humor, det är kul det. Jag har tänkt mycket på humor på sistone. Det känns som att humor blir viktigare och viktigare för mig, ju äldre jag blir (inget skämt). Och att jag får mer och mer respekt för bra humor och folk som gör den. Det är jävligt svårt att göra riktigt roliga grejer. En konstform, no less.

Nyss lyssnade jag på podcasten Värvet, det var en intervju med Peter Wahlbeck. Peter Wahlbeck, en av Sveriges roligaste personer. Jag vet att många inte håller med om det. Men det här kan alla hålla med om: Peter Wahlbeck, en av Sveriges mest originella komiker. Förmodligen den mest originella. Alla som har tagit del av hans olika Für Alle-projekt vet vad jag menar. Hans hjärna liknar ingen annans. Den vrickade världen han bygger upp med karaktärer som Benny The Cat, Manolito, Tabac Man, Dragan, Sailor Karlsson. I Kalender Für Alle blev det ofta mer obehagligt än kul. I Bank Für Alle fick konspirationsteorierna flöda fritt. Och ibland skiner Wahlbecks andlighet igenom, han är ju någon slags Di Leva-typ också, mitt i allt. Mer än en komiker, en konstnär faktiskt.

Även jag som är ett fan tycker att det är ojämnt, allt är liksom inte kul. Och en del är bara sjukt, inte ens menat att vara roligt. Men jag tror inte att jag har skrattat så mycket på scenshower som när jag såg Balett Für Alle och Cabaret Für Alle.

Men har är ståuppare också, en av Sveriges roligaste. Jag vet att många inte håller med om det. Men det här kan alla hålla med om: Peter Wahlbeck, en av Sveriges mest originella ståuppare. Eller, han var i alla fall det en gång i tiden. Jag minns till exempel en gång när han var med i "Släng dig i brunnen". Han sjöng en egengjord sång om ett litet lamm som skulle slaktas. Det var liksom inte ens menat att vara roligt, eller? Just den där osäkerheten jobbar han mycket med, att man inte vet. Och Wahlbeck är ju vegetarian så det blev även en politisk laddning över det hela, och man märkte att publiken blev obekväm. Grymt! 

Wahlbeck tar ofta ut svängarna både konstnärligt och politiskt, har inga problem med att nämna vegetarianism, antikapitalism och annat i sin standup och sina andra uttrycksformer. Otroligt befriande när typ all svensk standup är ferucktansvärt tråkig (och feg). Sen verkar han i och för sig ha en del tveksamma åsikter också. 

Annan humor: Louis CK var nyligen i Sverige, uppträdde i Globen. Jag var inte där. Många pratade om det, det stod i tidningen. Jag blev nyfiken och ville kolla upp. Såg två standupshower med honom som fanns på Netflix. Ganska kul, tyckte jag, men ingen riktig skrattfest. Visst, standup blir mycket roligare live, det finns en skrattsmitta som gör mycket. Samtidigt, de som är riktigt roliga kan ju få mig att skratta högt framför datorn. Som Dylan Moran i "What it is", till exempel. 

Men visst, han var kul ibland, Louis. Fast jag blev ändå förvånad över att det var så pass många kuk- och runkskämt, hade på något sätt fått för mig att han inte körde sådana rutiner. Tokless på den humorn. Och det handlar ju såklart inte om att jag är pryd, det handlar om att det sällan blir roligt. Det är uttjatat, det är billigt. Man märker nästan hur en del ståuppkomiker blir nervösa när de inte fått några skratt på ett tag. Att det liksom syns på dem. "Ånej ånej ånej, folk skrattar inte, vad ska jag göra, okej jag gör en runkrörelse med handen, det brukar gå hem, ja, de skrattade, skönt." Och i amerikanska komedier också, typ Judd Apatow-filmer, de får inte heller nog av kukar och runkning. De verkar helt besatta av penis. De kanske borde gå till någon och prata om det.

Så långt Louis CK:s standup. Bra, men inte jag är inte superimpad. Fast jag är fortfarande sugen på att kolla in hans tv-serie. Har hört mycket gott om den av folk jag litar på, den lär jag nog gilla.

Min kompis M. tipsade mig om en annan amerikansk ståuppare, Mitch Hedberg. Förmodligen är han superkänd, men jag visste inte vem det var i alla fall. Nu har jag kollat några klipp på tuben och jag gillar det verkligen! Känns som att han hade en originell stil, kör liksom inga längre stories, bara fyndiga oneliners. Ibland är de så fyndiga att jag nästan inte hänger med, där blir ju språket en barriär också. Men man märker att ibland fattar inte ens den amerikanska publiken poängen. Skönt också att han har fantasi nog att inte köra köns-, sex- och runkskämt. Typ inga svordomar ens. Jag läste lite om Hedberg på Wikipedia, verkar ha varit en skör man. Hade scenskräck och stora drogproblem. Dog ung.




6 kommentarer:

  1. Amy Schumer är rolig.

    /S

    SvaraRadera
  2. Håller med om kuk- och runkskämt. Vill även lägga till röka-på-skämt som är mer regel än undantag i amerikanska filmer och tv-serier. Svårt att kritisera utan att folk tror man är pryd, man kan inte bara vara trött på det, precis på samma sätt som man är trött på Stefan och Krister buskis eller liknande. För det är precis vad det handlar om tycker jag, brännvinet utbytt mot hasch bara liksom.

    Anonym: Har bara sett Amy Schumer en gång och då pratade hon bara om hur fula icke omskurna kukar var så jag vet inte haha. Men hon kanske har andra teman också? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om röka på-skämten. Snygg koppling mellan gräs och brännvin också!

      Radera
  3. Vi gör samma vi. Har också nyss lyssnat på Värvets Wahlbeck-avsnitt samt sett Louis CK på Netflix och blivit besviken.

    Här är Wahlbecks sång om det lilla lammet:
    http://www.youtube.com/watch?v=wx7OQ_9WXQs&feature=fvwp&NR=1
    Mycket bra och konstigt.
    Man riktigt känner hur han skjuter sin stå-upp karriär i sank med dom här grejerna.
    Nuförtin pratar han ju alltid om att man INTE kan göra politisk stå-upp för då gör man sig omöjlig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns väl folk som pratar om "politik", typ Magnus Betnér kanske, men det känns rätt ofarligt. I den där låten sjunger ju Wahlbeck att alla köttätare ska råka ut för Slaktar-Bengt och avslutar med "vegetarisk afton". Som du skriver, han skjuter karriären i sank och det är så jävla bra.

      Radera