Ingenbarnsland

Jag läste precis ut en bok som jag tyckte var bra, "Ingenbarnsland" av Eija Hetekivi Olsson. Det var skönt att äntligen få bli klar med en bok, de två senaste har jag liksom inte kommit igenom. Inte för att de har varit dåliga. Eller jo, "Hål i huvudet" av Jenny Jägerfeld tyckte jag var sådär. Lite synd för jag tycker hennes andra är bra. Kerstins Ekmans senaste kom jag bara till hälften i, sedan stannade det av. Kanske tar upp den igen. Ibland orkar jag bara inte läsa böcker. Då orkar jag typ bara titta på tv.

"Ingenbarnsland" handlar om Miira som växer upp i Göteborgsförorten Gårdsten (och lite i Bergsjön också) på 70- och 80-talen. Hennes föräldrar är från Finland och därför tvingas hon gå i finsk klass fast hon inte vill. Hon vill gå i vanlig klass. Mamman är städare och pappan är arbetare på Volvo.

Miira är rastlös och arg och snattar och vandar. Det låter kanske som en klyschig historia, men den är verkligen asbra. Språket är häftigt och väldigt kompakt, man måste vara koncentrerad när man läser. Det enda som kanske stör lite är hur Miira framställs som så ÄKTA och RÅ hela tiden gentemot all mesighet och hyckleri runtomkring. Man fattar såklart funktionen, att använda stolthet och rebellighet som kompensation för privilegier man inte har. Men det beskrivs lite för ofta bara, blir tjatigt ibland. Men mest: Läs!